Det stora spelet

Det finns så mycket man kan spela!

Det finns enormt mycket bra spel att spela. Den här bloggen handlar mest om olika rollspel, brädspel eller datorspel. Måste ändå säga att det roligaste med att vara spelbiten är att man ser att där ute i livet och världen spelas de stora spelen som kallas politik, relation eller arbete. Jag spelar rollen som rektor nästan varje dag, med skiftande framgång.

Jag hoppas i alla fall att 2013 blir ett spännande spelår, och har vi riktig tur kanske de äntligen ger ut brädspelet som bygger på filmen "Dirty Dancing" eller rollspelet som bygger på EU-parlamenetet. Har vi ännu mera tur kanske de låter bli.

Jag vill i vilket fall som helst önska alla läsare ett riktigt gott nytt spelår!

Dags att röja

Dags att rensa upp lite

Nu är hobbyrummet fullt av diverse olika spel. Det känns som om det är dags att röja ur det igen. Saknar du något särskilt spel finns det alltid en liten chans att det ligger däruppe.

Kanske dags att ha en bloppis...

Nu ska det redas ut II

Min personliga favorit

Igår var det dags för julens traditionsenliga omgång "Talisman". Det är i sammanhanget den första utgåvan på svenska som gäller, och i vanlig ordning blir diskussionen om vilken karaktär som är den bästa att spela. Därför tänkte jag att det är dags att reda ut detta en gång för alla.

För att vinna spelet måste man snabbt höja sina egenskaper (Styrka och Visdom), så att man lättare kan slå ihjäl monster, andra spelare och klara vissa utmaningar. Hastighet är inte helt ointressant och att få rätt följeslagare. För att ta reda på vilken karaktär som är den bästa utgår jag ifrån att man inte får rätt följeslagare eller föremål (bortsett från en talisman förståss). Man höjer sina egenskaper genom att slå ihjäl monster och hitta rätt platser. Besvärjelser är mest jobbiga, och inte speciellt avgörande. Att dra rätt kort kan vara avgörande.

Med detta i åtanke kan man snabbt plocka ut tre karaktärer som står ut nämligen  Sierskan, Munken och Dvärgen. Jag återkommer till dem och gör en snabb recension av de övriga:

Alven- Har ingenting man egentligen vill ha. En medelmåtta på alla plan.
Barden- Med rätt djur som kompanjon kunde den bli bra. Chansen för detta är för låg.
Druiden- Dåliga startvärden, inga spännande egenskaper. Adjö!
Krigaren- Ett bra andrahandsval. Kan använda två vapen (bra) och startar med acceptabla värden.
Likätaren- Bra värden. Kan återuppväcka monster, vilket kunde varit bra om man fick använda dem att växla in styrka med. Kan vara ett bra andrahandsval.
Lönnmördaren-Är bra om man går in för att döda sina motståndare, vilket man aldrig gör. Tråkig.
Prästen- Har inget som står ut (he he he). Ta någon annan.
Tjuven- Återigen en karaktär som är bra om man ser medspelarna som huvudmotståndare. Näääh!
Trollet- Har grymt hög styrka, men nästan ingen visdom. Kan snabbt slå ihjäl en drake, men det blir inte mer än så. Blir grymt bra på det han redan är bra på. Kanske som tredje val.
Trollkarlen-Återigen en sån där pain in the ass för alla andra, och även för sig själv.
Trollpackan- Inget man vill ha om man inte vill göra livet surt för andra. Borde frukta speglar mest.

Då återstår de där favoriterna.

3. Munken- Har förmågan att slåss både med styrka och visdom. Blir snabbt en maktfaktor och har stora chanser att snabbt bli mäktig nog för att gå igenom maktens port. Får han "Tomten" som följeslagare är han ostoppbar.

2. Dvärgen- Dvärgen ÄR tomten, och har enorma fördelar när han kommit igenom maktens port. Tar sig lättast igenom översta nivån, vilket är en riktig maktfaktor. Dvärgen, med eller utan yxa, är min personliga favorit.

1. Sierskan- Hennes förmåga att få titta på två kort och välja det bästa, bör vara avgörande och många anser henne som obalanserat mäktigt. Rent matematiskt är hon det också. Hon har typ 100% större chans att hitta rätt saker och följeslagare än någon annan.

Nu skulle man ju räkna med att man inte hittar rätt kort, så då är ju valet helt plötsligt enkelt:

DVÄRGEN ÄR DEN MÄKTIGASTE KARAKTÄREN.

Sedermera har det kommit ut nya utgåvor där karaktärerna är mer balanserade, men det är en helt annan historia.

A Lincoln Vampirehunter

Bra på sitt sätt

Som jag nämnt tidigare så har jag ett par filmer hemma som handlar om en amerikanskpresident som jagar olika monster. Jag började med att titta på den mer seriösa av dem: "Abraham Lincoln Vampirehunter".

Filmen handlar, så klart, om A Lincoln som redan i unga år får problem med vampyrer. Hans mor blir ett offer för den lokala vampyren. I filmen kan vampyrer vara ute i solen om de bara tar på sig lite solskyddskräm. Som yngling vill Abraham ta hämnd och i striden mot en av vampyrerna blir han värvad av en mysko främling, och upptränad till att bli vampyrjägare.

Nu kommer den lite mer kluriga delen av filmen. Det visar sig nämligen att sydstatarna vill ha slavar, inte för att sköta deras plantager utan för att ge dem människor att äta. Så när inbördeskriget senare bryter ut så är det inte en strid mellan syd- och nordstaterna utan mellan vampyrerna och nordstaterna. Hur larvigt det än låter så fungerar det. Filmen är lågmält skruvad, och detta blir lite som glasyren på tårtan.

