Veckans töntiga Cthulhu

Cthulhu skidmask. Töntigast?

Man skulle kunna ha ett stående inslag på den här bloggen som skulle kuna heta typ "Veckans töntiga Cthulhupryl på eBay". Alla prylar nedan går att köpa på detta företag just nu. Vilken skulle du vilja ha i julklapp?

Samlarpipa i sjöskum

En pint med tentakler

Ingen kommentar

En knapp till kavajslaget

En sorts spel

Hemslöjd i skumplast, eller möjligen skum plast

Visst kan man knappt vänta på att få dessa ting i sin samling, eller är det så att det finns "normala" fans?

Elric, går inte att förbise

Tidig och originell

Elric-böckerna skrivna av Michael Moorcock härstammar från tidigt 60-tal även om den första riktiga boken inte kom ut förrän 1973, vilket får räknas som tidigt det med. Elric är furste av Melniboné, ett litet örike med dekadent och kaosdyrkande invånare. Elric själv är albino och svag av naturen. I böckerna skaffar han sig svärdet "Stormbringer", ett runsvärd som senare visar sig vara en demon. En demon som äter själen från den han sårar, och en del av kraften håller sedan också Elric stark, i en sorts ohelig symbios.

Tyvärr har svärdet också en tendens att döda alla personer omkring Elric, även de som han älskar. Därför blir böckerna lite ödesmättade och i många delar känns det som en lång färd i en svettig och dimmig djungel. Alla som gillar fantasy borde, enligt min mening, läsa böckerna om Elric. De är både välskrivna och originella.

Senare gjordes även ett rollspel baserad på dessa böcker. De tidigare upplagorna hette "Stormbringer" och en senare upplaga fick namnet "Elric". Spelet bygger på basic roleplaying, men har lite egna inslag.   Rustningar tar stryk och går tillslut sönder, något jag gillar, och magin bygger mycket på att frammana demoner som man binder i olika föremål, något som man gillar i början men tröttnar på i längden.

En annan sak som spelen ska ha plus för är att de följer böckerna på ett föredömligt sätt. Elric själv dyker upp i många av dem och spelsystemet passar utmärkt för världen man vill beskriva. Lite för klassiskt för många kanske, men väl värt att spela.

Så för alla som vill vara en del av fantasy- och rollspelshistorien borde både spelet och böckerna finnas med i ens erfarenhet. Om inte annat kan man ju testa dem för att Onkel O rekommenderar dem...

Elric-böckerna får 8 starka rökringar och spelet får 6 goda dito. Elric visar att gammal är äldst...

Amber- En egen form av fantasy

Roger Zelazny i egen hög person.

Tänkte det var länge sedan jag recenserade böcker. Tänkte därför passa på att slå lite för Roger Zelaznys böcker om Amber. Dessa böcker är en egen sorts fantasy med mycket personlig prägel. Det har kommit ut två bokserier om Amber. Den ena handlar om prinsen Corwin och den andra om hans son Merlin.

Världen är det som gör böckerna speciella. Världen består av landet Amber, i vilken andra världar, speglar sig. I utkanten av världen härskar Chaos. Amber styrs av kung Oberon och hans barn, prinsarna och prinsessorna av Amber. Då Oberon sedan länge varit försvunnen pågår en maktkamp i familjen om vem som ska styra. Kungafamiljen i Amber är de som kan färdas genom världarna. De äger också kortlekar som gör det enkelt för dem att kommunicera med varandra och att teleportera sig till olika platser.

Böckerna om Corwin börjar i vår värld, som också är en spegelvärld till Amber, där huvudpersonen vaknar upp ur en lång minnesförlust. När han minns att han är en av prinsarna börjar intrigerna och äventyren som sedan pågår i en massa böcker.

Böckerna om Amber är väl inte bättre skrivna än många andra böcker, men världen känns lite ny, intrigerna är spännande och böckerna är inte tyngre än att man kan läsa dem under överkomlig tid. Jag gillade dem när jag läste dem, och är nu sugen på att ge mig i kast med den andra serien som handlar om Merlin.

Onkel Olofs omdöme:
Böckerna om Amber får 5 starka rökringar och är väl värda att läsa om man har lite tid över.

Börja med slutet

Så här ska det börja.

Om man designar ett spel så gäller samma regler som att skriva en bok eller göra en film. Man måste först fundera ut hur allt ska sluta. Vem eller vilka vinner och varför. Välskrivna spelregler börjar alltid med en fras som den här: "Spelet går ut på..., vinner gör den som...".

Allt för många kreativa verk har blivit långa, sega och totalt omöjliga att förstå sig på för att den som gjort dem bara hade en god idé, men ingen aning om hur han eller hon skulle knyta ihop säcken. Dessa kunde väl ha skrivit först.: "Vinner gör den som tråkas ut sist".

Detta blogginlägget slutar nu.

Eragon

Första boken av fyra

Tänkte att jag måste ju skriva lite om böcker med. Idag blir det den ganska aktuella bokserien om Eragon, skrivna av Christopher Paolini. Det har kommit ut fyra böcker i trilogin de heter i tur och ordning:

Eragon

Den Äldste 

Brisingr

Arvtagaren

Författaren var några år under 20 när första boen kom. En bok som också blev en helt sevärd film med samma namn. Böckerna handlar om Eragon, en ung pojke från landsbygden som blir en mäktig drakryttare och kämpar mot den mäktige, och givetvis jätteelake, kung Galbatorix. Till sin hjälp har han alverna och rebellerna som kallas Varden.

Medan jag läste böckerna kom jag hela tiden att tänka på att den är fruktansvärt lik de tidiga Star Wars-filmerna. De mäktiga Jediriddarna (drakryttarna) svingar sina ljussablar (magiska svärd i olika färger) och den unge Luke (Eragon) tillbringar mycket tid att fundera över vem som är hans riktige far. Det blir nästan lite lustigt när man kommit på tanken. 

Böckerna är egentligen helt ok fantasy och klart värda att läsa. Tyvärr har samma öde drabbat dem som andra bokserier som bli populära, redaktören ger för fria händer. Tolkien satte standarden att en trilogi skulle bestå av just tre böcker och inte fler, vilket man hoppats fler tagit efter. De två sista böckerna om Eragorn skulle vunnit mycket på att kortas ner till en. Jag fick ibland hoppa över en sida för att inte somna av en massa text som inte för handlingen framåt.

Söker du lite lättsmält fantasy så kanske inte Eragonböckerna är ett första alternativt, men kanske ett andra. Med tanke på Paolinis unga ålder kan vi nog förvänta oss bättre i framtiden.

Onkel Olofs omdöme:

Eragon böckerna är som rökringar, de tunnar ut med tiden. Men dom är fem till antalet.