Warhammer, galet rollspel...

Inte bäst, men roligast...

För en herrans massa år sedan dök det upp, Warhammer Fantsy Roleplaying Game (WHFRPG). Ett rollspel baserat på det kända fantasystrategispelet. Ingen kan ha missat det sistnämnda eftersom det på något sätt blivit standarden för figurspel i sin genre. Men nu är det rollspelet som gäller, och då 1st edition.

Världen är baserat i en tyskspråkig 1500-tals värld. Spelets regler är dock på engelska, tack och lov. Spelidén är att man ska göra karriär inom sin klass. När man klarat av ett yrke hoppar man över till ett mer avancerat yrke och får nya färdigheter och kan köpa upp sina stats lite mer. man får samma rad med stats som figurerna har i strategispelet. Systemet är egentligen ganska dåligt, men det spelar inge roll. Man älskar det ändå. Som magiker går man från värdelös (aprentice) till übermäktig (lvl 4). Totalt obalanserat, precis som alverna som är den ras som har det högsta värdet på initiativ. Nästan alla färdigheter bygger på initiativ på något sätt.

Spelet går ut på att motarbeta chaosgudarnas styrkor och kulter, som hotar att fräta upp imperiet inifrån. Helst innan man blir galen. Dör gör man när ens hjältepoäng är slut eller man blir muterad. Som ni märker är spelet galet,  och har inga ambitioner att vara något annat. Alla brister i reglerna förlåter man snabbt och supplementen är några av rollspelshistoriens bästa.

Warhammer Fantasy Roleplaying Game 1st edition är en av mina absoluta favoriter.

Onkel Olofs omdöme:
Prisvärt: Om du får tag på ett exemplar i gott skick, absolut
Spelvärt: Ett måste för alla som vill spela rollspel och inte bryr sig om regeldetaljer.

WHFRPG får 9 rökringar utan prut.

Svengelska II

Troll (samma på engelska och svenska)

Då var undersökningen klar. Det verkar som en svag minoritet tycker att engelska passar bäst till Boss Mania. Eftersom det råder diktatorisk demokrati, vilket betyder att man får rösta men att jag ändå bestämmer, så kommer huvudspråket i spelet att bli engelska.

Så var det bestämt. 

Star Warriors

Ett spel med force...

Sitter och läser reglerna till Star Warriors, ett gammalt dogfightspel baserat på Star Wars filmerna (de gamla äkta, inte de nya barnsliga). Spelet är dessutom kompatibelt med rollspelet (det gamla baserat på T6:or och inte det nya T20-systemet). Hittar du ett exemplar av detta spel i gott skick är det väl värt att köpa. Mitt ex köpte jag på en auktion, och det är i väldigt fint skick som gjorde Onkel O glad.

Spelet bygger mycket på att ha en duktig pilot som kan göra många och svåra manövrar. Reglerna är inte enkla, men överkomliga, och ger en rättvis spelkänsla. Man måste dock se spelet mer som ett strategispel än ett snabbspelet actionspel. Att spela många rymdskepp tar mycket tid om du inte kan spelet på dina fem fingrar.

Personligen gillar jag spelet mycket och ser fram emot att spela det igen. När jag gjort det återkommer jag med en riktig recension.

Star Warriors får 6 rökringa baserade på dogfights ur det förflutna.

RISK utan risk

Risk av senare datum.

Man kan inte prata om spel och speldesign utan att förr eller senare komma till spelet Risk. Ett spel som funnits så länge man kan komma ihåg och som finns i ett otal utförande och utgåvor. Risk lärde oss nordasiens geografi som ingen lärare i världen kunnat.

Spelet går ut på att ta över världen. Genom att ta vissa landområden får man fler arméer och arméer behöver man många av för att vinna. Om man är några spelare som kan spelet kan det ta mången god timme att spela klart. Därför har man i senare upplagor (senare menar jag från 70- 80-talet) infört uppdragskort. Den spelare som först uppnår sitt uppdrag vinner, vilket snabbar på spelet betydligt även om det kanske inte gör det roligare.

Risk har ett av stratgispelsvärldens bästa stridssystem. Enkelt och balanserat. Attackeraren får slå fler tärningar, men försvararen vinner på lika. En liten armé kan därför, med bra tärningsslag stå emot en större armé. I slutändan vinner ändå alltid den som taktiskt skaffar sig flest arméer.

På senare år har det kommit ut varianter på detta spel som är riktigt bra. I sagan om Ringen Risk, låter man ringens färd avgöra hur många omgångar man spelar, och strategiska kort kan vända striderna dramatiskt vilket gör spelet både roligare och snabbare om än kanske balansen i spelet rubbas något.

Risk är ett spel man borde ha i sin samling.

Onkel Olofs omdöme:
Prisvärt: Om det är komplett är det värt några hundralappar.
Spelvärt: Absolut. Splelet har hållt sig genom decennierna och det är ingen slump.