Filmen som man tror ska vara årets kalkon förvånar. Den är mycket välgjord och skådespelarna är bra, vilket alltid är det viktigaste i en film. Man har också en påkostad scenografi och välregisserade fighting scener. Hela temat skruvat, men man överdriver aldrig vilket skapar en seriositet idiotin.

"Abraham Lincoln vampirehunter" är ingen film som kommer att få några av de större filmpriserna, men väl värd att se ändå. Den får 5 mycket starka rökringar, 6 om man ser vilken genre den tillhör.

Har ni inget för er en lördagskväll kväll är den här filmen ett val att fundera över.

Handouts

Huvva!

Sitter och pysslar med sådana saker som bara spelledare sysslar med på annandagen, nämligen handouts. För er som inte spelar rollspel ska jag berätta att det är små bilder, saker eller färdigskrivna texter som spelledaren delar ut under äventyret. Anledningen till detta är att få ett bättre tempo i spelet, men också för att öka känslan. "Handouts" som begrepp är det nog bara spelledare och föreläsande konsulter använder idag.

I vilket fall går det dåligt. Ritplattan och jag är inte de bästa vännerna idag. Försöker göra en walktapus (se ovan), men kanske hade det varit roligare att göra t ex en stridsvagn. Blir lite svårt att förklara hur en stridsvagn hamnade i Glorantha. Dvärgar, tänker jag i en kort sekund, och fortsätter med den humanoida bläckfisken, då inte ens denna ingång fungerar riktigt.

Bara att spotta i nävarna med andra ord...

Då det begav sg...

Från den tid som flytt...

Det hände sig på den tiden då det begav sig, att inte ens julafton var helig nog för den som ville spela lite spel. Sent om aftonen, dagen då alla satt bänkade framför Kalle Anka, kunde vi samlas i källaren på Prebendervägen för att spela lite rollspel. Kanske hade Julvätten några muffins eller batterier över, som han med glädje och värme delade med sig av.

Då, på den tiden då det begav sig, fanns det tid i överflöd att spela spel och inte ens julen var heligare en ett välskrivet äventyr.

God Jul alla spelare, och alla Firvulagare i synnerhet!

Portal revival

Striden mot mörkret fortsätter...

Nu när man sitter i julstöket hinner man fundera över sina hobbys lite mer. Om man bortser från en massa arbetsuppgifter till en utbildning jag går, Rune Quest om några veckor och ett projekt Galdarbjelke har skyltat upp, så tror jag att det är dags att fila vidare på Portal. Har en idé att skriva en äventyrsserie med arbetsnamnet "First Missons".

Jag har en nedskriven bakgrundshistoria, och fakta om Organisationen, som jag tänkte man skulle spela sig till. Det är en utmaning att skriva bra äventyr. Dags att ta den utmaningen.

Ha en God Jul alla, och hoppas ni får många spel i julklapp!

Tomten kommer!

Det coolaste i jul!

Den här serien, som ligger på svtplay är väl värd att se. Inspirerande för oss alla i sanning.

Titta här. Börja från avsnitt ett om ni inte sett den tidigare.

Produkthistoria

Vem minns det här spelet?

Man har ju producerat ett och annat spel genom tiderna, Satt och funderade vad man fått gjort de senaste 30 åren. Detta är listan på det jag minns:

Samuraj 3000
SF-rollspel. Nedlagt innan det blev färdigt. Gud ske lov!

TÅG
Ett improvisations rollspel. Tryckt i kanske 15 ex. Har sedermera försvunnit ur historien.

Happy days of depression
Rollspel för de flesta tillfällen. Tillverkat för egna kampanjer.

Fantasy Explorer
Rollspel där alla spelare skulle tillverka sin del av världen. Nedlagt i grevens tid.

Saga
Rollspel i 1500-tals miljö. Tryckt i 20 ex. Inget kvar i lager.

Thandheim
Vikingainspirerad värld till Saga. Tryckt i 20 ex. Slut sedan länge.

Cuchulaine
Solospel. Tillverkat i ett ex. Antagligen försvunnet.

Adogit
Brädspel gjort i Alfa- Omega Games. Spela schaman som slåss med andra schamaner på andeplanet. Tillverkat i 10 ex. Finns fortfarande att köpa.

Die of Fate
Rollspel gjort i Alfa Omega Games. Tryckt i ganska liten upplaga. Finns något ex kvar. Gjordes även ett äventyr som finns kvar i lager.

Sticks and Straws
Brädspel. Strategispel med enkla regler tillverkat i Alfa Omega Games. Kanske det bästa av alla dessa spel. Finns ej att få tag på.

Die of Fate Arena
Strategispelet till DoF. Finns som pdf-fil att ladda ner.

Portal
Skräck i snar framtid. Kanske det mest professionella jag tillverkat. Tryckt i 1 000 ex. Finns i lager.

Bland Vättar och Vidunder
Tillverkat för konvent. Retrospel liknande BR. Finns som pdf-fil för den intresserade.

Weather Makers Club
Rollspel. Steampunk i herrklubbsmiljö. Tillverkat endast för den inre kretsen.

Boss Mania
Brädspel. Dungeoncrawling. Tillverkat för konvent.

Pit of the Mutant Gladiators
Figurspel i arenamiljö. Tillverkat för konvent.

Ömsom vin, ömsom vatten. Kul har det varit i alla fall :)

Besvärliga besvärjelser III

Debatten fortsätter...

Av naturliga själ så blir det mycket Rune Quest just nu. Igår satt jag och läste lite om en besvärjelse (spirit magic) som heter "Peaceful cut". Besvärjelsen använder man när man, som jägare, ska avliva ett fällt villebråd. Allt den gör är att se till så att djurets själ återvänder till den stora modern, så att de kan återfödas igen. Alltså inget som direkt påverkar spelet, men som ger lite bredd åt karaktärens religiösa liv. Låter gudarna le åt dig.

