"Traveller- the new Era", allt är uppfunnet

Kom i fel era

I slutet på 1800-talet sa Charles Duell: "Everything that can be invented has been invented", vilket på modern svenska skulle kunna översättas med "Allt som kan uppfinnas har uppfunnits". Vi är många idag som inte håller med om detta uttalande ens om det varit sagt idag, men inom rollspelsvärlden kan man ibland se att om inte det mesta är gjort, så är mycket väldigt likt varandra.

Varför mumlar jag om detta just nu? Jo, jag sitter och läser regelboken till rollspelet "Traveller. The new Era". Detta är ett spel, som till skillnad från klassiska Traveller, jag minns var ganska roligt och spännande spel. När jag nu sitter och skissar på ett nytt sf-rollspel kändes det kul att läsa detta alster igen. Vad jag då upptäcker är att världen är otroligt lik den värld jag själv håller på med. Ett raserat rymdimperium och äventyrare som ger sig ut för att återupptäcka den förfallna världen. En tanke flera huvuden. Igen.

Vi har sett det många gånger i spelvärlden och då håller vi företag som Äventyrsspel och Games Workshop utanför, som började sin storhet med att översätta tidigare utgivna rollspel eller göra upplagor för den inhemska marknaden, eller Steve Jackson Games, som gör ett bassystem och införlivar allt annat i detta. Nä, nu menar jag olika spel- och spelsystem som i värld och spelmekanik nästan är identiska. En eldboll är en eldboll och en barbar är en barbar, om ni förstår hur jag menar.

Kanske är det just detta som gör att rollspelsmarknaden är lite seg. Vi gamla gnetar tycker att vi har sett det förr och håller oss till det vi känner sedan gammalt. Väldigt lite nytänkande. Nästa år kommer en ny version av Mutant ut, om man räknar "Gamma World" som den första utgåvan är det fjärde företaget som tar upp samma värld. Vad säger det om den innovativa spelvärlden?

I detta perspektivet börjar man förstå varför "Vampire" slog så stort -91. Det var ovanligt nytänkande och fräscht. När "Traveller-The new Era" kom 1993 var det egentligen redan omodernt. Detta är säkert orsaken till att det aldrig slog på allvar, vilket är synd eftersom det är ett riktigt bra spel som jag gärna skulle spela igen. Men rent historiskt skulle det heta: "Traveller- In the wrong Era.

Veckans Cthulhu

Något för barnen, kanske?

Det var längesedan jag publicerade något mindre seriöst från cthulhu-världen. Här finns några produkter att hålla tillgodo med:

Gulligt ska det va'

Den fria konsten

Det där med strid i 3d

Ingen dum idé

Vi har väl sett det förr: 3D-schacket från Star Trek. Det finns att köpa på riktigt och lär inte vara helt ospelbart. Finns enorma mängder variationer på detta urgamla spel och detta är ett av de coolare.

Men anledningen att jag kom att tänka på den här rymdklenoden beror på att jag funderar över ett bra system för rymdstrider. Är en riktigt svår nöt att knäcka hur man ska spela strider som rör sig i tre dimensioner. Jag vet att det finns spel där rymdskepp/flygplan lägga på markörer för att visa höjdläge, jag har sett ubåtsspel där båtarna flyttades på långa pinnar och en massa varianter. Egentligen blir det aldrig bättre än i 2D.

Så nu sitter jag och funderar på en spelplan med genomskinliga plattor där man kan flytta markörerna fram, tillbaka, upp och ner. Men då slog det mig att Mr Spock redan spelat ett sådant spel.

Aldrig kan man vara först...

Rollspelsmuseum: Vampire the masquerade

Jämställaren

Vampire
Publicerat: 1991 (White Wolf)
Författare: Mark Rein Hagen
Genre: Gothic

Nördiga fakta:
Det första spelet från White Wolfs långa serie av rollspel som utspelar sig i deras World of Darkness. Andra titlar i den här serien är Werewolf, Mage, Mummy m.m. Detta är det första riktigt seriösa rollspelet där man spelar den onda sidan. Spelet nominerades 1992 till 1991 års bästa rollspelsregler. Spelet bygger på något som kallas för Story telling, en sorts rollspel där man vill ha mer rollspelande och mindre tärningsslag. Viktigaste insatsen som Vampire gjort är att det fick tjejer att spela rollspel som aldrig förr. Tidigare var de få eller ägnade sig åt lajv.

Mitt liv och spelet
På något sätt är det få spel som satt sådan prägel på rollspelsvärlden som Vampire. Jag minns fortfarande när det förbaskade spelet gjorde sitt intrång på konventen. Det skapade en viss boom och kanske kom det i en tid när rollspelandet behövde lite nytändning. Det man också säga att detta är att detta skapade en trend av rollspel som man vissa tyckte om att läsa lika mycket som att spela. Vampirevärlden är stark, mörk och lite unik och talar till dem som känner sig lite udda och utanför (som de flesta riktiga rollspelare).

När jag fick höra om spelet blev jag enormt skeptisk. Vam fasen ville spela rollspel utan- eller med få tärningsslag? Vi vet ju hur töntigt "Prince Valiant", ett av de tidiga stotytellingspelen, var. Nä, mycket tärningsslag ska det vara. När jag nu spelat spelet så måste jag säga att jag inte riktigt förstår skillnaden mellan story telling och rollspel. Ok, man slår kanske lite mindre slag, men och andra sidan slår man en jäkla massa tärningar varje slag, och man slår fortfarande slag.

Jag gillar dock världen i Vampire och de gånger jag har spelat spelet har det varit riktigt roligt. Gillar också idén med de olika klanerna och själva maskeraden. TV-serien som dök upp och försvann var också riktigt bra. Dock har jag aldrig fastnat i någon av Whitw Wolfs utgåver. Det enda jag spellett är "Street fighter", som bygger på samma principer, men är långt ifrån lika spelbart som den smarta fårstår redan på namnet.

Men jag måste sälla mig till skaran som erkänner att Vampire verkligen har varit en milstolpe i spelvärlden, och kanske mest gillar jag att det gjorde könsfördelningen i spelvärlden bättre, om än inte jämlik.

Läs mer här


I min samling:
Vampire 1st ed

Socialt rollspel

Alla vill va med.

Egentligen är ju faktiskt datorspel de bästa rollspelen. Eller borde vara det. Inget jäkla krångel med regler, procentchanser och och annat jox. Datorn räknar ut och fixar allt, och sanningen är nog den att jag helst spelar AD&D på en dator. MEN. På något sätt är rollspelens styrka den sociala biten. Att man faktiskt träffas och umgås kring ett gemensamt intresse. Dessutom räknas inte delade kalorier, så det är ett bra sätt att äta lite saker som dietister rynkar på näsan åt.

Rätt bra faktiskt...



Bildens hemsida

Helande rollspel

Nu när jag sitter och läser de gamla reglerna till Drakar och Demoner så slås man än en gång av att spelet aldrig lyckades göra någon healer-klass eller ett bra religionssystem. Antingen får man ge en lärd eller en munk trollformeln "Hela" eller så får man ha en trollkarl som får den här uppgiften. Lite synd kan man tycka lite så här i efterhand. Det hade gett spelet ännu mera bredd ganska enkelt.

Sedan började jag fundera på vilket rollspel som har de bästa helandet i sitt system. Helst skulle man vilja ha helande både som förmåga och besvärjelse och gärna både på individ och gruppnivå. Rolemaster har en massa spännande listor för helande av olika sorters skador, men systemet är lite onödigt krångligt. AD&D har ett spelvänligt system, men är som vanligt lite för fyrkantigt. I Runequest kan man både ha healing som devine- eller spiritmagic, men man skulle önska mer stridsvänliga besvärjelser där en spell helar flera personer.

Men kanske tänker jag fel. kanske räcker det egentligen med trollformeln "Hela" och färdigheten "Första hjälpen", som i de tidiga utgåvorna i Drakar och Demoner, men efter att ha varit healer i WoW inser man att det finns mer att önska.


Bildens hemsida

Dimön, en gammal goding

Avdammad och klar

På lördag är det dags för lite retrospel igen. Det är sex kollegor, med nästan inge rollspelserfarenhet, som kommer över för att spela lite. Jag har så klart valt Drakar och Demoner andra utgåvan som regler, och äventyret är det klassiska "Dimöns hemlighet". Eftersom ingen spelat rollspel tidigare tyckte jag att det var kul att spela en gammal goding och andra utgåvan av D&D är väldigt spelarvänlig. Det här kan bli hur kul som helst.

Nu är det bara lite snacks som saknas...

Star Command mycket SF för pengarna

En gammal klassiker

Just som jag sitter och skriver på mitt rymdrollspel så hittar jag manualen till det gamla datorspelet "Star Command" från SSI, företaget som gav oss det odödliga spelet "Wrath of Nikademus". Manualen är som ett litet rollspel i sig själv, och faktum är att jag använt det tidigare för att spela hemskrivna rymdscenarion till rollspel. Manualen är fullpackad med tabeller över vapen, rustningar, rymdskepp och en massa annat. Det finns också en bra idé över sköldar på ett rymdskepp och hur de ska användas i spel. Som ni hör, en massa referensfakta för en speldesigner.

