Det där med kort II

En bild

Nu har jag tänkt vidare efter debatten i förra inlägget. Det verkar som om de flesta har en åsikt om hur kort ska införlivas i olika spel och då i synnerhet rollspel. I brädspel och kortspel har de redan en viktig roll så den är kanske inte så spännande att diskutera.

Nu är min senaste idé om kort i rollspelen följande: man har givetvis kvar någon sorts karaktärsblad och tärningar. Sedan tänker jag mig att man tex har följande grundegenskaper

Styrka- För att slåss och sånt
Intelligens- För kunskaper och list och annat huvudbry
Kraft- För magi och psionics och annat new age-inspirerat
Karisma- För kommunikation och påverkan
Smidighet- För saker som kräver kroppskontroll och snabbhet

Ja, ni känner igen det där. Om man sedan låter grundegenskaperna ha ett värde på kanske 1-5, där ett är normalt och 5 är enormt bra. Dessa representeras sedan av hur många kort man kan ha för den grundegenskapen. En krigare har många styrkekort och magikern har många kraftkort, MEN en krigare kanske väljer att ha mer kraft för att man vill vara magic user-figher. Om en start karaktär kan sätt ut tio poäng på sina grundegenskaper, med minst ett i värde, så får man en ganska bra balans.

Korten sen ska representera karaktärens potential. Man kan inte dra ett nytt kort förrän ett är använt. På detta sätt variera spelarens potential under en tidsperiod. Korten ska ge speciella färdigheter, bonusar, förmågor eller förutsättningar. Jag har lärt mig när jag gjorde "Pit of the Mutant Gladiator" att kort med "or" och "and" ger större flexibilitet och roligare spel.

På detta sätt kan man få mer flexibel och spännande karaktär och korten blir inte bara en effekt utan ger också spelet mer karaktär. I alla fall tror jag det.

Ska fundera vidare på saken...

Det där med kort...

Svarte Petter från 20-30-talet

Sitter och funderar lite över användandet av kort i olika spel. Kort har ju används i hundratals år, mest som ett spel i sig själv, men i början av 1900-talet blev de mer vanliga i andra spel med. Ursprunget av den vanliga kortleken är ett blogginlägg i sig själv och spel som "Kille", "Tarot" och "Svarte Petter" får hålla sig som en egen kategori. Jag tänkte mer på kort i bräd-, roll- och så klart kortspel av senare datum.

Vi minns alla när "Magic the Gathering" revolutionerade spelmarknaden och satte samlarkortspel på kartan. En enkel spelmekanism som utvecklades till ett enormt invecklat och strategiskt spel. När jag ser Magic-spelare idag är det inte mycket jag känner igen från mitt monster-mot-monster-spelande. Man måste ge dem som kreerade Magic en eloge för en mycket smart speldesign och tydligen är spelet större än någonsin, om än i det tysta. När det gäller CCG's /Collectible Card Games) är dock min favorit "Star Wars" som företaget Desipher konstruerade. Det är tyvärr nedlagt och spelmotorn har förts över till ett annat spel.

I brädspel har korten en central roll. De är ett bra sätt att snabbt skapa tempo i ett spel. Man kan också låta ett kort vara en speciell regel, vilket underlättar när man ska göra regler enkla att skriva. Kort är också ett bra sätt att hålla spelet inom givna ramar och spelomgångar. Tyvärr har kort tidigare varit rätt dyra att producera, vilket har varit lite synd för vissa spel som skulle mått bra av en kortlek. Numera är det billigt att skapa kortlekar och det märks i spelvärden. Det har kommit många spel som är kortspel även om de är förpackade som brädspel. Det blir ett CCG i fast form för dem som inte orka köpa boosters och läsa regler hela dagarna. Personligen tycker jag det är något i formatet som stör mig. Har man begränsat med plats hemma vill man gärna att ett kortspel inte ska ha en låda som tar lika stor plats som ett vanligt brädspel. Annars är många av spelen riktigt bra.

Nu till något mer intressant: rollspel och kort. Snart kommer "Skuggornas Mästare" som lovar en kortlek med stunts. För mig låter det lite som de där korten man fick med i TORG som skulle skapa en cinematisk effekt. En bra idé som var kul de första spelmötena, men tappade sin glans efter ett tag. Antagligen för att det bara fanns ett begränsat antal kort och de var ganska lika varandra. De skapade inte något flöde i spelet som inte en tärning kunde klarat av.

