Snow white and the huntsman

Så ser den ut

Då har man sett på film igen. Den här gången är det den gamla klassiska sagan "Snövit" som blev satt under granskning. I den senaste upplagan heter den så klart "Snow White and the Huntsman", på tal om att allting ska ha namn på engelska. Filmen lär bygga mer på ursagan än på Walt Disneys lite glättiga tolkning. Det gillar vi. De gamla sagorna var verkligen inte tänkta för barn i alla avseende,

Vilket som. Filmen är väldigt snyggt gjord. Inget ovanligt idag, men värt att berätta. Storyn handlar som vanligt om elaka häxan och den snygga bruden som inte är överens om vart skåpet ska stå. Om Styvmor får bestämma är hon den snyggaste, och hon vill att resten av världen ska vara ful och bada i gyttja (ja faktiskt, filmen är full av gyttja). Om Snövir får bestämma ska allt vara vackert, blommande och välsmakande. Givetvis är hon, enligt en lite rostig spegel, snyggare än styvmor.

Snövit rymmer från elaka häxan och med hjälp av jägaren, de sju dvärgarna och prinsen tar hon tillbaka makten. Givetvis hinner hon bita i det sura äpplet på vägen och alla tror att hon är död, och så. Man har sett det förr i tusen olika tappningar.

Tyvärr blir man aldrig fast i filmen. Den är snygg, skådespelarna är bra och storyn är ok, men karaktärerna blir liksom inte så intressanta. Häxan och dvärgarna är klart bäst, men kan inte hålla upp filmen riktigt. The Huntsman (samma skådespelare man nyss kunde se som Thor) är också ok, men tillåts inte bli tillräckligt utflippad. En grupp kvinnor som ärrat sina ansikten för att inte bli uppätna av häxna är också en intressant vinkling, men nej, det räcker inte riktigt.

"Snow White and the Huntsman" är en helt okay matinéfilm man kan lägga en eftermiddag på, men den kommer inte att gå till historien som Onkel Olofs favorit. Filmen får i alla fall 4 stabila rökringar för det gedigna arbetet scenografin och för dvärgarnas skull. Dvärgar är ju aldrig fel som ni vet, fast just dessa saknar stridsyxor.