Spelet i sig själv var väldigt roligt. Fast det hade en grafik som sög, även för den tiden, så var det roligt att bygga upp ett team som försökte rädda mänskligheten från olika aliens och rymdpirater. Jag gillade det starkt, men det gick inte så bra att spara och kopiera, så man kunde i praktiken bara göra ett spelbart party.

Hittar ni denna klassiker på nätet så är det väl värt att ladda ner och testa. Men fortfarande är manualen det absolut bästa med spelet. Jag är glad att jag sparat det i alla dessa år, som nu är 25 till antalet.

RLL

Inte illa...

I mitt liv kan det vara en hårfin skillnad på mitt vanliga liv och lajvrollspel. Gillar att samla på gamla saker man kan sätta lika stort värde på in real life (RL) som man skulle kunna ha i ett lajvrollspel. I mitt ännu inte vuxna sinne har jag länge varit på jakt efter en riktig svärdkäpp. Ni vet en käpp med ett dolt blankvapen i. Det går att få tag i sådana nytillverkade, men jag skulle vilja ha ett av den äkta varan.

I slutet på 1800-talet var det ganska vanligt att engelska gentlemen hade en käpp med ett vapen i, så de är inte helt ovanliga om än jäkla dyra. Men igår fann jag en käpp i en antikhandel i Fagersta för mindre än halva priset mot vad de brukar kosta. Ni ser dito tingest i bilden ovan. Just den här hade säljaren fått tag på i Asien, men den är av god kvalitet och det märks att bladet varit vässat tidigare.

Livet är ibland lite RLL, Real Life Live. I alla fall hemma hos mig :)

Elegant och dödlig. Värd att samla på

Bibelspelet deLuxe

Det du söker är det som skall finna dig

Idag hittade jag det; en annan version av det så populära "Bibelspelet". Det låg i högen bland spel på en av mina favoritloppisar i ett fodral som verkligen lovar mera. Har tidigare recenserat ett annat spel med samma namn, av en annan tillverkare, som fick väldigt bra kritik för sina välgenomarbetade frågor. Därmed blir förväntningarna på den här utgåvan gudomligt höga.

Kommer givetvis att recensera det när jag spelat det, men redan nu funderar jag på om spelbrädets pentagramliknande design är ett gott eller ett dåligt tecken. I de andra bibelspelet gick man runt en spelplan i form av ett kors, vilket kändes lite tryggare. Vi får se. Det känns spännande att prova ett spel och testa det mot något som man gillar.

Följ bloggen för fortsättning...

Ett pentagram i glada färger. Hade det varit D&D hade man anat en fälla.

Otroligt snyggt. Bara designen är värd tjugan jag betalade.

Figurspel blir rollspel blir brädspel

Det första figur/rollspelet

Rollspelen kommer historiskt ur regler för figurstrider. Man ville göra regler för hjältar, magiker och andra enskilda figurer i sina arméer och från detta skapades det första rollspelet Dungeon and Dragons, sprunget ur spelet "Chainmail" från -71.Från detta kom sedan fler och fler rollspel, men det lustiga är att när man spelat dungeoncrawling länge nog kom man på att detta sätt att spela fungerar bättre som brädspel. På detta sätt föddes spel som "Dungeon", "Heroquest" och varför inte "Descent". Man har också gjort ett otal datorspel, men det är en annan historia.

Många spel som startade som rollspel fick senare en figurspelsversion. Här hittar man t ex "Star Wars" och Space 1889 och men även mer otippade spel som "Call of Cthulhu". Vad allt detta visar är att fugur-, roll- och brädspel behöver varandra. De både kommer från varandra och återgår till varandra. Dungeon and Dragons är det bästa exemplet. Ett figurspel som blir ett rollspel som blir ett brädspel som blir en ny sorts rollspel som blir ett nytt figurspel med gammalt namn som blir vad fasen som helst.

Nedan finns en liten lista på lite olika spel som visar detta:

Dungeon and Dragons
Kommer från figurspelet "Chainmail"

Warhammer
Började som ett figurspel som sedan blev ett av historiens roligaste rollspel

Rune Quest
Kommer från Strategispelen "Red Moon White Bear" och "Nomad Gods"

Shadowrun
Är både ett figurspel kallat "DMZ"(Downtown Militarized zone) och ett rollspel. Är lite osäker på vilken produkt som kom först.

En dungeon är alltid en dungeon

Wexio spelkonvent, en lovande start

St Sigfrid, Spelkonventens helgon?

Igår spenderade jag min tid på Wexio Spelkonvent. Det var en riktigt trevlig bekantskap. Förvisso är det första gången det hålls, och med tanke på hur lite tid som Föreningen Wexio Spelkonvent, den arrangerande föreningen haft att sätta ihop det här så var det riktigt bra. Servicen var god, lokalerna, Katedralskolan, var jättebra för spelkonvent och de arrangemang jag testade var mycket givande.

