En sida som recenserar spel, film och böcker samt diskuterar speldesign

torsdag 25 juli 2013

Det där med strid i 3d

Ingen dum idé

Vi har väl sett det förr: 3D-schacket från Star Trek. Det finns att köpa på riktigt och lär inte vara helt ospelbart. Finns enorma mängder variationer på detta urgamla spel och detta är ett av de coolare.

Men anledningen att jag kom att tänka på den här rymdklenoden beror på att jag funderar över ett bra system för rymdstrider. Är en riktigt svår nöt att knäcka hur man ska spela strider som rör sig i tre dimensioner. Jag vet att det finns spel där rymdskepp/flygplan lägga på markörer för att visa höjdläge, jag har sett ubåtsspel där båtarna flyttades på långa pinnar och en massa varianter. Egentligen blir det aldrig bättre än i 2D.

Så nu sitter jag och funderar på en spelplan med genomskinliga plattor där man kan flytta markörerna fram, tillbaka, upp och ner. Men då slog det mig att Mr Spock redan spelat ett sådant spel.

Aldrig kan man vara först...



5 kommentarer:

  1. Just rymdstrider är en sådan sak som jag tror funkar bättre om man abstraherar dem i stor utsträckning. I stället för att hålla reda på exakta positioner och hastigheter på ett sätt som gjort Heisenberg stolt så bryr man sig bara om kort/medel/långt avstånd och eventuellt vem som har övertag. Lite som reglerna för biljakter i Bond.

    SvaraRadera
  2. Det blir onekligen mer lätthanterligt och antagligast roligare, om man håller det på en nivå som Staffan beskriver.

    SvaraRadera
  3. Men tänk vad spaceat ha ha flera planer ovanpå varandra.

    Givetvis med enkla regler :)

    SvaraRadera
  4. Kanske...men å andra sidan har jag aldrig riktigt förstått tjusningen med 3D schack heller... =)

    SvaraRadera
  5. Min ståndpunkt kommer sig av att jag vill ha konsekvent nivå på detaljerna. Jag skulle ha svårt att acceptera ett spel med precisa positioner som inte även hade Newtonsk fysik, alltså att ditt skepp fortsätter med en viss riktning och hastighet om du inte aktivt applicerar acceleration (i alla fall med mindre än att man hade en bra teknobabbelförklaring, som med 2300ADs stutterwarp). För exempel från TV, se på hur Starfuries beter sig i Babylon 5 - det finns några exempel på scener där piloterna utnyttjar Newtonsk fysik på jävligt coola sätt, som att när ett annat skepp förföljer dem så vänder de helt sonika på skeppet, fortsätter i samma riktning (numera bakåt ur sin synvinkel), och skjuter ner det förföljande skeppet. För ett datorspelsexempel, tänk klassiska Asteroids.

    Men eftersom det i sin tur skulle bli jävligt krångligt att hålla reda på så föredrar jag att lägga mig på en högre abstraktionsnivå. Vid närmare eftertanke föredrar jag nog en högre abstraktionsnivå på personstrid också, men inte alls i samma grad.

    SvaraRadera