Veckans Cthulhu

Cutethulhu

Veckans Cthulhu är inskickad av Henrik. Vi får nog låta bilden tala för sig själv här.

Nära jul...

Senaste fyndet

Har varit dålig att skriva på den här bloggen den senaste tiden. Hoppas på en förbättring nu när det blivit jullov. Över huvud taget har jag haft väldigt lite tid över för spel senaste tiden vilket har lett till att jag inte hinner bli klar med mitt julspel och ej heller hunnit skriva min bit till det kommande spelet "Leviathan" från Mylingspel.

Men det kommer en ljusning. Kanske är mitt senaste "fynd" ett omen om detta. En "Drakar och Demoner"-knapp från 1985. Kommer att ha en given plats i muséet i framtiden.

Världen är full av saker man inte visste om att man behövde.

Julmonster

Mandelpaddan?

Började skriva en liten monsterbok till mitt julspel igår. Just nu har den följande måstemonster:

Klassiker
Jushkaparik (vad trodde ni)
Det Värsta (så klart)
Elaka Dvärgen (ingen jul utan)

Säsongsmonster
Mandelpaddan
Russinolmen
Glöggrodan
Burlesque- Rået
Annandagszombier

Nya bekantskaper
Kristalltjuren
Piraya-Hobbitar

Så klart börjar man på värdshuset "Glada Julen" och både Riddaren och Den Lärde kan Heraldik. Vad kan då bli fel?

Det här blir nog riktigt dåligt…

Klassiskt

Som förr

Min ritplatta har pajat. Ja, den fungerar, men skärmen flimrar med gröna streck och jag kan inte hitta felet. Så vad gör man då?

Lite som förr i tiden. Man tar fram papper, penna och scanner. Årets julspel får alltså bli retro på många sätt...

På hemmaplan

Det tar sig

På hemmafronten vilar ingen på hanen. Just nu håller jag på att "trimma" mitt rymdrollspel. Jag har lagt till en grundegenskap till nämligen Insikt, som också kommer att vara kortbaserad. Resten av grundegenskaperna har jag tagit bort. Perception får bli en färdighet så länge.

Det kommer också att bli färre färdigheter med fasta värden för att öka upp hastigheten i spelet lite.

Det blir lite andra förändringar med. Bland annat kommer strider inte att ha handlingar som tidigare. Man gör en stridsberättelse där kort går före andra handlingar och vilken handling du gör avgör hur mycket du hinner med baserat på tabellen för hur man lyckas. Vill du skjuta m,ed din pistol och slår en effekt på 4 så kan du antingen skjuta fyra skott eller leverera ett som ger mer i skada, eller en kombination.

* * *

Efter att jag hittat mitt gamla rollspel "TÅG" blev jag sugen på att göra ett nytt julspel att sprida på bygden. Det blir ett fantasyspel, så klart, som går ut på att bygga rätt party för rätt äventyr. I strid avgörs utgången av vilka karaktärer man har. Magikern dör alltid först av fällor och Dvärgen dör först i skogen. Ja, ni förstår nog.

Om det blir en lika stor succé som TÅG återstår att se.

Det var det för nu…

Men titta här då!

Från min produktiva ungdom

Var uppe på vinden idag för att leta efter en gammal VHS-spelare (som jag inte hittade). Då fann jag en hög med en massa spännande saker jag varit med och producerat för länge länge sedan. I högen fanns så klart några gamla Sinkadus, en karta över Imperiet (warhammer) och ett pissdåligt gammalt rollspel jag gjort med namnet "Fun Time". Sakerna ovan är lite mer intressanta:

TÅG- Ett rollspel som gjordes som julklapp till alla som dök upp på lokalen julafton -93. Spelet har både diskuterats på den här bloggen och faktiskt spelats en eller annan gång.

Efter Örnen- Ett CoC-äventyr till LinCon -90. Jag illustrerade och Galdarbjelke, som då kallade sig "Pure Red", skrev äventyret. Ett äventyr som blev rätt populärt fast det hade mycket att önska. Vill ni finna detta spel får ni leta på företagsnamnet: Menhir Productions. Ni lär varken finna företaget eller äventyret, men lycka till.

Pandora No 1- Ett fanzine om rollspel som kom ut -92. Minns inte om det kom ut en no 2, men i ettan kan man bl a läsa en artikel om ordning och kaos, som jag skrivit och illustrerat. Bara av den orsaken bör numret betinga ett artefaktiskt värde. Övriga artiklar handlar om "Eye of the Beholder", magi i "Svarta Korpen"och en novell med namnet "Dårkistan i Växjö".

Kult- Är ett litet häfte för dem som läste på kulturvetarlinjen i Växjö -93. Lite mer finkultur, nästan inga rollspel, men illustrationerna är väldigt mycket skräck och fantasy. Tror inte det kom ut ett andra nummer av det här häftet heller men det vill jag ha osagt.

Underst i högen ovan ligger mitt ex av "My Little Pony-rollspelet". Men det är en annan historia…

Dr Who 50 bast

Tom Baker, min bild av hur Dr Who ska se ut

50 år sedan som det första avsnittet till SF-serien "Dr Who" lades ut i etern. Denna Time Lord som hade mytisk status bland oss som kunde få in dansk TV på 70-talet. Då, på den tiden då man var svältfödd på allt som var SF- eller fantasy, älskade man allt så omdömet kanske inte var det bästa.

Efter alla år och alla olika skådespelare så måste man ändå säga att den här lite töntiga lågbudget-serien faktiskt har överlevt till våra dagar. Jag har min egen teori om detta: Serien har kanske TV-historiens bästa låt som tema. Lyssnar mer på den än jag tittar på själva serien.

Vilket som. Ett stort "grattis" är serien ändå värd.

Alla themes

Jul i luften

Det lackar i hörnen

Det närmar sig Jul. Hur vet man det då? Jo jag får en önskan om att bara gjuta tennfigurer. Prince August Fantasy så klart, inget annat.

Märkligt att man förknippa detta med Jul. Så mycket figurer brukar jag inte gjuta och framförallt inte vid jul. Men känslan återkommer med precision varje advent. Så är det bara.


Obs! Detta är inget reklaminslag för tennformstillverkare av ett visst märke.

Det där med kort V

Jodå

Har inte bloggat här på länge då jag varit rätt upptagen med att skriva på mitt rymdspel. Vi skulle ju speltesta att använda kort i ett rollspel, så det har tagit lite tid att fundera på och skriva alla dessa kort.

