Dune

Nästan en egen genre

Det var länge sedan jag recenserade något nu. Fick en DVD med filmen "Dune", som bygger på Frank Herberts roman om ökenplaneten Arrakis och som regisserats av David Lynch. Filmen är riktigt bra, på sitt sätt, men kan inte mäta sig med det geniala i boken.

Det skulle ta väldigt lång tid att berätta om vad böckerna handlar om, ja för det finns flera, men i korthet  kan man säga att det är science fiction och i ett rymdimperium slåss de olika adelshusen om makt och inflytande. Huvudrivalerna i boken är huset Atreides och huset Harkonnen. Båda vill ha kontrollen över planeten Arrakis, där man kan utvinna den dyrbara Kryddan. Kryddan används av Gillets navigatörer för att kunna kröka rymden, vilket är förutsättningen för långa rymdfärder. Så den som kontrollerar Arrakis, har ett enormt inflytande i imperiet.

Upplagt för intriger bortom intriger bortom intriger, och det får man i massor. De elaka Harkonen försöker störta de lite mer ädla Atreides som huvudpersonen, Paul, tillhör. In i kampen dras också de ökenlevande folken på Arrakis och det blir en massa strider och konflikter.

Boken är skriven 1965, men känns fortfarande modern. Herbert lyckas skapa en stämning som får läsaren att misstänka gift i varje måltid och man har hela tiden en känsla av att inte kunna lita på någon eller något. Givetvis finns det inslag av gamla myter och stora monster, i boken representerade av de jättelika maskar som bebor ökenplaneten. Kort sagt en komplett äventyrshistoria.

Har du inte läst "Dune, Arrakis ökenplaneten" så har du en upplevelse framför dig. Boken får 8 starka rökringar och utnämns till en klassiker under sin livstid.

Filmen får 6 goda rökringar. Bäst tycker jag fortfarande att rockstjärnan Sting gör sig i filmen som spelar en av de elaka Harkonen. Se den!