En annan god idé med kort i rollspel var magikorten till AD&D. Istället för att skriva upp alla sina engångs-spells fick man dem som kort i stället som man sedan slängde tillbaka i leken efter användande. Enort tidssparande för magianvändare på högre nivåer. Skulle man spela många magic users krävde de dock ett par lådor. Att ha spells på kort är något som också testats i Warhammer och där verkar det fungera bra. Ett stort problem med kort och rollspel är att det blir många saker att hålla reda på och då känns det ofta som ett brädspel fungerar bättre. Dungeon and Dragons har också producerat kort med monster. Här är man farligt nära ett brädspel och monsterkorten blev väl aldrig någon större succé.

Mest extremt när det gäller kort och rollspel får väl annars spelet "Castle Falkenstein" anses vara. Här har man bytt ut tärningarna mot en vanlig kortlek där man drar kort så fort man ska se hur väl en karaktär lyckas. Det kluriga med detta är att färgen på kortet är lika viktigt som numret. Kul idé i ett annars ganska segt rollspel.

Sammanfattningsvis kan man summera med att kort har en given plats i spelvärden och gör de flesta brädspel bättre. Huruvida de hör till rollspel är en öppen fråga. Historien visar att de inte varit så framgångsrika i just den här genren.

Nygotik

Vattentornet i Landskrona. Nygotik.

Skräck är en svår genre och många gånger har ämnet tagits upp i den här bloggen. Så klart är ju gothic horror den stora favoriten och efter den vampyrvåg som svept över världen måste man säga att den fått en stor revival.

Men när de första skräckhistorierna i den här genren skrev så var de moderna och nytänkande. Mary Shelly skrev om elektricitet och Stoker om klamydia. Stora saker för sin tid och inte så mossiga som vi ser dem idag. Men det väcker tanker hur det skulle se ut om de var skrivna idag. Vilka nymodigheter skulle bli mossiga monster i morgon? För visst inspirerar det till nya speltänk också.

Givetvis skulle genteknologin vara given i sammanhanget och kanske miljökatastroferna med. Jag, däremot, drömmer om att skriva en skräcknovell om någon som hittar en jushkaparek som sprider skräck i förorten. Donky rap can never be wrong.

Om 150 år kanske ungdomar romantiserar över att vara jushkapariks i olika klaner som bekämpat varandra i tusentals år. Kanske inte.

Genteknologin kanske är bättre trots allt...

Bibelspelet VS Bibelspelet

Var försiktig med pentagram och spel

På den här bloggen har det skrivits om olika bibelspel. Nu har vi äntligen speltestat Bibelspelet från Biblia AB. Jag köpte spelet på en loppis och redan när jag öppnade det förundrades jag över alla kort från spelet "Geni" som låg däri. Nu förstår jag varför, men jag kommer till det lite senare.

Biblias bibelspel är i mångt och mycket en rip off på "Trivial Pursuit". Man ska gå runt och samla "pluttar" i olika kategorier. I det här spelet är det så klart bara frågor från Bibeln, och de är alla knutna till citat. Så långt är allting väl, och betänker man att man får spelet i en väldesignad låda så får man stora förhoppningar.

Tyvärr måste man säga att förhoppningarna snart grusas. Frågorna är långt över huvudet på de flesta spelentusiaster och jag tror till och med en väl utbildad teolog skulle få klia sig i huvudet många gånger. Vi som spelade måste räknas som insatta och pålästa, även om vi kanske inte läser den heliga skrift varje dag. Vi kände oss hopplöst okunniga, och det tog liksom glädjen ur spelet. Den spelare som tog en plutt hade ett nästan ointagligt försprång. Som ni säkert förstår spelade vi aldrig klart spelet. Den tiden hade vi inte till förfogande.

Nä det "nya" Bibelspelet får inte många rökringar av Onkel O, och kommer att arkiveras på vinden. Det är nu väldigt klart varför den tidigare ägaren lagt i en massa Geni-frågor och sedan sålt det på loppis. Mer behöver inte sägas.