Jag valde att ha tre grundegenskaper som baserade sig på kort. Dessa var gradera från 1-4 och man kunde ha upp till tre kort per grundegenskap. Varje kort hade en eller flera effekter med. Deta kunde vara bonusar på färdighetsslag men också öppna effekter som t ex "du får en insikt", "Bullseye!" eller "Du håller ena flanken i tre rundor". Givetvis var det bättre effekter på de kort med höga grundegenskapsvärden. För när man slängt ett kort minskar man sin egenskap med samma värde, och man får inte ett nytt kort förrän man sovit 8 h. Därmed ställs man inför valet: Behålla ett bra värde eller spela en bra effekt.

Generellt sätt måste jag säga att detta fungerade över förväntan. När spelarna väl började använda sina kort så speedade detta upp spelet enormt och gav lite oväntade vändningar. Det var också roligt som spelledare att bemöta alla påhittiga förslag som spelarna kom med. "Jag får något svårt att se lätt ut" kontrades med ett "Alla lyder min order" och så vidare. Något bisarrt men det fungerade.

En annan sak som jag tänkt på innan, och som tidigare spel visat, är att det är bra om korten har många alternativ. Ett bra kort har många "eller" och "och" på sig. På det sättet kan de ofta användas som raka lösningar eller som grund för en kreativ idé.

Det jag ska ta med mig, förutom att utveckla korten mer, är att det övriga spelsystemet kanske inte klickade 100% med korten. Jag använde samma system som till "Weathermakers Club" och i och med korten var det mycket på karaktärsbladet som kunde tas bort eller göras om.

Men första speltestet visar ändå att kort kan ha en viktig och rolig del i ett rollspel (se tidigare debatt). Så det lär bli en fortsättning…

Inspiration

Firefly Serenity

Håller på att titta på lite inspirerande filmer och bilder för att få den rätta känslan när jag gör mitt rymdrollspel. Har alltid gillat den där sortens SF som är lite "skräpigare" i sin framtoning. I  min värld tänker jag mig att de flesta rymdfarkoster byggs ute i rymden och har därför inget behov av att vara aerodynamiska. En stor låda man fäster en motor, lite vapen och andra utrymmen sr jag framför mig.

En film och TV-serie som ligger väldigt nära den plot jag vill göra är Firefly Serenity. Man spelar smugglare med brokig bakgrund och förmågor som försöker överleva i en ganska grym verklighet. Annars är jag väldigt förtjust i miljön och rymdskeppen i de tidiga Alien-filmerna. De har det där lite svettigt realistiska över sig som ger en skön realism i en orealistisk värld.

Igår såg jag filmen "Lock Out". Där finns också mycket att ta till sig i form av miljö, fordon och vapen. Filmen i sig lämnar inga större avtryck men scenografin är helt klart värd att ta del av.

När det gäller hur världen styrs och den intrig som råder så är filmen "Dune" och de böcker den bygger på en klar inspiration. Olika fraktioner som integrerar med varandra om makten, där inte bara tekniken är det styrande utan också det mer religiösa. Sånt gillar vi.

Så de filmer som just nu är aktuella i mitt skapande är (i bokstavsordning):

Aliens
Dune
Firefly- Serenity
Lock Out

Sedan finns det mycket gammal SF som kommer att få ge en och annan galen idé som t ex "Galaxy Quest", men om jag skulle skriva om dessa skulle det förvilla bilden av spelet mer än det förstärker.

Aliens

Aliens

Lock Out

Lock Out

Folkets röst

Fick det här skickat till mig på mailen. Tyckte det passade att lägga på den här bloggen. Mycket nöje och tack Henrik!

Imperia Solaris

Nowton Dragonfly

Jaha då börjar plotten i mitt rymdrollspel ta form. Detta tackar vi pågående ledighet särskilt för. Världen ligger i ruinerna efter ett galaktiskt inbördeskrig mellan den gyllene kejsaren  Lepach's söner. Nowton som stod för vetenskap och kunnande förlorade mot sin bror Tidach, som föredrog den andliga vägen, och blev förvisad på ett stort generationsskepp.

Detta var några år sedan och det sargade imperiet börjar sakta vakna upp igen. Just då börjar man få kontakt med den första högutvecklade rasen man hittills träffat på. En ras som kanske inte är helt fredlig och som kallar sig för Evighetens härskare, Kthatq 'lme Rethxha. De verkar dessutom ha oroväckande mycket kunskaper om Imperiet.

I allt detta kommer äventyrarna, som spelar fria handlare, in i bilden. Genom att köpa överskott som man säljer där det är underskott tjänar man sitt dagliga bröd och nöjer sig med det. Man har lärt sig att inte blanda sig i den stora politiken utan sköter sitt i det tysta.

Å där börjar det hela...

Tidach Firefly

Lite om Relic

Inte helt säker

Igår spelade jag spelet "Relic". Det är ett spel som är otroligt likt "Talisman" fast förlagt i Warhammervärldens 40K, alltså i rymden med an massa spece-orks, eldara, spacemarines och en massa annat. Jag gillar "Talisman" och jag gillar 40K-världen så detta borde vara spelet för mig.

Spelet är snyggt designat. Från figurerna man traskar runt med över korten och till den spelbricka där man håller koll på sina stats och nivåer. Mitt enda problem var att om man har lika dåliga ögon som jag så var det lite svårt att läsa på spelplanen, men man designar ju inte spel för skumögda gubbar så då må vara sin sak. (Eller kanske är det just det man ska tänka på när det är skumögda gamla gubbar som köper de flesta spelen idag?)

Alla spelar olika karaktärer, precis som i Talisman, som ska ut i världen och göra uppdrag som man sedan kan gå upp i nivå av, eller få bättre prylar. Bäst av dessa är när man får en relic, vilket är superbra rekvisita som gör din karaktär otroligt mycket bättre, men som man också måste ha för att kunna göra questerna i de högre sfärerna som leder fram till att man slutligen vinner. Helst ska man ha flera relics.

Olika sorters äventyr.

Jag spelade en techpriest, vad det nu är, och det kändes som ett bra val. Överhuvudtaget kändes det som om karaktärerna i spelet är rätt väl balanserade. Man har tre stora stats, strength, cunning och willpower, som man använder för att slåss mot olika monster. Man kan gå på rutor där sannolikheten att just den stat du är starkast på ska behöva användas, alltså det finns tre sorters äventyrskort. Gillar idén med detta även om det kanske inte kändes så avgörande som det borde. Man får ofta också dra flera äventyrskort. Monsternas styrka läggs då ihop, vilket kan vara grymt frustrerande när man är svag. Men detta kompenseras av att en tärning kan "explodera" det vill säga att man får slå om en tärning om man slår en sexa och addera resultaten. När man slagit ihjäl monster med tillräckligt mycket styrka går man upp i nivå, även detta väldigt likt Talisman även om man gjort det bättre här.

När man har sjukt höga stats och många nivåer ska man genom warpen och göra de sista superäventyren, precis som i Talisman, sedan vinner man.