Tänkte det där är ju inte så dumt. Att vissa saker ger bonus, men kanske inte så direkt som man är van vid. Man ökar sin karma liksom. Någonting kändes lite bekant med detta, och jodå, det finns redan. I rollspelet "Stormbringer" samlar man "Elan". Detta får man genom att göra saker som ens gudar gillar. Dessa poäng används sedan som divine intervention. Lyckas man slå under sin elan med en T100, så blir man bönörd på något vis.

Tyvärr går det lite inflation i detta. Framför allt om man tillber Chaos-gudarna och är magiker. Man får massor av elan för att frammana demoner, och då nästan all magi går ut på just det, blir det snabbt en massa poäng elan. Men oavsett detta är det en riktigt god idé. Finns en risk att något liknande dyker upp i något av mina framtida rollspel.

Vilda djur,

Något tråkig, om än häftigast.

Måste ge stort beröm för de stackare som skriver om vilda djur i olika rollspel. Hur många av oss har med entusiasm läst vilka förmågor en älg eller en bäver har. Kanske de som på något sätt vill ha ett spännande familaris, men inte många andra. I många rollspel finns dessutom en lång rad olika dinosaurier beskrivna som skulle ge heder år vilken paleontolog som helst. Lika ointresserad hoppar man över de med.

För att vilda djur ska bli spännande måste man ge dem lite spännande namn, ge dem spännande förmågor eller helt enkelt mutera dem. En dire wolf är klart coolare än en gråvarg, och en mördarsnigel klår en trädgårdssnäcka åtta dagar av sju.

Funderade på vilket djur som är det vildaste i rollspelsvärlden, det vill säga vilket slänger man helst in i sina äventyr. Hur jag än vänder och vrider på det så är det få djur som slår vargar i olika former. Hur förutsägbart är inte det.

LinCon 2013

Plague har anmält sig, har du?

Nästa år går mitt favoritkonvent, LinCon, av stapeln den 9-12 maj. Jag har anmält arrangemanget "Pit of the Mutant Gladiators". Du kan läsa mer info om konventet här.

Hoppas vi ses!

Arbetar på

Stormbull warrior!

Arbetar på med mina illustrationer till RQ. Andra gubbe ut blir en Stormkahn, en bärsärk som hatar chaos, men gillar att dricka öl.

En ganska normal och helylle grabb med andra ord...

Ny blogg!

 Vägen mot mars ligger öppen!

Ja ha, då har en av den här bloggens stora kommenterare gjort en egen blogg. Detta är väldigt roligt och ni kan hitta den här.

Klasser i rollspel

Vilken klass är det här? 

Klass 2b på Apelskolan kanske...

I många rollspel tillhör karaktärerna olika klasser, det vill säga någon sorts yrkeskategori. De första klasserna som dök upp var i Dungeons & Dragons och de var tre till antalet: Magic-user, Fighting man och Cleric. Sedermera kom klassen Thief till och litye senare fanns det dessutom underklasser som Druid, Assassin, Ranger och Paladin.

När detta inte riktigt var nog så tillät man multiklasser på vissa raser. Då kunde man bli Cleric-Fighter t ex, vilket nog var bra men kostade massor med mer poäng att gå upp i nivå med. Många andra rollspel har också haft olika klasser, vilket gör karaktärsskapandet enklare och mer begripligt.

För mig, som egentligen gillar klasslösa rollspel bäst, kan tycka det är lite spännande att göra olika partyn med olika klasser representerade för att se vad som passar bäst. Detta fungerar bäst i datorspel, och fortfarande är favoriten "Wrath of Nikademus" där man redan från början hade flera karaktärer i sin hjältegrupp. Det finns dock många bra spel att välja på just i den genren.

Men som sagt, egentligen gillar jag att göra karaktärer som inte har för tydliga klasser utan där man kan bygga en passande äventyrare som kan lita av varje. Några besvärjelser, något vapen och kanske någon speciell färdighet som man gillar. Även här finns det många rollspel som är lite åt det hållet, men de har nästan alltid något som definierar dem gentemot andra spelare. Det kan vara olika klaner (Vampire), Kulter (Rune Quest) eller folkslag (Stormbringer). För i slutändan handlar det lite om samma sak; man spelar en roll och man vill att den ska vara speciell. Hur man sedan klassificerar detta är en egen fråga.

Skadebonus. En fråga för sig

Tar hellre ett skott i magen än en rejäl smocka!

Pulade lite med karaktärer till Rune Quest och kom då att fundera lite över det här med skadebonus, något som framförallt finns i rollspel baserade på Basic roleplaying. Det finns dock i många spel. För er som inte är så insatta så är skadebonus något som speciellt stora och starka karaktärer har, och som ger extra skada med handhållna vapen, och naturliga vapen.

Detta brukar ofta sluta i obalans. Jag hade en martial artist t ex i "Traveller the New Era" som gjorde mer skada med en välriktad spark än en normal laserpistol skulle ha gjort. Har haft liknande karaktärer i Call of Cthulhu, och vi minns alla som sagt de där halvjättarna i "Dark Sun" som kastade små pilar med förödande skadepotential.

Egentligen är detta bara ett problem för de som vill ha realism. För oss andra är det mest en kul grej. Tycker i och för sig att de system som infört omtöcknande skada har hittat ett bra sätt att balansera detta.  Omtöcknande skada är skada som gör ont och får dig att bli knockad, men som inte kräver läkarvård eller helning. Då kan man sopa på varandra i ett riktigt barroom brawl, utan att behöva tillbringa en månad på sjukhus efteråt.

Vill man göra det realistiskt måste man börja se fysikaliskt på det. Rörelseenergi beror på tyngd och hastighet. Om två föremål har samma massa så gör föremålet med störst hastighet mest skada på den kropp den brakar in i. En kastad pils skada beror alltså INTE på hur stor och stark kastaren är, utan vilken snärt han har i kastarmen. Förvisso är det lättare att öka hastigheten med en lång arm, men för mycket muskler brukar göra den långsam.