Så letar ni efter ett bra Bibelspel så är det tidigare recenserade spelet det du ska söka efter. Trots sin lite mer amatörmässiga layout så slår det det andra Bibelspelet på alla punkter. För ska man spela ett frågespel, så är det arbetet med frågorna som är det viktigaste och inte boxen det ligger i. Tror att Jesus skulle hålla med om det också...

Den äkta varan

Super!

En bonus och ett omen

Kanske var det en försyn när jag fick boken ovan i posten. Jag hade beställt en massa andra rollspel, så klart, men den snälle säljaren hade slängt med några bonusar. Händer ibland och man blir lika glad varje gång. Ofta är det något extra äventyr eller kanske ett fanzine, men den här gången var det en regelbok.

Tänkte att den kanske kom som ett svar på diskussionen om superhjältespel vi hade på den här bloggen. Min karma tyckte nog att jag behövde fler spel om superhjältar.

Skuggornas Mästare

Äntligen här!

Igår när jag kom hem ifrån Berlin låg den i posten: "Skuggornas Mästare" från Myling spel. Spelet är en jubilemsutgåva för att fira att det är 25 år sedan originalet kom ut (producerat av företaget Ragnarök). Spelet är så crazy som bara ett spel från 80-talet med ninjor, aliens, spioner och en massa annat kan vara.

Spelet är producerat genom FundByMe-finansiering. Det finns också andra liknande sätt att få in de stålar som krävs för att sätta igång olika projekt. Det verkar som om detta är, om inte framtiden, så nutiden i rollspelsproduktion. Då marknaden är svag och få företag har kraften att själva finansiera sina projekt, vilket också innefattar etablerade företag, så är detta ett bra sätt att hålla liv i den värld av spel som vi älskar.

För visst är titeln på Mylingspels senaste produkt genial. Rollspelsmarknaden styrs inte längre av den öppna marknaden utan av entusiasterna i det fördolda: Skuggornas Mästare...

Gamla och nya pokertärningar

Gamla tärningar

Tärningarna ovan tillhör min samling av gamla spel. Jag har för mig att de är från Italien som är ett land där man har större tradition med pokertärningar än i Sverige. Hur gamla de är vet jag inte, men de är nog äldre än mig i alla fall. Att spela med pokertärningar är inte en hobby jag ägnar mig några längre stunder men jag tycker tärningarna är vackra.

Däremot har det kommit ett brädspel på senare år som använder sig just av sådana här tärningar, nämligen spelet "Dice Town". Här gäller det att slå en så bra "hand som möjligt för att få vhansen till guldnuggets, bankrån, bli sheriff och en massa annat. Vinner gör den som har mest pengar när allt guld tagit slut.

Nytt spel

Dice Town är lika roligt som att spela vanliga pokertärningar. Man tröttnar ganska snabbt med andra ord. Det är rätt snyggt gjort, men idén håller inte och det har inte den vilda västern-känslan som det skulle kunna ha.

Dice Town får 3 snabba rökringar och en rekommendation att köpa de betydligt billigare pokertärningarna.

Det där med grundegenskaper

3T6 eller 4T4?

Sitter och filar på mitt rymdrollspel och kommer på att jag egentligen är ganska traditionell i mitt sätt att tänka grundegenskaper. Tog för givet att en människa borde ha 3T6 i på sina värden, men upptäckte att matematiskt passar 3T4 bättre till spelsystemet. Varför? kan man undra.

Eftersom färdigheterna baseras på grundegenskaperna där man kan få ett tillägg på 1-8, som man sedan ska slå under med en T20 så blir värden över 12 ganska mäktiga. Något som de flesta skulle ha flera av då snittvärdet på 3T6 är 10,5, och med ett maxvärde på 18. Har man 3T4 blir maxvärdet 12 (vilket jag gillar) men snittvärdet blir mer ok med 8. Jämnare värden som passar färdigheterna mycket bättre.

Så får det bli helt enkelt.

Speldesign handlar enormt mycket om matematik som ni märker. Nu sitter jag och funderar på vilket spel som har det bästa utslagandet för grundegenskaper. Gillar så klart de där 3T6:orna, vilket innefattar en mängd spel. Rolemaster/Merp har 1T100 vilket är lite chansartat, men samtidigt spännande. Dark Sun till AD&D hade också T4 som bas, och jag minna att det passade världen rät bra, men kanske inte hade passat till alla spel.