Jag borde ha älskat det här spelet, men det tog mycket tid och kändes segare än vanliga talisman som verkligen inte är ett smidigt spel. Relic är ett smart spel, men kanske har man lagt in lite för mycket i det för det tar tid att bli mäktig nog för att få det där riktiga flytet. Kan beror på mig som hoppade in i spelet efter en lång arbetsdag, men det känns som om "Relic" skulle behöva speedas upp för att bli det legendariska spel det har förutsättningarna att bli, eller så behöver det den där råa humorn som man gillar med WH-världen. Kan detta bero på att det är FF som gjort spelet och inte GW själva.

Dagen efter spelet känns det som "Relic" bara är värd en sådär 5 rökringar. Samtidigt tror jag att en ny spelomgång kanske skulle göra spelet mer rättvisa. För någonstans inom mig vill jag verkligen att detta ska vara så bra som det borde vara...

Det där med kort IV

Arbetet fortsätter

Jaha ja. Nu ska mitt rymdrollspel börja speltestas. Just idag har jag bestämt mig för att ha två sorters grundegenskaper. Fasta vanliga grundegenskaper och så de som baseras på kort. Tanken är att när man använder texten på kortet så sakar man kortet i fråga och grundegenskapen är lägre tills man drar ett nytt kort. Vilket i det här fallet blir när man fått en ordentlig vila. De flexibla grundegenskaperna kommer att vara Styrka, Vilja och Vighet.

På detta sättet kan man göra hjältedåd, men med en kostnad. Inget användande av kort för att man ska få ett nytt bättre, som Staffan hade tankar kring. Jag tror på den här kompromissen och känner mig spänd på att få testa den.

Velighet eller utveckling? Ja, absolut!

Veckans Cthulhu

Dagens fråga är: Vart tog de här filmerna vägen???

Vem vet...

Nobelpris och Lajv

Alltid aktuell

I dessa tider när Nobelpris delas ut till höger och vänster var det lite befriande att läsa den här artikeln:

Fredspris


För övrigt hann jag varken se på "Vikingar" eller "Agents of S.H.I.E.L.D" i torsdags, vilket för övrigt var Svenska Kyrkans fel, så jag får återkomma med ny jämförelse mellan dessa.

Det där med kort III

Det tar sig

Jaha. Då har jag börjat fila på kort till mitt rymdrollspel. Kommer inte att användas riktigt som jag tänkt mig tidigare. De blir mer en bonus per speltillfälle, alltså äventyret ger ett visst antal kort beroende på grundegenskap. Förhoppningsvis ska de ge både spelare och SL en utmaning.

Kan bli något kanske. Arbetet fortsätter...

Ett skepp kommer lastat

Blandad kompott

Fick ett av de där paketen från USA idag. Några månader på ebay i en låda. Kommer nog att återkomma till det exakta innehållet, men ett av mina köp var lite roligare. Det var med underrubriken "Jag vet inte vad det är...". I det här fallet visste man inte vad Rune Quest 3, Dungeonfigurer med kort och en massa andra gamla figurer var för något.

Några figurer var från Gen squat är för något. För er som inte var med då det begav sig kan jag säga att det är rymddvärgar. En ganska cool idé. Mest roligt var ändå de där riktigt gamla figurerna med gjuten botten. Lika naiva i sin skulptur som allting annat från den tiden.

Nu återstår arbetet med att sortera in allting i mitt museum. Men det är nästan lika roligt som en squat så det kan jag leva med...

Coola för sin tid

Höstplaner

Lever vidare

Dags att planera hösten känner man. Har bestämt att förutom spontana spelhelger ska jag satsa på att utveckla "Pit of the Mutant Gladiatora" och mitt rymdspel. Därefter får vi se, som den blinde sa.

Däremot blir det inget BSK i år. Det får bli LinCon och VäxCon den här säsongen.

Ja det var väl det!

Agenterna får nog spotta upp sig

Håller inte i dessa tider

Så äntligen var det dags att se serien det gjorts så mycket reklam om: "Agents of S.H.I.E.L.D" (AoS). I torsdags gick första avsnittet som handlar om Marvels motsvarighet till FBI eller CIA. Ni vet de där agenterna som leds av enögde Nick Fury och som använder teknologi och kunskap för att hjälpa våra favorithjältar i kampen mot "Hydra" och andra elakingar i Marvelvärden.

Idén att göra en TV-seria om AoS tycker jag är genial, och med dagens teknik skulle man kunna få sitt lystmäte av superskurkar, hjältar och rymdvarelser tillfredsställt. Inte i första avsnittet i alla fall. Vill nog hellre rekommendera serien "Heroes" om man vill ha många superhjältar. Några cooola scener med hologram och en flygande bil räcker inte för oss som varje dag sköljs över med effekter i allt vi ser.

Jag måste medge att jag nästan somnade efter halva avsnittet och blev aldrig engagerad. För att jag ska fortsätta se serien kräver jag något eller allt av följande:

• Nick Fury
• Superhjältar som är kända och helst många av dem
• Black Widow eller Hawkeye
• Rymdvarelser
• Sådana där ryggsäckar man kan flyga med.
• Cigarrer i mungipan

Tyvärr tror jag att man bara kommer att få se detta i sparsam mängd och blir det så kommer nog jag att välja serien om vikingar på en annan kanal.

Om AoS spottar upp sig med några av punkterna ovan så lovar jag att köpa DvDn med...

Appar och spel I

Man blir engagerad

Lite är sagt på den här bloggen om alla spel som kommer som appar till smarta telefoner, surfplattor och datorer. Det finns enormt många att välja mellan och de har verkligen blandad kvalitet. Många kostar en slant, några är gratis och några är gratis men kostar en slant om du vill bli bra. När man spelat en bit i spelet måste du köpa kristaller, guldtackor eller liknande om du inte vill vänta till nästa dag. Ibland får man betala för en version utan reklam t ex. Jag vill inte lägga några moraliska aspekter på något av det. Valet är fritt, men kostar ett spel en tjuga kan det vara värt det för att slippa en massa andra kostnader eller korkad reklam.

De spel jag mest spelar nuförtiden är mest quiz- och puzlespel, alltså spel man kan spela när man har 5 min över och där man inte behöver hålla reda på en story eller liknande. Just nu är det "Quizkampen" som gäller. Innan har det varit olika sorters patienser.

Nu fick jag i alla fall för mig att man kanske skulle recensera lite app-spel på den här bloggen. Jag laddade därför ner spelet "Knight Storm" från Appstore. Jag valde sett spel som var gratis och som såg häftigt ut. Ingen research här inte; utan bara känsla.