Alltså borde skadebonusen räknas på hur snabbt man kan svinga ett vapen, inte direkt på hur stor man är. Skadebonus borde därför bero på Snabbhet och styrka, inte storlek och styrka. Vad är då problemet med detta? Jo, i de flesta rollspel är de viktigaste grundegenskaperna ofta intelligens och smidighet (som ofta också är snabbhet). Skulle nu även skadebonusen bero på smidigheten skulle ingen vilja spela en stor karaktär längre, och det vore verkligen synd.

Batman- Dark knight rises

Snygg i alla fall

Såg den senaste batman-filmen häromdagen. Den med under rubriken "Dark knight rises". Detta är den sista delen i en trilogi. I den här filmen har Batman, spelad av Christian Bale, egentligen lagt av att åka runt staden i sina tekniska fordon, slängandes "bataranger". Nä, han har isolerat sig från omvärlden, men så klart måste han ta på gummidräkten igen när den hemske Bane hotar Gotham City.

I början har han ingen större framgång och får duktigt med spö, men han tar sig i kragen och lyckas på något sätt ånyo rädda staden.

Filmen är kanske en av de snyggaste Batman-filmerna som gjorts, rent scenografiskt alltså, men för övrigt är den ganska tempofattig. Skådespelarna är väldigt bra, vilket brukar borga för en lyckad film, men eftersom tempot är lågt och nästan ångestfyllt, så blir det aldrig den actionfilm man la pengarna på. Fightingscenerna är dessutom undermåliga, med tanke på vad man kan åstakomma med en någorlunda kraftfull dator idag. Man längtar nästan efter ett inklippt "Pow" eller "Zapp", som på Burt Wards tid, för att det ska bli lite roligt.

Nä "Batman, Dark knight rises" är ingen film att samla på. Hade det inte varit för skådespelarna och scenografin så hade jag nog sågat den närmare fotknölarna. Men 3 stackars rökringar får den i alla fall.
Varken mer eller mindre.


Fotnot:
Kanske ger den här filmen svaret på varför det inte finns något riktigt bra superhero-rollspel. Det är svårt att få till bra och spelbara actionscener...

Först ut

Uljar Breaknose. Sword of Humakt

Då var första karaktären som ska inta Snake Pipe Hollow så gott som klar. Det blir Humaktkrigaren Uljar. Han är 30 år och hatar broos. Men vilken barbar gör inte det?

Vad alla broos tycker om honom återstår och se...

Nu ska det redas ut!

 

Första utgåvan av tre klassiker, men vilket av spelen är bäst?

Det har diskuterats livligt på den här bloggen de senaste månaderna om olika rollspel. Rune Quest (RQ)är nog mest favoriserad i text, medan Dungeon & Dragons (AD&D) har många företrädare i diskussionen. Vår svenska version Drakar och Demoner(D&D) är lite en hybrid av dem båda, och kanske det spelet som ligger närmast hjärtat för många.

Nu är det dags att en gång för alla avgöra vilket spel som är det bästa. I detta ser man på totalen alltså en generalisering av de utgåvor som gjorts av de olika spelen. I Drakar och Demoners fall räknas således både grundreglerna och Expertreglerna. Så vad väntar vi på? Dags för analys

Karaktärsutslagning
AD&D: Vad då utslagning? Här är det egentligen bara ett slag per klass som gäller. Nästan alla karaktärer blir likadana. Som plus får man se till att det faktiskt går fort.
3 Rökringar
RQ: Utslagningen är en lång och ganska invecklad process. Här är det betydelsefullt vad man slår, hur gammal man är, vilken kultur man tillhör och till och med vad ens föräldrar sysslar med. Karaktären blir dock personlig.
5 Rökringar
D&D: Systemet är ganska lätt, inte så tidskrävande men tyvärr har grundegenskaperna ganska lite betydelse i de senare utgåvorna. Det är vilket som ganska lätt att variera sina karaktärer och med senare expansioner kan man göra riktigt kul variationer.
6 Rökringar

Stridssystem
AD&D: Stridsystemet har en stor fördel; det är snabbt och smidigt. Stridssystemet har en stor nackdel; det finns nästan ingen annan taktik än att slå, slå och slå. Då nästan alla strider ändå handlar om detta, så kanske det inte har så stor betydelse:
5 Rökringar
RQ: Stridssystemet är komplext, utan att bli för avancerat, men har en stor nackdel; det tar evigheter att slutföra en strid. Då man, som vanligt slåss väldigt mycket, är det lätt att tappa tempo.
4 Rökringar
D&D: Striderna är förvånandsvärt smidiga, med tanke på att de bygger på samma system som RQ i grunden. Svårt att hitta riktiga nackdelar.
6 rökringar

Magisystem
AD&D: Magisystemet är enkelt och ganska förutsägbart. Magiker har en tendens att glömma alla sina besvärjelser och ägnar lång tid varje morgon att lära sig på nytt. Annars är besvärjelserna passande för spelet och väldigt mycket fantasy
5 Rökringar
RQ: Spelet har egentligen 3 magisystem. Spiritmagic, Sorcery och Divine magic. Alla tre fungerar lite olika. Fördelen är att alla kan ha magi på sitt sätt, nackdelen är att det är mycket att hålla reda på.
6 Rökringar
D&D: Har ett system som i stort sätt är en utveckling av RQs sorcery. Systemet fungerar egentligen väldigt smidigt, men det är enormt svårt att lära sig nya besvärjelser vilket gör det lite segt att spela magiker.
6 Rökringar

