En sida som recenserar spel, film och böcker samt diskuterar speldesign

tisdag 30 april 2013

Flest versioner Rune Quest

Första versionen 1979

Om inte Rune Quest är bäst på något annat, så är det i särklass det spel jag hittat flest olika versioner av andra utgåvan. Inte mindre än sex olika går att få tag på och alla räknas som second edition. Läs här:

1. Paperback Grå logga (Chaosium)
2. Paperback Röd logga (Chaosium)
3. Box djup (Chaosium)
4. Box tunn (Chaosium)
5. Box (Games Workshop)
6. Hardback (Reston Publishing)

Sedan finns det säkert en och annan översättning till andra språk med som t ex tyska, franska och spanska, men det har jag inte forskat närmare på.

Röd logga

Chaosiums boxar

GW Box

Hardback (utan dustcover)

Kanske var det bra att Avalon Hill tog över sedan och bara gjorde 2 boxar (regler) till tredje upplagan.





13 kommentarer:

  1. Näe, det var inte en bra idé att blanda in Avalon Hill i Chaosiums flaggskepp; Runequest, oavkortat antalet utgivna editioner och boxar.

    SvaraRadera
  2. RQ3 fanns väl i minst två versioner: en boxad från Avalon Hill, och en hardback från GW?

    Själv tycker jag att ett rejält rollspel egentligen bör komma i en box, gärna med reglerna uppdelade på ett smidigt sätt mellan minst två böcker (alternativt regler + värld), plus ett introäventyr och lite smått och gott (tärningar, handouts, o s v).

    SvaraRadera
  3. En box är aldrig fel :)

    Det var en massa boxar till RQ från AH, men kanske bara 3 regelboxar. Det stämmer också att GW gjorde ett set regler till RQ3, av vilka monsterboken nästan alltid saknades i bokhyllan. Märkligt.

    SvaraRadera
  4. Den saknas inte nu längre ( i din bokhylla) för numera har jag en alldeles egen! =)
    Avalon Hill gav ut fyra (1)boxar; En för spelaren(Players box), en för speledaren(Gamesmastes Box), en Standard Box (den blåa) och slutligen en Deluxe variant. Alla hade samma utsida och grund färger förutom den blåa boxen som var blå där de andra var ljusbeiga.
    Jag tror dom gav ut totalt 5 editioner av reglerna (från 1984-1994).

    Sedan gav dom ut elva(!) boxar med kampanj material i form av äventyr & bakgrundsmoduler.

    SvaraRadera
  5. Boxar nog att göra Staffan glad en lång tid :)

    Tycker fortfarande att det är synd att AH gjorde om runelordreglerna, boxar eller inte...

    SvaraRadera
  6. Mycket man kan tycka om den 3:e versionen av RQ men den var i särklass den mest spelbara. Jag håller till delar med dig Onkel men samtidigt så gjorde man spelet lite mer smidigt och uniformerat.
    Jag är väldigt pro den 3:e utgåvan men väldigt anti Avalon Hill, varför detta? Jo den tredje versionen av RQ gjordes till största delen av folk från Chaosium och det var nog egentligen ganska så lite som Avalon Hill tillförde regelmässigt. Däremot är hela designen och upplägget i böckerna katastrofalt dåligt. Vi skall inte ens tala om illustrationerna som överlag är riktigt dåliga i Avalon Hills RQ produkter.
    =)

    SvaraRadera
  7. Då blir ju GWs tredje upplaga den bästa. Där kan man inte klaga på illustrationerna i alla fall.

    En sak gillade jag med AHs version, och det var tanken om mythic Europe, som tyvärr aldrig blev något verkligt av. Kom ett annat rollspels enare som jag tror hette Dangerous Journeys, eller liknande, men dess spelsystem var ingen höjdare.

    SvaraRadera
  8. Dangerous Journeys var ju lite handikappat av att Gygax kallade allting för ickestandardiserade termer för att TSR inte skulle stämma honom och GDW (planen fungerade icke, de blev stämda ändå). Så i stället för "wizard" så hade man "dweomercraefter", och i stället för "skills" hade man "K/S Areas." Det var ju dessutom ett rollspel som till stor del följde "more is more"-principen som var rätt tongivande i slutet av 80- och början av 90-talet: Mer regler är bättre. Jag minns att när jag spelade magiker fick jag hålla reda på vilka magipoäng som kom från vilka skills, f'låt, K/S Areas eftersom magipoängsåterhämtning baserades på skill, f'låt, K/S Area.

    Men det finns ju fler spel som utspelar sig i fantasyfierade versioner av vår värld. Det mest kända är väl Ars Magica, men vi har även diverse historiska versioner av World of Darkness-spel (Vampire: Dark Ages och Mage: Sorcerer's Crusade), och ej att förglömma Hercules & Xena RPG. Pendragon hamnar ju på sätt och vis i samma kategori, men mer Mythic Britain än Mythic Europe. Expanderar vi tidsperioden lite får vi även med Deadlands och Castle Falkenstein.

    SvaraRadera
  9. det jag gillade med RQ mythic Europe var att reglerna passar den världen. Bronsålder möter järnålder. Greker, perser, kelter och så vidare. Hade kunnat bli riktigt bra.

    När det gäller DJ så gillade jag grundidén i spelet, men var det inte lite överdrivet. Har för mig att jag spelade en typ tjuv som slogs med två svärd och som kunde göra typ 10 attacker redan som nyutslagen. Det var kul men kanske inte så balanserat.

    SvaraRadera
  10. Dangerous Journeys led också av en annan Gygaxism: ge till den som redan har. I AD&D så fick du XP-bonusar om du hade bra värden i ditt yrkes primära stats - om du var en tjuv med hög Dex fick du inte bara plus på tjuvförmågor direkt, du lärde dig dessutom bli en bra tjuv snabbare. Var du en krigare med 18 i Strength så fick du Exceptional Strength-bonusen. Och hade du riktig tur i 1st ed kunde du få psikrafter.

    Dangerous Journeys hade samma sak. Råkade du vara sjunde barnet i en barnaskara så fick du massvis med extra turpoäng. Var du präst eller trollkarl och lyckades slå under din Spiritual eller Mental-stat minus 100 (tror jag det var) blev du en True Priest eller True Dweomercraefter (tror inte det var den termen som användes, men i princip) och fick en nivå lättare att lägga spells och fick 10x så många magipoäng från din huvudskill. Så spelbalans låg aldrig Gygax särskilt nära om hjärtat.

    SvaraRadera
  11. Men å andra sidan, i Traveller the new era gjorde jag en martial artist som gjorde mer skada med sina sparkar än en laserpistol. Så Gygax är inte ensam där ute :)

    SvaraRadera
  12. Det är ju lite udda, men en helt annan sorts udda - att olika delar av systemet inte riktigt skalar med varandra (t ex genom att närstridsvapen är baserade på Styrka plus bonus, medan avståndsvapen har ett fast värde - meckar man till sin styrka kan balansen däremellan skiftas). Sedan har jag ett vagt minne av att laserpistoler i TNE var relativt mesiga pga realism - ska du skada någon får du förmodligen bättre utväxling på att använda energin på att slänga något på dem än av att projicera energin direkt (gaussvapen är alltså bättre än laservapen).

    SvaraRadera
  13. Det var en rolig karaktär att spela i alla fall :)

    SvaraRadera