Spelet visade sig vara ganska kul. Man spelar en nykläckt riddare som ska larva runt och göra quester, tornera och bygga upp en borg. Spelet är självinstruerande som många spel idag. Man lär sig det samtidigt som man spelar. I vanlig ordning samlar man XP, guld, kristaller och ädelstenar. Med dessa kan man sedan uppgradera sin riddare på olika sätt. Antingen genom ny utrustning eller genom sigill man har i bältet som ger vissa fördelar i strid (nästan som kort i rollspel). Spelet är grafiskt väldigt snyggt och det finns mycket att göra. Ett givet tidsfördriv kan man tycka.

Men sedan kommer det sura. Ens liv tar slut och efter en stund göra alla ens potions det med. Då ställs man inför valet att köpa extra juveler för att snabbare få liv eller vänta en halv dag tills din riddare helat sig själv. Jag kan också få nya juveler om jag plågar min omgivning med att bjuda in fler spelare. Man tänker en stund och helt plötsligt tycker man inte spelet är så bra att man vill lägga det som en fis i vinden, alltså förpesta andras tillvaro med det.

Har man dock massor av tid och inte bryr sig om att man bara spelar spelet en stund om dagen så är "Knight Storm" riktigt bra. Tyvärr kan det dock inte få mer än 3 rökringar på grund av begränsningarna.

Får återkomma när jag testat ett annat spel helt enkelt...

Vackert och dyrt, sa Bull.

Det där med kort II

En bild

Nu har jag tänkt vidare efter debatten i förra inlägget. Det verkar som om de flesta har en åsikt om hur kort ska införlivas i olika spel och då i synnerhet rollspel. I brädspel och kortspel har de redan en viktig roll så den är kanske inte så spännande att diskutera.

Nu är min senaste idé om kort i rollspelen följande: man har givetvis kvar någon sorts karaktärsblad och tärningar. Sedan tänker jag mig att man tex har följande grundegenskaper

Styrka- För att slåss och sånt
Intelligens- För kunskaper och list och annat huvudbry
Kraft- För magi och psionics och annat new age-inspirerat
Karisma- För kommunikation och påverkan
Smidighet- För saker som kräver kroppskontroll och snabbhet

Ja, ni känner igen det där. Om man sedan låter grundegenskaperna ha ett värde på kanske 1-5, där ett är normalt och 5 är enormt bra. Dessa representeras sedan av hur många kort man kan ha för den grundegenskapen. En krigare har många styrkekort och magikern har många kraftkort, MEN en krigare kanske väljer att ha mer kraft för att man vill vara magic user-figher. Om en start karaktär kan sätt ut tio poäng på sina grundegenskaper, med minst ett i värde, så får man en ganska bra balans.

Korten sen ska representera karaktärens potential. Man kan inte dra ett nytt kort förrän ett är använt. På detta sätt variera spelarens potential under en tidsperiod. Korten ska ge speciella färdigheter, bonusar, förmågor eller förutsättningar. Jag har lärt mig när jag gjorde "Pit of the Mutant Gladiator" att kort med "or" och "and" ger större flexibilitet och roligare spel.

På detta sätt kan man få mer flexibel och spännande karaktär och korten blir inte bara en effekt utan ger också spelet mer karaktär. I alla fall tror jag det.

Ska fundera vidare på saken...

Det där med kort...

Svarte Petter från 20-30-talet

Sitter och funderar lite över användandet av kort i olika spel. Kort har ju används i hundratals år, mest som ett spel i sig själv, men i början av 1900-talet blev de mer vanliga i andra spel med. Ursprunget av den vanliga kortleken är ett blogginlägg i sig själv och spel som "Kille", "Tarot" och "Svarte Petter" får hålla sig som en egen kategori. Jag tänkte mer på kort i bräd-, roll- och så klart kortspel av senare datum.

Vi minns alla när "Magic the Gathering" revolutionerade spelmarknaden och satte samlarkortspel på kartan. En enkel spelmekanism som utvecklades till ett enormt invecklat och strategiskt spel. När jag ser Magic-spelare idag är det inte mycket jag känner igen från mitt monster-mot-monster-spelande. Man måste ge dem som kreerade Magic en eloge för en mycket smart speldesign och tydligen är spelet större än någonsin, om än i det tysta. När det gäller CCG's /Collectible Card Games) är dock min favorit "Star Wars" som företaget Desipher konstruerade. Det är tyvärr nedlagt och spelmotorn har förts över till ett annat spel.

I brädspel har korten en central roll. De är ett bra sätt att snabbt skapa tempo i ett spel. Man kan också låta ett kort vara en speciell regel, vilket underlättar när man ska göra regler enkla att skriva. Kort är också ett bra sätt att hålla spelet inom givna ramar och spelomgångar. Tyvärr har kort tidigare varit rätt dyra att producera, vilket har varit lite synd för vissa spel som skulle mått bra av en kortlek. Numera är det billigt att skapa kortlekar och det märks i spelvärden. Det har kommit många spel som är kortspel även om de är förpackade som brädspel. Det blir ett CCG i fast form för dem som inte orka köpa boosters och läsa regler hela dagarna. Personligen tycker jag det är något i formatet som stör mig. Har man begränsat med plats hemma vill man gärna att ett kortspel inte ska ha en låda som tar lika stor plats som ett vanligt brädspel. Annars är många av spelen riktigt bra.

Nu till något mer intressant: rollspel och kort. Snart kommer "Skuggornas Mästare" som lovar en kortlek med stunts. För mig låter det lite som de där korten man fick med i TORG som skulle skapa en cinematisk effekt. En bra idé som var kul de första spelmötena, men tappade sin glans efter ett tag. Antagligen för att det bara fanns ett begränsat antal kort och de var ganska lika varandra. De skapade inte något flöde i spelet som inte en tärning kunde klarat av.

En annan god idé med kort i rollspel var magikorten till AD&D. Istället för att skriva upp alla sina engångs-spells fick man dem som kort i stället som man sedan slängde tillbaka i leken efter användande. Enort tidssparande för magianvändare på högre nivåer. Skulle man spela många magic users krävde de dock ett par lådor. Att ha spells på kort är något som också testats i Warhammer och där verkar det fungera bra. Ett stort problem med kort och rollspel är att det blir många saker att hålla reda på och då känns det ofta som ett brädspel fungerar bättre. Dungeon and Dragons har också producerat kort med monster. Här är man farligt nära ett brädspel och monsterkorten blev väl aldrig någon större succé.

Mest extremt när det gäller kort och rollspel får väl annars spelet "Castle Falkenstein" anses vara. Här har man bytt ut tärningarna mot en vanlig kortlek där man drar kort så fort man ska se hur väl en karaktär lyckas. Det kluriga med detta är att färgen på kortet är lika viktigt som numret. Kul idé i ett annars ganska segt rollspel.