Karaktärsutveckling
AD&D: Ett enkelt system som bygger på nivåer. Tyvärr får man mest färdighetspoäng för att slå ihjäl monster, vilket är lite osofistikerat.
6 Rökringar
RQ: Har två sätt att gå upp i sina färdigheter. Genom erfarenhet, man slår på de färdigheter man lyckats med, och genom att köpa träning. Mer silver blir bättre träning. Väldigt mycket rollspel. En fördel med spelet är att man kan bli bättre genom sin kult, vilket ger naturliga mål för karaktären.
8 Rökringar
D&D: Efter att ha spelet detta spel 30 år har jag nästn aldrig varit med om att bli bättre på mina färdigheter. Systemet är krångligt, och inte så genomtänkt.
2 Rökringar

Äventyr
AD&D: Här finns äventyr och äventyrsmoduler i massor, framförallt till de tidigare utgåvorna. Som det äldsta och största av spelen borde detta vara självklart.
8 Rökringar
RQ: Här finns mycket äventyr, men egentligen har man mest fokuserat på att producera samma saker med olika företag.
5 rökringar
D&D: I förhållande till sin storlek finns det många äventyr och äventyrskampanjer. I förhållande till sin storlek får tillgången räknas som god.
7 Rökringar

Sammanställning
AD&D: 27 Rökringar    RQ: 28 Rökringer    D&D: 27

Detta visar att: "Rune Quest is a better game".

Nu lämnar vi den frågan...

Besvärliga besvärjelser II

Nya funderingar

Sitter och funderar på det här m,ed magi igen, och konstaterar att magi i de flesta rollspel är stridsmagi, vilket inte får ses som förvånande. Rollspelen är historiskt sett födda ur olika stridssystem för figurslag. Warhammer är ju ett lysande exempel på detta. I en magisk värld borde man använda magi till mer praktiska saker, lite som vi använder teknik idag.

Dörrar som öppnar sig när man närmar sig dem, kokkärl som lagar maten och besvärjelser som håller en torr och varm i vildmarken borde finnas med större frekvens i de flesta rollspel. I ett spel som RQ t ex, där man drar fatigue i strider, är ju allt som gör packningen mindre värdefullt. Där borde varje äventyrare ha en matmedaljong, en tältmedaljong och en packsäck kopplad till en annan dimension, så att det man har i den inte väger något. Och vad skulle inte magisk tolk i ett armband vara värt?

Vilket som. Jag spelade ett äventyr där vi var hungriga och slängde en fireball på en stackars kanin, i tron att den skulle förvandlas till en färdig måltid i form av rostad gnagare. Det fungerade dåligt. Då hade trollformeln "åkalla smörgåsbord" varit bättre. Det närmaste jag kommit den är nog småmagin i warhammer, där man faktiskt kan trolla fram en kanin ur en hatt. Blir många fina iron rations det.

Lincoln jagar monster...

Den här?

Eller den här?

Tydligen är det väldigt inne just nu med filmer, där en viss president som sedermera blev lönnmördad, jagar olika monster. Just nu har jag filmerna ovan liggandes vid TV-apparaten. Jag har så svårt att välja att jag inte sett någon än.

Men räkna med några bloddrypande recensioner i framtiden. 

Trender och traditioner

Trend eller tradition!

Mitt blogginlägg häromdagen, gav eko i vinterlandskapet. Nu viskas det i buskarna om AD&D på många håll till jul. Oj oj oj!

En trend. Förhoppningsvis inte en tradition...

Bildens hemsida

Färdig så långt...

Så här får det bli. Nu får det fokuseras på äventyret istället.

Den där hjärnan. En tävling i advent.

Vad säger detta om ägaren?

Den här högen ligger just nu på matbordet. Från botten ligger följande produkter:

• Call of C'thulhu
• Succession Wars (Battletech)
• Mage the Ascension
• Snake Pipe Hollow
• Cults of Prax
• Rune Quest III (Avalon Hill)
• Gods of Glorantha

"Den hjärnan skulle man vilja titta närmare på", sa någon i Galenskaparna, och det känns som en lämplig kommentar. Tänkte göra en tävling av det istället:

Den som kan hitta den gemensamma nämnaren mellan dessa produkter, vinner ett fint pris från Olof Lindqvist Games. Slutdatum för tävlingen blir 2012-12-12 (lätt att komma ihåg). Skriv din förklaring som kommentar till bloggen. Tävlingsjury är bara jag, men det räcker gott.

Lycka till!

Julspel

Given på julbordet

Idag är det första advent, och vad passar inte bättre än att se vilka spel man borde spela i de kommande helgerna. Här kommer Onkel O's lista på julspel, och då menar jag inte de gamla traditionella spelen som "Filipin" och "Gömma Jesus".

I advent
Adventstid handlar väldigt mycket om att köpa in kommande julklappsspel. Man har ofta väldigt lite tid för rollspell eller för avancerade brädspel. Jag skulle nog rekommendera spel man kan samlas kring på kort tid och som man med fördel dricker lite glögg vid speltillfället. Några spel som alltid fungerar vid dessa tillfällen är:

• Backgammon
• Othello
• Mission Command
• Fantasy Fia

Julhelgen

Nu har man inget annat att göra än att stänga in sig med en massa människor och proppa i sig kalorier. Då kan man med fördel välja spel som tar lite längre tid och som har den där speciella känslan. Ofta svårt med rollspel så de får vänta till mellandagarna. Här kommer några favoriter:

• Talisman (detta är tradition)
• Game of Thrones
• Chaos in the Old World
• Monopol
• Mah jong
• Risk

Mellandagarna

Nu börjar nostalgin sätta klorna i en, dessutom vill man dra sig tillbaka från etablissemanget. Detta är de gamla godingarnas tid, och med fördel spelas ett och annat rollspel, dock inga kampanjmoduler. Engångsäventyr är det som gäller. Nu är följande spel att föredra:

• Drakar och Demoner
• AD&D (Ja faktiskt)
• Advanced Heroquest
• Blood Bowl
• Pendragon
• Mutant

Nyårsafton

Denna dag brukar vara förbjuden för spel, och just därför är det perfekt att spela spel för lite större sällskap, som inte kräver en nyktrare hjärna.

