Ett måste?
Det finns äventyr och äventyrskampanjer som har mer kultstatus än andra. Som har fått lite legendstatus genom åren. Tänkte försöka lista de som man borde ha spelat för att få kalla sig hard core-rollspelare. Ha gärna åsikter och förslag på tillägg. Listar inte äventyren i någon särskild ordning:
Drakar och Demoner:
- Ärans väg
- Dimöns hemlighet
- Spindelkonungens pyramid
- Svavelvinter kampanjen
Mutant
- Järnringen
- I reptilmännens klor
- Grå döden
AD&D
- Temple of Elemental Evil
Rune Quest
- Griffin Mountain / Griffin Island
- Snake Pipe Hollow
- Big Rubble
Call of Cthullu
- Shadows of Yog-Sothoth
- Fungi from Yuggoth
- Masks of Nyarlathotep
- Spawn of Azathoth
Warhammer
- Enemy Within
- Doomstone
När jag gör den här listan så slår det mig att det gjorts väldigt få riktigt bra ävemtyrskampanjer genom historien. Det understryker min teori om att det görs alldeles för mycket rollspelsvärldar där ute, och alldeles för få bra äventyr.
Jag har missat rätt många av old-school-kampanjerna :(
SvaraRaderaI mer moderna tidevarv har vi ju Undergångens Arvtagare till senaste (men redan avsomnade) utgåvan av Mutant, som bestod av Pirit - Den Innersta Kretsen, Nordholmia - Kaisers Testamente, och Hindenburg - Min Älskade. Paizo bygger samtidigt hela sin utgivning runt sina äventyrsserier där de ger ut två kampanjer om året á 6 äventyr styck (plus en massa standalone-äventyr samt världs- och regelböcker).
Både Undergångens Arvtagare och Pathfinder-böckerna har egenskapen att de kombinerar ett äventyr med världsinformation. Mutantböckerna lägger ungefär hälften av krutet på att beskriva var sin stad i Pyrisamfundet, inklusive omgivning, och ungefär hälften på tre olika deläventyr som utspelar sig i och kring sagda stad och hänger ihop.
Pathfinderböckerna är lite mer varierade, förmodligen beroende på sitt ursprung som ersättning för tidskriftsutgivning (Paizo publicerade Dragon och Dungeon tills Wizards bestämde sig för att ta tillbaka dem in-house i samband med lanseringen av D&D4). I Carrion's Crown-kampanjen har del 1 information om byn som fungerar som bas, samt regler för Hemsökelser (som regeltekniskt fungerar som en variant på fällor). Del 2 har en artikel om döds- och ödesgudinnan Pharasma och en annan artikel om ett elitistiskt ordenssällskap. Del 3 har ett hemligt sällskap som studerar liches och en massa skoj om lykantroper, och del 4 har en titt på Pathfinderversionen av Cthulhu-mythosen. Alla delar har även en del i en följetong, och så givetvis några nya monster.
I slutänden blir resultatet att även om man inte gillar själva äventyret så finns det fortfarande en hel del matnyttig information att tillgå, och äventyren är rätt prisvärda ($20 för 96 sidor, varav ungefär 2/3 är själva äventyret).
Men jag tror att anledningen till att de flesta andra spelföretag undviker äventyr är att de helt enkelt säljer dåligt, plus att moderna rollspel babblar mycket om att göra saker som har sin grund i rollpersonerna. Old school-äventyr handlar mer om att sätta upp en hinderbana och sedan se hur rollpersonerna klarar sig, medan moderna rollspel oftare handlar om att blanda in företeelser i rollpersonernas bakgrund - Dresden Files är där ett rätt extremt exempel, då man där spenderar ett speltillfälle med att bygga staden spelet ska utspela sig i innan man ens börjar göra gubbar. Det är förvisso askul när det funkar, men lite svårt att paketera ihop och sälja med mindre än att kampanjen innehåller förgjorda rollpersoner.
Pathfinder har där en fördel i sin grund i D&D där rollpersonerna oftast startar som oskrivna blad, och nischas rätt hårt av spelsystemet med dess klasser. Det är svårt att veta hur ett gäng rollpersoner i Exalted ser ut och har för förmågor, men man kan vara rätt säker att om man gör ett D&D-äventyr för level 6 så finns där möjligheter för att tåla si och så mycket stryk, och en sjukdom eller förbannelse kommer inte att autodöda gruppen eftersom det finns möjlighet att kasta Remove Curse/Disease.
Jodå, det finns många spel och äventyr man borde ha koll på om man nu vill kalla sig Hard-Core Gamer. Jag tycker du fått med en del i din lista men jag saknar några:
SvaraRaderaCall of Cthulhu - Beyond the Mountains of Madness (en mastodont kampanj utan dess like!)