Sammanfattningsvis kan man summera med att kort har en given plats i spelvärden och gör de flesta brädspel bättre. Huruvida de hör till rollspel är en öppen fråga. Historien visar att de inte varit så framgångsrika i just den här genren.

Nygotik

Vattentornet i Landskrona. Nygotik.

Skräck är en svår genre och många gånger har ämnet tagits upp i den här bloggen. Så klart är ju gothic horror den stora favoriten och efter den vampyrvåg som svept över världen måste man säga att den fått en stor revival.

Men när de första skräckhistorierna i den här genren skrev så var de moderna och nytänkande. Mary Shelly skrev om elektricitet och Stoker om klamydia. Stora saker för sin tid och inte så mossiga som vi ser dem idag. Men det väcker tanker hur det skulle se ut om de var skrivna idag. Vilka nymodigheter skulle bli mossiga monster i morgon? För visst inspirerar det till nya speltänk också.

Givetvis skulle genteknologin vara given i sammanhanget och kanske miljökatastroferna med. Jag, däremot, drömmer om att skriva en skräcknovell om någon som hittar en jushkaparek som sprider skräck i förorten. Donky rap can never be wrong.

Om 150 år kanske ungdomar romantiserar över att vara jushkapariks i olika klaner som bekämpat varandra i tusentals år. Kanske inte.

Genteknologin kanske är bättre trots allt...

Bibelspelet VS Bibelspelet

Var försiktig med pentagram och spel

På den här bloggen har det skrivits om olika bibelspel. Nu har vi äntligen speltestat Bibelspelet från Biblia AB. Jag köpte spelet på en loppis och redan när jag öppnade det förundrades jag över alla kort från spelet "Geni" som låg däri. Nu förstår jag varför, men jag kommer till det lite senare.

Biblias bibelspel är i mångt och mycket en rip off på "Trivial Pursuit". Man ska gå runt och samla "pluttar" i olika kategorier. I det här spelet är det så klart bara frågor från Bibeln, och de är alla knutna till citat. Så långt är allting väl, och betänker man att man får spelet i en väldesignad låda så får man stora förhoppningar.

Tyvärr måste man säga att förhoppningarna snart grusas. Frågorna är långt över huvudet på de flesta spelentusiaster och jag tror till och med en väl utbildad teolog skulle få klia sig i huvudet många gånger. Vi som spelade måste räknas som insatta och pålästa, även om vi kanske inte läser den heliga skrift varje dag. Vi kände oss hopplöst okunniga, och det tog liksom glädjen ur spelet. Den spelare som tog en plutt hade ett nästan ointagligt försprång. Som ni säkert förstår spelade vi aldrig klart spelet. Den tiden hade vi inte till förfogande.

Nä det "nya" Bibelspelet får inte många rökringar av Onkel O, och kommer att arkiveras på vinden. Det är nu väldigt klart varför den tidigare ägaren lagt i en massa Geni-frågor och sedan sålt det på loppis. Mer behöver inte sägas.

Så letar ni efter ett bra Bibelspel så är det tidigare recenserade spelet det du ska söka efter. Trots sin lite mer amatörmässiga layout så slår det det andra Bibelspelet på alla punkter. För ska man spela ett frågespel, så är det arbetet med frågorna som är det viktigaste och inte boxen det ligger i. Tror att Jesus skulle hålla med om det också...

Den äkta varan

Super!

En bonus och ett omen

Kanske var det en försyn när jag fick boken ovan i posten. Jag hade beställt en massa andra rollspel, så klart, men den snälle säljaren hade slängt med några bonusar. Händer ibland och man blir lika glad varje gång. Ofta är det något extra äventyr eller kanske ett fanzine, men den här gången var det en regelbok.

Tänkte att den kanske kom som ett svar på diskussionen om superhjältespel vi hade på den här bloggen. Min karma tyckte nog att jag behövde fler spel om superhjältar.

Skuggornas Mästare

Äntligen här!

Igår när jag kom hem ifrån Berlin låg den i posten: "Skuggornas Mästare" från Myling spel. Spelet är en jubilemsutgåva för att fira att det är 25 år sedan originalet kom ut (producerat av företaget Ragnarök). Spelet är så crazy som bara ett spel från 80-talet med ninjor, aliens, spioner och en massa annat kan vara.

Spelet är producerat genom FundByMe-finansiering. Det finns också andra liknande sätt att få in de stålar som krävs för att sätta igång olika projekt. Det verkar som om detta är, om inte framtiden, så nutiden i rollspelsproduktion. Då marknaden är svag och få företag har kraften att själva finansiera sina projekt, vilket också innefattar etablerade företag, så är detta ett bra sätt att hålla liv i den värld av spel som vi älskar.

För visst är titeln på Mylingspels senaste produkt genial. Rollspelsmarknaden styrs inte längre av den öppna marknaden utan av entusiasterna i det fördolda: Skuggornas Mästare...

Gamla och nya pokertärningar

Gamla tärningar

Tärningarna ovan tillhör min samling av gamla spel. Jag har för mig att de är från Italien som är ett land där man har större tradition med pokertärningar än i Sverige. Hur gamla de är vet jag inte, men de är nog äldre än mig i alla fall. Att spela med pokertärningar är inte en hobby jag ägnar mig några längre stunder men jag tycker tärningarna är vackra.

Däremot har det kommit ett brädspel på senare år som använder sig just av sådana här tärningar, nämligen spelet "Dice Town". Här gäller det att slå en så bra "hand som möjligt för att få vhansen till guldnuggets, bankrån, bli sheriff och en massa annat. Vinner gör den som har mest pengar när allt guld tagit slut.

Nytt spel

Dice Town är lika roligt som att spela vanliga pokertärningar. Man tröttnar ganska snabbt med andra ord. Det är rätt snyggt gjort, men idén håller inte och det har inte den vilda västern-känslan som det skulle kunna ha.

Dice Town får 3 snabba rökringar och en rekommendation att köpa de betydligt billigare pokertärningarna.

Det där med grundegenskaper

3T6 eller 4T4?

Sitter och filar på mitt rymdrollspel och kommer på att jag egentligen är ganska traditionell i mitt sätt att tänka grundegenskaper. Tog för givet att en människa borde ha 3T6 i på sina värden, men upptäckte att matematiskt passar 3T4 bättre till spelsystemet. Varför? kan man undra.

Eftersom färdigheterna baseras på grundegenskaperna där man kan få ett tillägg på 1-8, som man sedan ska slå under med en T20 så blir värden över 12 ganska mäktiga. Något som de flesta skulle ha flera av då snittvärdet på 3T6 är 10,5, och med ett maxvärde på 18. Har man 3T4 blir maxvärdet 12 (vilket jag gillar) men snittvärdet blir mer ok med 8. Jämnare värden som passar färdigheterna mycket bättre.

Så får det bli helt enkelt.