• Roborally
• Jägersro
• Pit of the Mutanta Gladiators
• Citadells

Trettonhelgen

Kanske den bästa helgen för spel. Nu har man hunnit läsa reglerna till alla julklappsspelen, man har också haft tid att skissa på en längre kampanj. De som tidigare varit låsta av sociala förpliktelser brukar vara grymt spelsugna. Nu kan man verkligen frossa i sitt spelberoende. Bra spel kan vara:

• Eclipse
• Descent
• Conan, brädspelet
• Call of Cthullu
• Rune Quest
• Pax Britannica

Detta var bara några tips. Viktigt är trots allt att man planerar i god tid, annars finner man sig lätt omringad av festglada typer tvingad att spela "Brainstorm", charader eller barnversionen av Trivial Pursuit. En fin speljul ger goda vibrationer inför det kommande året, så var noga med traditionerna.

Där det händer

En spelblogg som växer!

Antalet lästa sidor på den här bloggen ökar stadigt. November kom inte riktigt upp i 1000 men nästan. Det förpliktigar.

Tack alla läsare!

Onkel O

Soloäventyr...

Mitt första soloäventyr

För länge sedan, innan datorspelen riktigt slog igenom, var man ibland tvungen att spela så kallade soloäventyr när man var riktigt spelsugen. Faktum är att på 80-talet gjordes de många riktigt bra. Bäst var nog de äventyr som utgavs av företaget Fighting Fantasy. Här såg man titlar som "Häxmästaren i röda berget", "De fördömdas skog" och "Ondskans borg". I dagsläget äger jag de flesta som getts ut på svenska och tar fortfarande fram dem då och då, även om det var länge sedan jag spelade ett.

En annan känd serie är den om Ensamma Vargen (Lone Wolf), där det getts ut 12 titlar på svenska, och en herrans massa på engelska. Det har också kommit ut några som utspelar sig i den världen, men med annan huvudperson. Det roliga med Ensamma Vargen är att äventyren hänger ihop och man kan fortsätta med samma karaktär i alla delar. Tyvärr blir det dock lite inflation efter några äventyr, när man blivit lite för mäktig.

På svenska har det också getts ut några från Dungeon & Dragons, ett äventyr från Sagan om Ringen-världen, något historiskt, ett par titlar i SF-anda kallade "Falken" och även Tigerns väg där man spelar en ninja (väldigt 80-tal). Till rollepelet "Chock" kom det två titlar med, innan den serien lades ner. Går man tillbaka till 70-talet har det getts ut lite kioskböcker som är en sorts soloäventyr. Här är det väldigt blandade äventyr, och de får nog ses under rubriken "kuriosa".

Jag tycker fortfarande att idén med soloäventyr är genial, även om de idag nog bäst passar som skithuslitteratur. Men trots detta kan jag fortfarande komma ihåg spänningen när jag spelade "De fördömdas skog", mitt allra första soloäventyr.

Skepp o'hoy!

Nu är den här!

För ett tag sedan gick jag med och delfinansierade ett projekt från Mylingspel med namnet "Skepp". Idag ramlade lådan ner i posten, och jag måste säga att produkten ser mycket lovande ut. Layouten är ursnygg, de små skeppen är som man ville ha dem och till och med tärningarna är rätt i designen.

Nu betalade jag den högsta summan, och jag kommer inte riktigt ihåg vad jag får i min låda som inte kommer med i grundboxen, men jag tycker att det här spelet är väl värt att köpa bara för att det är snyggt. Får göra en bättre recension när jag även spelat spelet, men till dess ska jag bara njuta av det konstnärliga...

Tärningar man kan gå på plankan för!

OBS!
Har fått lite information från Myling, efter jag skrev inlägget. "Skepp" kräver antingen "Engarde" eller "Pirater" för att kunna användas, dessutom måste man vara medfinansiär för att få en del av grejerna ovan. Kolla deras hemsida (se nedan) för mer information.

Vilket som. Bra är det.

Mer om spelet och företaget hittar du här: Mylingspel

Mitt i processen

Det blev svart vitt till slut

Efter lite pyssel blev det nya karaktärsbladet som ovan. Och vem vet? Det kan ändra sig fortfarande. Galdarbjelke håller på att korrekturläsa det nu. Ni RQ-fans där ute som vill ha ett eget exemplar kan ju lägga ett mail, så får ni det per mail.

Några vita fläckar har det.

Och vem är det här då? Eberhard Månsson, så klart!

Elric, går inte att förbise

Tidig och originell

Elric-böckerna skrivna av Michael Moorcock härstammar från tidigt 60-tal även om den första riktiga boken inte kom ut förrän 1973, vilket får räknas som tidigt det med. Elric är furste av Melniboné, ett litet örike med dekadent och kaosdyrkande invånare. Elric själv är albino och svag av naturen. I böckerna skaffar han sig svärdet "Stormbringer", ett runsvärd som senare visar sig vara en demon. En demon som äter själen från den han sårar, och en del av kraften håller sedan också Elric stark, i en sorts ohelig symbios.

Tyvärr har svärdet också en tendens att döda alla personer omkring Elric, även de som han älskar. Därför blir böckerna lite ödesmättade och i många delar känns det som en lång färd i en svettig och dimmig djungel. Alla som gillar fantasy borde, enligt min mening, läsa böckerna om Elric. De är både välskrivna och originella.

Senare gjordes även ett rollspel baserad på dessa böcker. De tidigare upplagorna hette "Stormbringer" och en senare upplaga fick namnet "Elric". Spelet bygger på basic roleplaying, men har lite egna inslag.   Rustningar tar stryk och går tillslut sönder, något jag gillar, och magin bygger mycket på att frammana demoner som man binder i olika föremål, något som man gillar i början men tröttnar på i längden.