Rolemaster - Loremaster serien till ICE:s egna lilla värld samt deras breda MERP produktion där det kan nämnas; Northern & Southern Mirkwood (kanske mest kampanj material), Hillmen of the Trollshaws.
Sedan borde varje Hard core rollspelare av rang även ha spelat Bushido, Jorune, Traveller, Megatraveller & Space Master.
När det gäller AD&D så kan man väl nämna hela I serien av äventyr som TSR gav ut till första utgåvan samt Dragonlance sagan DL1 - DL ??, ForgottenRealms kampanjbakrunder samt en hel del äventyrs sviter och kampanjer.
-Galdarbjelke
Här på BSK kommer AD&Ds Tomb of Horrors borde vara med på listan.
SvaraRaderaTänk på att det ska vara äventyr, inte världmoduler eller enskilda rollspel.
Jo, det är sant men då nämnde jag ju rätt många med tanke på att Dragonlance sagan är DL1 tom DL16. Min personliga favorit bland äventyren i I-serien är I6 Ravenloft, som långt senare blev en egen kampanj värld - då kanske den inte räknas =)
SvaraRaderaDu fick med dom viktigaste Call of Cthulhu äventyren, det är ju egentligen dom enda som räknas.. =)
Tomb of Horrors tillhör S-serien och där finns även klassiker som White Plume Mountin som även den borde räknas som en klassiker.
Slutligen måste jag nog även nämna U1-U3. Där U1-Sinister Secret of Saltmarch, var det första AD&D äventyr jag spelade. Även om jag dog av en giftig orm så var detta äventyr en guldgruva till mina egna fortsatta hemmasnickrade äventyr till Drakar och Demoner.
-Galdarbjelke
-Galdarbjelke
Beyond mountains of madness, var väl sådär som äventyr.
SvaraRaderaEnligt mina källor är de ovan nämnda de största av Cthulluäventyren.
Tja, beror väl på vad man menar med "störst" Både BMoM och Orient Expressen till Call, är faktiskt de äventyrskampanjer som är störst (till just Call) även om du anser att de är sådär som äventyr. Ställer mig tveksam till dina "källor". =) Dom andra kampanjerna är stora på så sätt att dom spänner över många världsdelar.
SvaraRadera-Galdarbjelke
Jag tror att de är de tidigaste äventyren :)
SvaraRaderaJo jag vet, varit SL för alla dom du räknade upp. Dom är fruktansvärt bra, svåra och riktiga klassiker.
RaderaHävdar dock fortfarande att det är BMoM och OE som är de största äventyrskampanjerna. Mask of Nyarlathothep är dock min personliga favorit och den är "utbyggbar" och skulle kunna bli jämförd med OE och BMoM. Kollar man in på;
http://rpggeek.com/geeklist/49681/greatest-call-of-cthulhu-adventure-modules-of-all
Så finner man just MoN på första plats och sedan BMoM på andra, Oe på sjätteplats och Shadows of Yog-Sothoth dyker tyvärr inte upp förrän på elfte placering.
-Galdarbjelke
Apropå Ravenloft så gjorde de en "Return to Castle Ravenloft" mot slutet av 3e som verkade rätt skoj. Den blev en hel minikampanj där man av en eller annan anledning hamnar i Barovia där man bör undersöka saker och ting innan man beger sig in till själva slottet. Dräller av halfling-zigenare, haggor, zombies, skogsvildar, och annat skoj. Jag har tyvärr (som vanligt) inte haft möjlighet att spela den till sitt slut, utan bara en enstaka gång eller två.
SvaraRaderaEtt annat modernt D&D-äventyr som har potential att bli en klassiker är Red Hand of Doom, också det en minikampanj. Det gäller att hindra en invasion av en någorlunda fridfull floddal genom att springa runt till diverse ställen som genererar monster åt armén innan det stora slaget, och efter att man förhoppningsvis stoppat armén gäller det att infiltrera Bossens fort innan han kan frammana Tiamat.
Vänta nu här. Ravenloft kan väl inte räknas som hard core? Greve Dracula möter Drizzt. Lite för mycket crossover för att räknas. Tycker jag...
SvaraRaderaVa? Fanns Drizzt med i I6 Raveloft? Det blir en vända upp till vinden i morronbitti...=)
Radera-Galdarbjelke
Galdarbjelke
SvaraRaderaOm du skriver listan, med korta kommentarer, så ska jag publicera den som en Cthullu-special på den här bloggen.
Tror faktiskt den intresserar fler än man tror. För med Cthullu är det ju så att där är faktiskt äventyren bättre än spelsystemet i många avseende.