Speldesign handlar enormt mycket om matematik som ni märker. Nu sitter jag och funderar på vilket spel som har det bästa utslagandet för grundegenskaper. Gillar så klart de där 3T6:orna, vilket innefattar en mängd spel. Rolemaster/Merp har 1T100 vilket är lite chansartat, men samtidigt spännande. Dark Sun till AD&D hade också T4 som bas, och jag minna att det passade världen rät bra, men kanske inte hade passat till alla spel.

Det enda jag är helt säker på är att jag absolut inte gillar Ars Magica på den här punkten. Där slår man en T6 och jämför med en T6 som spelledaren slår. Varför har jag fortfarande inte fattat. Men många gillar ju det systemet så något måste det ju vara.

Skapa grundegenskaper är ett område med stor utvecklingspotential helt klart. Kanske därför som så många spel har gått över till att man köper alla värden och tagit bort slumpen. Ett bra spel borde ha både och.

Marvel. Bäst på film

Ännu en hyfsad film om Marvel-universat

Såg "Ironman 3" häromdagen. Filmen var riktigt bra, och egentligen borde jag nog skriva en riktig recension på den. Men vilket som, så kom jag att tänka på TSRs Gamla "Marvel Super Heroes" från 1984, som var ett något nytänkande, men totalt osbelbart rollspel.

Jag har sedan länge sålt mitt exemplar vidare, men tänkte forska lite i systemet, som jag minns handlade om att man fick egenskaper med spännande namn där "amazing" var sämre än "unearthly" men bättre än "normal". Sedan skulle man kolla en massa tabeller för att försöka ta reda på vad man egentligen skulle slå på en tärning. Helst skulle man använda lite pappersgubbar också. Blev ungefär så roligt med.

Jag insåg efter lite forskningsarbete att Marvel Super Heroes ska man läsa om i serier eller se på film.


Fotnot
Det har kommit ut nya utgåvor med rollspel som utspelar sig i Marvels värld. TSR tappade rättigheterna i slutet på 80-talet. Hur dessa senare utgåvor är får jag återkomma till.

Blood Bowl: Team Manager

Inte lika bra som brädspelet

Har i helgen testat spelet "Blood Bowl: Team Manager" som är ett kortspel i brädspelslåda. Det har kommit många kortspel med fasta lekar de senaste åren. Det blir lite som en blandning av brädspel och kortspel alternativt ett brädspel utan spelplan.

Blood Bowl, som gjordes av Games Workshop, är ett spel där olika fantasyvarelser spelar amerikansk fotboll mot varandra. Det finns många expansioner till det ursprungliga brädspelet bl a "Dungeon Bowl" som blev en maratonversion av grundspelet förlagt i en källarhåla. Dessa gamla brädspel är några av mina favoriter genom tiderna eftersom de har mycket rå humor och galen action. Det ska också nämnas att dess finns som datorspel med.

Men nu var det kortspelet som var på tapeten. Jag är ingen jättefantast när det gäller kortspel generellt så det krävs lite för att jag ska nappa på kroken. Blood Bowl spelas genom att man lägger ut sina spelare på olika matcher. När alla kort är utlagda ser man vem som fått mest poäng, den vinner matchen, och får priset. På detta sätt kan man skaffa sig bättre förmågor och bättre spelare, starplayers. man kan också vinna "TV-rättigheter" som ger slumpade poäng när spelet är slut. Poäng räknas i hur många fans man har i sin fanclub. Man får inte bara fans genom att spela bra boll utan även när man lyckas skada andra spelare, ha cheerleders och en massa annat som korten visar. Här kommer den gamla Blood Bowl känslan in, som annars är ganska låg.

Man kan också få ut turneringar som ger massor av poäng och fördelar. När man spelat Blood Bowl är spelet slut och man räknar ihop sina poäng. Begränsat antal rundor och victorypoints. Vi har sett det förut.

Spelet bygger mycket på att taktiskt lägga ut sina spelare på rätt matcher och skaffa sig rätt kort för att få poäng. Jag satsade mest på "TV-rättigheter" vilket betalde sig rätt bra, men inte så bra som att ha fått tag på rätt kort under spelets gång. Om man inte spelar med öppna kort är det extremt svårt att se vem som faktiskt leder.

Spelet är ganska enkelt, har bra flöde och snygga bilder, men det är inte ett brädspel och det är definitivt inte Blood Bowl. Om man inte jämför det med originalspelet och gillar kortspel så är det säkert otroligt bra. Det finns också många expansioner för att öka komplexiteten och antalet lag. Med detta får det fem rökringar av mig, men är antagligen värt mer.

Blood Bowl: Team manager recommenders med spelsugna vänner och välkylda drycker.

Fotnot:

Givetvis spelade jag skavens. Vad ska man annars spela?

Lords of Waterdeep

Hjältar? Nej resurser i det stora spelet.

Igår gjorde jag en ny bekantskap i spelvärlden. Den heter "Lords of Waterdeep" och är ett strategispel som utspelarsig i staden Waterdeep i AD&D-världen "Forgotten Realms". Detta är kanske den mest kända staden i fantasyvärlden och det har gjorts många spel tidigare som anknyter hit, inte minst datorspel (tror t ex. "Eye of the Beholder" utspelar sig i grottorna under staden).

I det här spelet tar man på sig rollen som en av de där mäktiga lorderna som styr staden i kulisserna. Man har sin fraktion och sin taverna varifrån allting händer. Den lord man spelar är dolt för de andra spelarna, vilket faktiskt ger spelet lite extra krydda, beroende på att man får poäng för lite olika saker i slutet av spelet. Om man kan sitt Waterdeep sedan tidigare är säkert dessa kända karaktärer. Jag hade ingen aning om vem min Lord var, däremot känner jag till "Knights of the Shield" som var min fraktion.

Spelet har en väldigt enkel spelmotor och går lätt att lära sig. Man har ett antal agenter som man placerar ut i staden. Genom dessa kan man skaffa sig resurser, som jag kommer till senare, bygga hus och skaffa sig olika quests. Det är genom att lösa quests man får de mesta av poängen men man kan också få poäng genom att bygga olika hus som andra använder. I spelet finns också en extra dimension genom Intrigue-kort. Kort man kan spela på sig själv eller andra för att få vissa fördelar. Jag hitta ingen större användning av dessa men de fick helt klart spelet att inte bara handla om resursjakt så de har en viktig roll för spelkänslan.

Som jag nämnt tidigare så är det genom att lösa olika quests som man får mest poäng. För att lösa dessa ska man samla resurser i form av guld, krigare, magiker, clerics och rouges. Dessa representeras av små olikfärgade kuber. Tanken är att agenterna samlar ihop det partyt man behöver till sin taverna, partyt löser questen och lorden blir mäktigare. De stackars kuberna, förlåt klasserna, vet säkert ingenting om det stora spelet. Känner ni inte igen det här som äventyrare? När man har tillräckligt med resurser kvitterar man in sin quest.