En annan sak som spelen ska ha plus för är att de följer böckerna på ett föredömligt sätt. Elric själv dyker upp i många av dem och spelsystemet passar utmärkt för världen man vill beskriva. Lite för klassiskt för många kanske, men väl värt att spela.

Så för alla som vill vara en del av fantasy- och rollspelshistorien borde både spelet och böckerna finnas med i ens erfarenhet. Om inte annat kan man ju testa dem för att Onkel O rekommenderar dem...

Elric-böckerna får 8 starka rökringar och spelet får 6 goda dito. Elric visar att gammal är äldst...

The Amazing Spiderman

Bra på sitt sätt

Såg den senaste spindelmannen filmen igår "The Amazing spiderman". Min gamla seriefavorit sedan 80-talet i en ny film. Det har ju kommit några genom åren. Filmbolaget har nu valt att börja om historien från början, och med det kommer nya skådespelare. Eftersom det inte var så länge sedan man gjorde filmen "Spiderman", med dess uppföljare är det svårt att inte sitta och jämföra. Men mer om det senare.

Den senaste filmen är en lite mörkare version av spindelmannensagan, och då menar jag mest scenografin och miljöerna. Den unge Peter Parker, vars föräldrar försvann när han var liten bor hos sin farbror och faster. Precis som det ska vara är han lite mobbad i skolan också. Detta tar dock inte så stor del i filmen, vilket på sätt och vis är skönt. Peter får reda på att hans föräldrar arbetat på ett visst företag och han smiter in där, och ja, blir biten av en spindel, som ger honom fantastiska krafter. Tyvärr hjälper han Dr Connors att lösa en algoritm som leder till att ett ödleserum, för att få kapade kroppsdelar att växa ut, får doktorn att förvandlas till den brutala Lizzard.

Sen på gammalt fint Marvel-maner slåss de genom filmen så att väggarna rasar. Roligaste scenen är när ödlan och spindelmannen slåss i ett bibliotek där Stan Lee går runt med hörselkåpor och inte märker någonting. Många plus för den scenen.

Totalt sett är filmen riktigt bra. Skådespelarna  gör rollerna väl och man har tagit fasta på många saker i serien som gör en gammal fantast varm i hjärtat. Spindelmannens rappa sätt att prata, hans nätskjutare och hans riktiga flickvän Gwen Stacy är med. Ett annat plus är att filmen aldrig blir så där sugande sockersött och amerikanskt sentimental. Det finns en skön distans hela tiden.

MEN, och nu kommer problemet, man måste jämföra den med den tidigare filmen, som tyvärr är aningen bättre. Mycket beroende på att skådespelarna tolkar rollerna lite bättre. Detta är synd, för filmen skulle klara sig väl om den fick vara för sig själv. En annan fördel de tidigare filmerna har är att de har med spindelmannens huvudfiende nummer ett Green Goblin. Lizzard är bra, men långt ifrån lika häftig och striderna får en viss Godzilla-varning.

Sammanfattningsvis är "The Amazing Spiderman" en bra och sevärd film. Den får sju starka rökringar, och då ser jag den utan att jämföra med tidigare filmer.

Delrapport

På gång!

Filar lite på mitt nya karaktärsblad. Något i den här stilen kommer det att bli. Antagligen blir det inte i färg i slutversionen. Varför? Därför att färgtryck inte är lika bra att skriva på såklart.

Spel i kulturen...

Inte så illa

Det har gjorts några försök att göra filmer och TV-serier baserade på rollspel. Att det inte gjorts fler beror nog på att rollspelen i sig själv ofta bygger på böcker och filmer, som det i många fall gjorts filmer på. Men som sagt några försök finns det, och då räknas inte de amatörfilmer som ligger på Youtube, som den där Rune Quest filmen som jag bloggat om tidigare. Här är några:

Mutant Cronicles
En film som bygger på det gamla svenska rollspelet, som blev en stor hit i USA. Fina skådespelare dyker upp som Ron Pearlman och John Malkovich. Finns en del coola grejer i filmen, men på totalen är den en tråkig upplevelse.

Dungeons & Dragons
Bygger såklart på detta rollspel som nog alla känner till. En del bra skådespelare som t ex Jeremy Irons, som spelar en elak trollkarl. Även här en del coola grejer som trollkarlar som kastar magic missles från ett torn och faktiskt en Beholder som skymtar förbi, förutom det är det en riktigt tråkig upplevelse.

Mutant
Det lär existera en  svensk film, som kanske kommer i framtiden, som egentligen bygger på att några entusiaster byggde en robot-dräkt som ett projektarbete. Ingen mer finns att säga just nu.

Kindred- the embraced
En TV-serie från -96 som bygger på rollspelet Vampire the Masquerade. Jag gillade serien skarpt som hade den där känslan man vill ha. Skådespelarna var bra och intrigen höll. Antagligen var jag den enda som tyckte så eftersom den lades ner efter första säsongen.

Det var det jag kunde komma på. Räknar man in datorspel i den här kategorin kan listan göras lång. En rätt dyster historia med andra ord. Men kanske är det så att rollspel ska spelas inte tittas på.

Inlägg No 200!

En Bild

Detta är inlägg nummer 200 på den här bloggen. Utvecklingen har varit god. Den här månaden kommer att bli den bästa månaden hittills, mycket tack vare mina debattglada läsare med Staffan och Galdarbjelke i spetsen.

Detta inspirerar till att göra bloggen ännu bättre. Väl mött i framtiden!

Att balansera ett äventyr

Galdarbane

Att vara spelledare är inte så enkelt som att köpa ett äventyr, samla ihop några spelsugna och spela äventyret mening för mening. Det är svårt att få en balans så att monster och utmaningar inte är för lätta och definitivt inte för svåra.