Under min dag hann jag både med roll- och brädspel och de jag spelade med var verkligen där för att spela spel och stämningen var på topp. Konventet är litet. Jag tror det kanske var knappt hundra besökare, men det gav en känsla av kommande storhet. Orkar arrangörerna organisera detta med mer framförhållning ser jag ingen orsak till att detta inte skulle kunna bli ett riktigt bra konvent. Är själv sugen på att arrangera något nästa år.

Man hade också satsat på något jag länge längtat efter, nämligen en spelloppis. Nu höll arrangörerna i försäljningen där jag önskat att jag kunde köpt en plats vid ett bord. Nu fanns det för lite utrymme för prutande, vilket man kan göra om säljaren själv står där. Finns utrymme för förbättring, men som komplement till alla auktioner tror jag detta är något att fortsätta utveckla.

En fråga man måste ställa sig är dock om Sverige behöver ytterligare ett spelkonvent? jag var lite skeptisk innan, men nu när jag varit i Växjö kan jag verkligen se att det finns utrymme för ett sommarkonvent i Sydsverige. Vilka hardcorespelare vill hänga på stranden?

Gårdagen på Wexio spelkonvent var verkligen lyckad och jag hoppas på en fortsättning nästa år.

Kvalitet är inte alltid succé

Helt ok

Världshistorien är full av riktigt bra spel som aldrig nått den stora massan. Ja, man kanske inte måste vara så stor som Drakar och Demoner eller Dungeons and Dragons vars namn är för rollspelen vad Melitta är för kaffefilter, men ni förstår vad jag menar. Detta väcker ju dock frågan vad är det egentligen som gör ett spel riktigt stort?

Har en lista på spel som kanske skulle ha lite mer uppmärksamhet än de fått:

High Colonies (SF)
Legend of the Five Rings (Japan)
Jorune (SF)
Top Secret (Agent)
Earthdawn (SF)
Aftermath (Agent)
Bushido (Japan)
Dark Conspiracy (Skräck)
Ringworld (SF)
Space 1889 (Steampunk)
Lords of Creation (Mish mash)
Judge Dredd (SF)
Spacemaster (SF)
Spaceopera (SF)
Engard (Historiskt)
Beyond the supernatural (skräck)

Finns säkert en massa fler. Det man dock upptäcker när man ser den här listan är att världen är full av science fictionspel som levt det lilla livet. Man kan undra varför...

Ha ha ha ha ha, så dråpligt, ha ha ha! ...

Eternal champion

Ännu en evig hjälte

Som jag skrivit om tidigare så gillar jag Michael Moorcocks böcker. Han skulle helt klart komma med i fantasyförfattarnas Hall of Fame. Mest känd är han för sina böcker om Elric, men kanske ännu bättre är böckerna om Hawkmoon. De utspelar sig i ett Europa som är både framtid och fantasy på samma gång, och i det här fallet fungerar det bra.

Michael har ju en idé som kallas eternal champion, vilket betyder att när vissa världar behöver det så visar sig en hjälte vars uppgift är att balansera världen där kaos och ordning hela tiden kämpar emot varandra. Har inte läst alla böckerna om Dorian Hawkmoon, men får Moorcock ihop storyn lika bra som i böckerna om Elric, så är de väl värda att ta upp och läsa igen.

Chaosium har gjort rollspel både i Hawkmoons och Elics världar. De är en lite omskriven version av basic roleplaying, vilket fungerar väl. De är med andra ord spel väl värda att ha i sin samling, precis som böckerna.

Äventyrsspel komplett och uppe

Äntligen på plats

Då var den äntligen uppe. Min samling med Äventyrsspels produkter. Ja, det har smugit sig in en och annan Target games- och Casper-produkt, men det är egentligen samma företag. Samlingen är komplett och har legat nedpackad i fyra stora plastbackar i några år nu. Produkterna är i lite blandat skick, men det mesta är i ok- till oöppnat skick, och bortsett från att några produkter saknar originaltärningarna så är den komplett. Jag har några originalteckningar som extra kuriosa med. Det enda jag inte samlar på är tidningar och fanzines, så gamla Sinkadus saknar jag många av, nästan alla faktiskt.

Det har tagit en tid att få ihop, men det var det värt. Jag har fått många trevliga kontakter genom samlandet med. Samlande verkar förena. Jag har lärt mig en massa också. Men jo, att det är nördigt så att förslår kommer man förståss inte ifrån.

...och så åtta pärmar med äventyrsmoduler.