Spelet är som många moderna spel uppbyggt på ett begränsat antal rundor, som i de här fallet är åtta till antalet. När sista rundan är slut vinner den med högst poäng. I slutet avslöjar man också sin lord och får extrapoäng för de quester och annat som just den lorden ger extra poäng på.

"Lords of Waterdeep" tillför egentligen inget nytt till spelvärden men är ändå ett kul och lättspelat spel. Jag tror att om man älskar AD&D och Forgotten Realms så finns det nog mer i det här spelet som jag personligen inte förstår mig på. Designen på spelet är välgjort från korten till spelplanen och det finns texter på många av korten som kan vara spännande.

Jag hade en trevlig spelupplevelse med "Lords of Waterdeep" och ger spelet sju glada rökringar och en rekommendation.

Använd inte mallar

Skratta du bara!

Bakslag i dokumentationen. I går satt jag och gjorde listor på vilka spel jag har. Skrev fina listor vilka äventyr, regler och annat jag har. Sedan tidigare hade jag gjort en fin lista över alla "Legend of the five rings"-produkter jag har. Tänkte att den lista kunde jag ju ha som mall när jag skulle göra en lista över alla I.C.E-produkter jag har.

Nu hände det som bara kan hända i datorvärlden. Jag sparade fel. Så nu har jag två jättefina listor över I.C.E-produkterna och ingen över "Legend of the five rings".

Dags att se vad den där Timemachine-programmet gör på min dator...

Tidiga rollspel- en folkrörelse

Många många många massor!

Sitter och läser introduktionen till 1st edition Arms Law, som sedermera blev Rolemaster. Här kan man läsa att detta är ett system som kan komplettera andra rollspel. Det är ett stridssystem för 2 till 50+ deltagare!! Alltså man ger alla de där 50 Dungeon & Dragons-spelarna som sitter runt ett enormt bord i en gymnastiksal (eller liknande) ett bättre stridssystem.

Att spela rollspel förr handlade tydligen om att aktivera en mindre by för att spela ett och annat äventyr. Har du DEX under 10 får du aldrig slå ett slag och du får nog mer stryk av fummel-slag än av monster.

Roligt med Rolemaster är att det några år senare kom ett supplement som hette "War Law". Att ingen spelar detta beror säkert på att ingen förening har så många medlemmar som krävs...

Roliga fakta ur historien

Vad har detta spel tillfört spelhistorien?

Spelet ovan heter "Outdoor Survival" och gjordes av Avalon Hill på beställning. Det kom ut så tidigt som 1972 och designades av Dunnigan. Spelet handlar om att överleva ute i vildmarken och borde vända sig till scouter och fältbiologer. Faktum är att det sålt bra i amerikanska souvenirbutiker placerade i nationalparker. Fast spelet betecknas som mediokert är det ändå ett av Avalon Hills bestsellers.

Då tänker du: Varför ska just jag känna till det här spelet?

I första utgåvan av Dungeon & Dragons nämns detta spel som ett tillbehör man måste ha för att underlätta spelandet av just DnD. Det tar upp aspekter om vildmarken som behövs för att köra en fantasykampanj, vilket kan finnas lite märkligt idag när marknaden är överfull av tillbehör och att "Outdoor Survival" absolut har noll och intet med fantasy att göra.

Men när rollspelen var unga var man inte rädd för att ta hjälp av andra speltillverkare till sina egna spel. Storsint eller småskaligt får man själv bedöma. I vilket fall som helst så har "Outdoor Survival" skrivit in sig i rollspelshistorien utan att fatta det själv.


Fotnot:
För er som nu blir nyfikna på vad som behövdes för att spela DnD så har ni listan här (Men & Magic"page 5):

Dungeons & Dragons
Outdoor Survival
Dice (1 par 4-sidiga, 1par 8-sidiga, 4-20 par 6-sidiga, 1 par 20-sidiga, 1 par 12-sidiga)
Chainmail (spelet alltså inte en ringbrynja)
1 3-Ring notebook (Referee and each player)
Graph Paper (6 lines per inch is the best)
Sheet Protectors (heaviest possible)
3-Ringe Lined Paper
Drafting Equipment and Colored Pencils
Scratch Papers and Pencils
Imagination
1 Patient Referee
Players

En jäkla inköpsdlista. Till detta kan man också ha figurer, men de har mer en estetisk funktion än praktisk.

Rollspelsmuseum: Dungeons & Dragons

Det var här det började

Dungeons & Dragons
Publicerat: 1974 (TSR)
Författare: Gary Gygax, Dave Arneson
Genre: Fantasy

Nördiga fakta:
Detta måste ses som världens första riktiga rollspel. Dungeon & Dragons (DnD) publicerades 1974 och är en fortsättning på figurspelet "Chainmail" som kom 1971 och som var först med att introducera en fantasydel där man kunde använda trollkarlar och hjältar. Folk gillade detta och att spela enskilda figurer så när DnD kom heter det inte rollspel utan "Rules for Fantastic Medival Wargames Campaigns Playable with Paper and Pencil and Miniature Figures". Första utgåvan kom i en bok med tre böcker och reference sheets. I första utgåvan kunde man bara spela tre klasser Fighting man, Magic user och Cleric. Sedan kunde man spela dvärg, alv eller hobbit, som får räknas som egna klasser. I det första supplementet "Greyhawk" kom två nya klasser: Tjuv och Paladin. Senare kom fler yrken som Ranger och Druid.

I inledningen står det att man kan spela med en spelledare (Referee) och upp till 50 spelare! Rekommenderat var dock 20 spelare på varje SL. Faktum var att man faktiskt kunde spela så många spelare. Det var tydligen kaos, men folk bara älskade det.

1977 bestämde man att dela upp spelet i två delar Basic rules och Advanced Dungeons & Dragons (AD&D). Tanken var att man skulle börja med Basic rules, som bara täckte de första tre nivåerna, och sedan gå över till AD&D. TSR har sedan låtit dessa spel vara två olika spel och det har kommit ut ett flertal utgåvor sedan starten 1974.

Ena annan rolig sak är att fast DnD kommer från figurspel så publicerade man just ett sådant system 1976 som hette "Swords and Spells". Allt går runt kan man säga.

Samlarmässigt är DnD en rejäl kaka att bita i. Ska man få tag på den första boxen i hyfsat skick kan man få betala upp till 2 500 $. Vill man bara ha böckerna så kan man fortfarande få tag på dem i hyfsat pris och skick.