Om man ska spela en motståndare (NPC) på sitt max så är ett färdighetsvärde på 60% eller mer väldigt mäktigt. En motståndare som har över 90%, eller motsvarande, får räknas som överjäklig. Till detta måsta man betänka antalet motståndare (om hundra idioter attackerar gör statistiskt sett minst en av dem ett kritisk resultat, och använder man en T20 "krittar" fem av dem) och så klart måste man ta i beaktande särskilda förmågor och färdigheter. Och för gud skull spela inte motståndarna som ett disciplinerat band som samtränat, eller låt vakterna höra för bra vad som händer i rummet bredvid.

Faktum är att de flesta äventyr är inte skrivna till spelarnas favör, utan verkar uppmana spelledaren att ta det lite lugnt eller så. Undantaget är de Warhammer äventyr jag kört. Väldigt få monster i den världen som har attackvärden på över 60%, det känns som någon på den redaktionen tänkt till.

Men va fasen. Vad gör det om det stryker med en och annan karaktär? Lite spännande måste det ju vara. I det gamla äventyret "Djupets fasor" lär det ligga många lik från djärva äventyrare. I alla fall om Galdarbjelke får vara SL...

Arbetet fortskrider

Exempel på framsida

Har nu bestämt att karaktärsbladet ska vara personliga med en snygg framsida och i formen av ett dubbelvikt A3. Kommer också att göra insidan designad efter varje spelares kult och bakgrund.

Alltid roligare att spela spel om de är snygga.

Det där med karaktärsblad II

Det äldre

Som fortsättning på diskussionen om digitala- eller papperskaraktärsblad kan jag nu meddela att det blir både och till jag ska spela RQ. Har nu gjort en excellmatris som hjälper en att räkna ut det mesta, och som man också kan använda när man köper sina färdigheter. Man skriver bara in sina grundegenskaper och så får man upp allt från hitpoints till grundchanser för alla färdigheter. Sen är det bara att sätta ut sina poäng och det kluriga arbetet är färdigt.

Sedan får man förvisso föra över sina värden till, just det, ett karaktärsblad av papper...

The Succession Wars

Kan det vara något?

Ibland är jag lite spontan när jag är ute på Tradera och får se ett spel som ser spännande ut. Då lägger jag ett litet bud och tänker: "Om jag får det för det priset så...". Och på det sättet har jag en dryg handfull titlar som ligger och väntar på att bli spelade på vinden.

Senast i raden är ett spel som heter "The Succsession Wars". Ett brädspel som utspelar sig i Battle Tech-universumet. Bara det låter spännande, så jag hoppas jag får speltummarna ur och verkligen spelar det en dag. Spelet är i gott skick och verkar komplett. Gillar när den som ägt det lägger alla kartongmarkörer i fina små påsar redan från början.

Får väl arrangera ett litet konvent annars som bara spelar glömda spel från mina samlingar. VindCon vore ett bra namn...

Det där med karaktärsblad

Senaste produkten

Alltid när jag ska skapa ett nytt rollspel börjar jag med att designa karaktärsbladet. Av någon anledning blir regler och upplägg mycket tydligare då. Kräver ofta en del tankearbete med som jag gillar. Det händer givetvis att jag designar karaktärsblad till redan färdiga spel, som Space 1889 ovan t ex.

Nu är det dags igen. Jag sitter och funderar på att göra mer individuella karaktärsblad till Rune Quest, som ska passa de olika spelarnas kulter och personligheter. Givetvis kan det hända att varje spelare får sin karaktär illustrerad på framsidan.

När jag pysslar med detta slår det mig att man kanske börjar bli lite mossig. Med dagens teknik och en appstore i varje apparat kanske det vore lättare att utveckla digitala karaktärsblad. Inte så himla komplicerat, och man skulle kunna ha en massa formler som räknade ut saker åt spelaren, som skadebonus och grundchanser på färdigheter.

Men sen tänker jag: Är man oldtimer så är man, och så fortsätter arbetet med ett karaktärsblad som snart ska skrivas ut på papper. Och så var det med den saken.

Besvärliga besvärjelser

Lika dold som frågan

Sitter och funderar på vilket rollspel som har det bästa magisystemet. Inte så enkelt som det låter. Dungeon and Dragons var först, och borde ha det enklaste, men tyvärr har jag lite svårt för det där att man måste memorera besvärjelserna varje dag. jag tycker också lite illa om att besvärjelserna är lite förutbestämda.

Drakar och demoners system, som påminner om sorcery i Rune Quest, är ett system som jag tycker är rätt välbalanserat, och framförallt passar till fantasy. Dessutom är det betydligt enklare än de där extremt jobbiga systemet i Ars Magica, som borde vara det bästa eftersom alla spelar trollkarlar.

Just det där att man måste vara specialiserad magiker för att slänga magi, kan störa mig ibland. I en värld där magi fungerar borde alla kunna slänga en och annan besvärjelse till husbehov. Då är man tillbaka till Rune Quest igen, där alla kan lite spiritmagic som passar ens kult och yrke. En, i mina ögon, ganska god idé. Ska man hitta liknande får man spela en multiklass i de flesta rollspel, eller klasser som i sig själv är lite multi, som t ex paladin eller ranger i AD&D.

Kanske det är lättare att se vilket magisystem som är minst attraktivt. Här ligger Rolemaster/MERP bra till. Har fortfarande inte fattat riktigt hur det systemet fungerar. Besvärjelserna är inte heller alltid så användbara. Ja, det är klart, tycker man höjden av magi är att förvandla sig till en planta i skogen, då är MERP det bästa.

Så i min värld är det nog Drakar och Demoner samt Rune Quest som får min röst. Kanske har jag ändrat mig till i morgon.

ZAPP!