En sida som recenserar spel, film och böcker samt diskuterar speldesign

fredag 28 september 2012

Pendragon, ett generationsspel

En klassiker för generationer...

På sätt och vis får man nästan kalla Pendragon för det första storytelling-spelet. Jo jag vet, det är ett rollspel, och ett jäkligt bra rollspel. Mycket tid läggs på att göra sin karaktär så personlig som möjligt och Traits and Passions spelar stor roll i spelmekanismen. Pendragon har dessutom regler för att spela en släktlinje, det vill säga du kan göra din första karaktär och sluta spela som dess barnbarn.

Pendragon utspelar sig så klart i Kung Arturs hov där man spelar en riddare vid det runda bordet. Här är det ära och ridderlighet som gäller. Värdena på ens färdigheter är inte så viktiga som att spela sin karaktär på rätt sätt. Missat passion-slag kan göra att du blir melankolisk t ex.

Annars tycker jag att stridssystemet i Pendragon är det mest geniala. Man ska slå så högt under sitt värde som möjligt, den som slår högst vinner. Detta bygger på tanken om att tornera med lans. Ett slag avgör allt, men det fungerar och är fasen riktigt roligt. Man känner sig verkligen som en riddare. Sitter man till häst får man dessutom extra tärningar för hästens tyngd. Med ett bra slag kan man verkligen spela polo med de elaka trollen.

Man kan skriva mycket om det här spelet. Har du inte testat det så har du en rolig sak framför dig i livet. Tycker man om kampanjer där historien utvecklar sig så är detta verkligen rollspelet för dig. Det finns många bra supplement till spelet med.

Pendragon får 9 starka rökringar i betyg för sin geniala uppbyggnad där reglerna verkligen passar konseptet.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar