Det där med kort...

Svarte Petter från 20-30-talet

Sitter och funderar lite över användandet av kort i olika spel. Kort har ju används i hundratals år, mest som ett spel i sig själv, men i början av 1900-talet blev de mer vanliga i andra spel med. Ursprunget av den vanliga kortleken är ett blogginlägg i sig själv och spel som "Kille", "Tarot" och "Svarte Petter" får hålla sig som en egen kategori. Jag tänkte mer på kort i bräd-, roll- och så klart kortspel av senare datum.

Vi minns alla när "Magic the Gathering" revolutionerade spelmarknaden och satte samlarkortspel på kartan. En enkel spelmekanism som utvecklades till ett enormt invecklat och strategiskt spel. När jag ser Magic-spelare idag är det inte mycket jag känner igen från mitt monster-mot-monster-spelande. Man måste ge dem som kreerade Magic en eloge för en mycket smart speldesign och tydligen är spelet större än någonsin, om än i det tysta. När det gäller CCG's /Collectible Card Games) är dock min favorit "Star Wars" som företaget Desipher konstruerade. Det är tyvärr nedlagt och spelmotorn har förts över till ett annat spel.

I brädspel har korten en central roll. De är ett bra sätt att snabbt skapa tempo i ett spel. Man kan också låta ett kort vara en speciell regel, vilket underlättar när man ska göra regler enkla att skriva. Kort är också ett bra sätt att hålla spelet inom givna ramar och spelomgångar. Tyvärr har kort tidigare varit rätt dyra att producera, vilket har varit lite synd för vissa spel som skulle mått bra av en kortlek. Numera är det billigt att skapa kortlekar och det märks i spelvärden. Det har kommit många spel som är kortspel även om de är förpackade som brädspel. Det blir ett CCG i fast form för dem som inte orka köpa boosters och läsa regler hela dagarna. Personligen tycker jag det är något i formatet som stör mig. Har man begränsat med plats hemma vill man gärna att ett kortspel inte ska ha en låda som tar lika stor plats som ett vanligt brädspel. Annars är många av spelen riktigt bra.

Nu till något mer intressant: rollspel och kort. Snart kommer "Skuggornas Mästare" som lovar en kortlek med stunts. För mig låter det lite som de där korten man fick med i TORG som skulle skapa en cinematisk effekt. En bra idé som var kul de första spelmötena, men tappade sin glans efter ett tag. Antagligen för att det bara fanns ett begränsat antal kort och de var ganska lika varandra. De skapade inte något flöde i spelet som inte en tärning kunde klarat av.

En annan god idé med kort i rollspel var magikorten till AD&D. Istället för att skriva upp alla sina engångs-spells fick man dem som kort i stället som man sedan slängde tillbaka i leken efter användande. Enort tidssparande för magianvändare på högre nivåer. Skulle man spela många magic users krävde de dock ett par lådor. Att ha spells på kort är något som också testats i Warhammer och där verkar det fungera bra. Ett stort problem med kort och rollspel är att det blir många saker att hålla reda på och då känns det ofta som ett brädspel fungerar bättre. Dungeon and Dragons har också producerat kort med monster. Här är man farligt nära ett brädspel och monsterkorten blev väl aldrig någon större succé.

Mest extremt när det gäller kort och rollspel får väl annars spelet "Castle Falkenstein" anses vara. Här har man bytt ut tärningarna mot en vanlig kortlek där man drar kort så fort man ska se hur väl en karaktär lyckas. Det kluriga med detta är att färgen på kortet är lika viktigt som numret. Kul idé i ett annars ganska segt rollspel.

Sammanfattningsvis kan man summera med att kort har en given plats i spelvärden och gör de flesta brädspel bättre. Huruvida de hör till rollspel är en öppen fråga. Historien visar att de inte varit så framgångsrika i just den här genren.