Mitt liv och spelet
Jag har egentligen aldrig gillat det här spelet. Har bara spelat AD&D och när man kom från spel som Drakar & Demoner eller Rune Quest, så kändes reglerna lite oflexibla och stela. Det var ingen större skillnad på karaktärerna heller. En krigare är en krigare och en cleric är en cleric. Man ska då komma ihåg att DnD är ett nivåbaserat rollspel och inte ett färdighetsbaserat.

Jag minns min första karaktär, Ragnar Glück, som var en mycket mäktig krigare, i alla fall trodde jag det, som fick spö av något koboldigt redan i första striden. När vi spelare sedan fick reda på att en stridsrunda var 1 min, på vilken man bara hann hugga en gång att jämfört med t ex en boxningsmatch där detta är en halv rond, så var man obotligt skeptisk. När jag senare testade Dark Sun, en värld som jag tycker har vissa poänger, och mötte en halvjätte med darts så fick spelet en mer lustbetonad känsla på gränsen till parodisk.

Som datorspel har jag däremot älskat dessa regler. De passar utmärkt för oss som gillar att sätta ihop ett party och spela turnbaserade strider. Här passar nivåsystemet perfekt också. Detta har gjort att min inställning till spelet har mjuknat något och jag tror att om man vill ha lite go dungeoncrawling så kan det nog fungera fortfarande.

Vad man än tycker om DnD och AD&D så kan man aldrig komma ifrån spelets ohotade ställning i rollspelshistorien. Ska man spela rollspel måste man ha en relation till detta spel helt enkelt.

Läs mer här


I min samling:
Chainmail (3rd ed 5th printing)
1st ed rules
(Men & Magic, Monsters & Treasures, The Underworld & Wilderness Adventures, Reference Sheets)

Greyhawk (1st ed 7th print)
Blackmoor (1st ed 1st print)
Gods, Demigods & Heroes (1st ed 7th print)
Eldritch Wizardry (1st ed 9th print)

Dungeon & Dragons (Box 1994)

Originaltärningar i oöppnad påse från Basic Set (1977)

Cthulhu, en aldrig sinande källa...

Vem vill inte ha den här?

Jodå det finns ännu mer onödiga Cthulhuprylar därute. Den här T-shirten kommer i de flesta jämförbara storlekar. Om man vill ha den är en annan fråga...

Nya utgåvor

Vad skulle jag gjort?

Det är populärt att ge ut nya utgåvor på gamla spel. Något som också diskuterats på den här bloggen. Licenser har bytt ägare ett otal gånger genom historien. Ibland har det blivit bra och ibland inte. Tyvärr har det också inneburit att vissa produkter inte kommit ut.

Satt häromdagen och diskuterade detta med Galdarbjelke. Vad skulle man göra om man köpte licensen till ett etablerat spel och skulle planera en nyutgåva. Inte så lätt som det låter. Det blir ju lätt att man är för ortodox och inte utvecklar spelet alls (Call of Cthulhu) eller gör något nytt med gammalt namn (Trudvang). Huruvida det ena eller andra är bättre eller sämre är ju upp till spelarna att avgöra. Båda exemplen är ju fortfarande enormt bra spel.

Vilket som. Om jag skulle ta över den gamla klassikern "Drakar och Demoner" skulle jag göra följande:

Detta utgår från att den sista äkta klassiska utgåvan är den från -91. Efter det kom Chronopia, å ja, vi lämnar det där. Drakar och Demoner -91 är ganska trogna ursprunget. Man har kvar de första yrkena (Krigare, Lärd, Magiker och Tjuv), men har också med lite nya som Utbygdsjägare (gamla jägaren), Helare, Sjöfarare (som tidigare var pirat), Lönnmördare och Bard. Tyvärr har det fina yrket Stråtrövare försvunnit. I dessa regler gör man sin karaktär med bakgrundspoäng istället för att slå ut den med tärningar. Å andra sidan blev grundegenskaperna lite sekundära i Expert så detta kan man leva med.

Min nya utgåva skulle ta fasta på följande:

• Göra både grundregler och expertregler precis som i de tidiga utgåvorna av Dungeon and Dragons och Drakar och Demoner. Nybörjare behöver bara kommentarer som "Krigaren har SMI x 5 på färdigheten Rida", medan spelaren med erfarenhet gärna sätter tänderna i bakgrundspoäng och liknande. Då kan man också välja om man vill använda tärningar till att göra en karaktär eller ej (vilket jag personligen gillar).
• Jag skulle försöka ha en box med flera olika böcker i. Jo men.
• Jag skulle läsa alla informationsböcker som getts ut (Krigarens handbok och liknande) och försökt ta ut de bästa ur dessa och tillföra det till grundreglerna.
• Jag skulle försöka göra regler för religion och präster. Det fanns en bra ingång i första utgåvan som försvann helt med svarta boxen och vidare. Detta skulle göra munken, helaren och riddaren roligare att spela med.
• Skulle vara noga med vilka yrken jag valde. De fyra grundyrkena är givna med resten skulle jag väga på guldvåg. Får man med ett bra prästyrke så skulle yrkesgrupperna i svarta lådan räcka väl.
• Se till att någon skrev några riktigt bra äventyrskampanjer. Trots allt är ju Drakar och Demoner bara ett regelsystem. Man kan skapa flera olika spelvärldar, det skulle inte förstöra spelet, men undvika multiversum som rör till allting.

Detta var mina förslag. Lätt att tycka när man inte äger frågan (licensen). Kanske därför jag väljer att göra egna spel.

Hobbyhuset i våra hjärtan

Det var tider det

Förr i tiden var det inte helt enkelt att köpa spel. I och för sig kunde man köpa rollspel i de flesta leksaksaffärer (fram till Kult gjorde sin entre), men utländska spel var lite mer spännande. I slutet på 80-talet fanns det några butiker som man flitigt besökte när man var i de stora städerna. Främst av dessa var "Tradition" och "Spel och Sånt", men givetvis fanns det många fler.

Så fanns det där med postorder. Jag beställde de flesta av mina spel från ett företag i Uppsala med namnet "Hobbyhuset". Mannen, vars namn jag tyvärr glömt, som höll i det var alltid hjälpsam och la mycket tid på att se till att man fick rätt produkt. Hade man en fråga gick han ofta in på lagret och läste på baksidan åt en. Tror tyvärr att detta företaget försvunnit sedan länge. Försökte hitta det på nätet, men kom bara till andra företag med samma namn.

Så för ett tag sedan när jag köpte en massa spel av en vän, i ypperlig kvalité måste jag nog skriva, så slängde han med en gammal katalog från Hobbyhuset. Det väckte minsann en massa minnen. Glada minnen.

Så jag hoppas att du/ni som höll i Hobbyhuset läser detta. Företaget betydde mycket för några av oss gamla spelare och jag vill att ni ska veta det.