Det enda jag är helt säker på är att jag absolut inte gillar Ars Magica på den här punkten. Där slår man en T6 och jämför med en T6 som spelledaren slår. Varför har jag fortfarande inte fattat. Men många gillar ju det systemet så något måste det ju vara.

Skapa grundegenskaper är ett område med stor utvecklingspotential helt klart. Kanske därför som så många spel har gått över till att man köper alla värden och tagit bort slumpen. Ett bra spel borde ha både och.

Marvel. Bäst på film

Ännu en hyfsad film om Marvel-universat

Såg "Ironman 3" häromdagen. Filmen var riktigt bra, och egentligen borde jag nog skriva en riktig recension på den. Men vilket som, så kom jag att tänka på TSRs Gamla "Marvel Super Heroes" från 1984, som var ett något nytänkande, men totalt osbelbart rollspel.

Jag har sedan länge sålt mitt exemplar vidare, men tänkte forska lite i systemet, som jag minns handlade om att man fick egenskaper med spännande namn där "amazing" var sämre än "unearthly" men bättre än "normal". Sedan skulle man kolla en massa tabeller för att försöka ta reda på vad man egentligen skulle slå på en tärning. Helst skulle man använda lite pappersgubbar också. Blev ungefär så roligt med.

Jag insåg efter lite forskningsarbete att Marvel Super Heroes ska man läsa om i serier eller se på film.


Fotnot
Det har kommit ut nya utgåvor med rollspel som utspelar sig i Marvels värld. TSR tappade rättigheterna i slutet på 80-talet. Hur dessa senare utgåvor är får jag återkomma till.

Blood Bowl: Team Manager

Inte lika bra som brädspelet

Har i helgen testat spelet "Blood Bowl: Team Manager" som är ett kortspel i brädspelslåda. Det har kommit många kortspel med fasta lekar de senaste åren. Det blir lite som en blandning av brädspel och kortspel alternativt ett brädspel utan spelplan.

Blood Bowl, som gjordes av Games Workshop, är ett spel där olika fantasyvarelser spelar amerikansk fotboll mot varandra. Det finns många expansioner till det ursprungliga brädspelet bl a "Dungeon Bowl" som blev en maratonversion av grundspelet förlagt i en källarhåla. Dessa gamla brädspel är några av mina favoriter genom tiderna eftersom de har mycket rå humor och galen action. Det ska också nämnas att dess finns som datorspel med.

Men nu var det kortspelet som var på tapeten. Jag är ingen jättefantast när det gäller kortspel generellt så det krävs lite för att jag ska nappa på kroken. Blood Bowl spelas genom att man lägger ut sina spelare på olika matcher. När alla kort är utlagda ser man vem som fått mest poäng, den vinner matchen, och får priset. På detta sätt kan man skaffa sig bättre förmågor och bättre spelare, starplayers. man kan också vinna "TV-rättigheter" som ger slumpade poäng när spelet är slut. Poäng räknas i hur många fans man har i sin fanclub. Man får inte bara fans genom att spela bra boll utan även när man lyckas skada andra spelare, ha cheerleders och en massa annat som korten visar. Här kommer den gamla Blood Bowl känslan in, som annars är ganska låg.

Man kan också få ut turneringar som ger massor av poäng och fördelar. När man spelat Blood Bowl är spelet slut och man räknar ihop sina poäng. Begränsat antal rundor och victorypoints. Vi har sett det förut.

Spelet bygger mycket på att taktiskt lägga ut sina spelare på rätt matcher och skaffa sig rätt kort för att få poäng. Jag satsade mest på "TV-rättigheter" vilket betalde sig rätt bra, men inte så bra som att ha fått tag på rätt kort under spelets gång. Om man inte spelar med öppna kort är det extremt svårt att se vem som faktiskt leder.

Spelet är ganska enkelt, har bra flöde och snygga bilder, men det är inte ett brädspel och det är definitivt inte Blood Bowl. Om man inte jämför det med originalspelet och gillar kortspel så är det säkert otroligt bra. Det finns också många expansioner för att öka komplexiteten och antalet lag. Med detta får det fem rökringar av mig, men är antagligen värt mer.

Blood Bowl: Team manager recommenders med spelsugna vänner och välkylda drycker.

Fotnot:

Givetvis spelade jag skavens. Vad ska man annars spela?