RISK får 7 starka rökringar, främst för sitt geniala stridssystem.

Nonanza

 Bröderna rider hem, och bör stanna där.

För ett tag sedan köpte jag spelet "Bonanza". Ni vet pappa Ben och bröderna Cartwright jag boskapstjuvar och annat slödder. Kartongen är fylld av målade plastkobojsare och väldesignade spelbrickor. Det här ska bli kul tänker man och sen tittar man på reglerna. Efter det letar man efter de "riktiga" reglerna, men finner att reglerna i kartongens insida är allt som finns. Man vet inte om man ska skratta eller gråta, så dåliga är dom. Faktum är att jag inte kan minnas regler som är sämre, och det säger en hel del.

Man vet inte hur man ska ställa upp brickorna, man blir inte klok på hur många "tuffingar" man måste ringa in för att vinna och allt är översatt på en väldigt hemmagjord svengelska. I slutet står det att man inte behöver snurra pistolen så blir spelet ett rent skicklighetsspel, då får jag lust att bara garva rakt ut.

Jag sätter på locket och lägger tillbaka spelet i hyllan.

Onkel Olofs bedömning:
Prisvärt: Nej, oavsett pris.
Spelvärt: Inte en aning

Bonanza får 1 rökring. Det är trots allt bröderna Cartwright och man får en massa plastkobojsare.

Svengelska

En språkfråga

En sak märker jag när jag designar spel och det är att jag spontant skriver både på engelska och svenska. Allt i en härlig blandning. Om spelet är ok, är det få som bryr sig men på längre sikt är det en viktig fråga. Att skriva på svenska gör spelet mer tillgängligt för en större grupp, men engelska låter fortfarande häftigare. Svenska kan få ett spel att kännas lite "bonnigt", medan engelska har fackuttryck som bara spelnördar kan hantera.

Så innan jag fortsätter utveckla Boss Mania, så måste jag nog välja vilket språk som passar bäst. Därför får du gärna rösta i undersökningen i högermarginalen. Innan resultatet är klart fortsätter jag med illustrationer. De har i alla fall inga språkproblem.

Efter LinCon

Jodå, han dök upp.

Hemma igen från LinCon. Det har varit en kul men krävande resa. Har varit SL i mer än 11 timmar totalt.
Boss Mania fungerade bra, men det har hittats "hål" i systemet och högavis med stavfel. Det var spännande strider mot bossarna, spelsystemet var smidigt och lätt och de som spelade verkade ha kul.

Nu blir det att spotta i nävarna och ge Boss Mania nästa push mot perfektionen. Till nästa år ska det varaa snyggare och roligare att spela.

Grattis till Team Mjölby, som lyckades bäst och vann varsin mugg med Elaka dvärgen!

Börja med slutet

Så här ska det börja.

Om man designar ett spel så gäller samma regler som att skriva en bok eller göra en film. Man måste först fundera ut hur allt ska sluta. Vem eller vilka vinner och varför. Välskrivna spelregler börjar alltid med en fras som den här: "Spelet går ut på..., vinner gör den som...".

Allt för många kreativa verk har blivit långa, sega och totalt omöjliga att förstå sig på för att den som gjort dem bara hade en god idé, men ingen aning om hur han eller hon skulle knyta ihop säcken. Dessa kunde väl ha skrivit först.: "Vinner gör den som tråkas ut sist".

Detta blogginlägget slutar nu.

Gammalt och nytt.

Från tiden då man förstod sig på hantverk.

Spelet ovan har jag köpt på en loppis och det heter Mah Jong. Ett spel med urtidsstatus som härstammar från Kina. Ett överklasspel som i mitten av 1800-talet började spelas av imperialistiska engelsmän. Detta måste vara ett av de första Mah Jonger som getts ut i Sverige, kanske det äldsta. Reglerna är från 1925 och spelhistoria i sig själv.

Spelade mycket Mah Jong när jag var ung. Nu har jag glömt hur man spelar. Det finns en massa roliga uttryck i spelet som man ska kunna som "Pong" och "Jag sitter på en sten". Annars ska man samla brickor så att det blir par, stegar och färger. Lite som i rummy-kortspelen.

Nu, när jag har glasveranda, kanske jag ska lära mig detta ädla spel igen. Just Mah Jong passar bäst till en glasveranda, något kallt att dricka och lagom dåligt sommarväder.

Om jag minns rätt borde Mah Jong få en sådär 8 rökringar. Inte minst för att det tillhör allmänbildningen att kunna spela.

Innehållsförteckning

Lite sugen blir man.

Med några småjusteringar så kan jag nog säga att Boss Mania nu är klart. En innehållsförteckning skulle se ut så här:

Golvplaner (7st)
Mobila golvmarkörer (14st)
Tärningar ( 20st)
Dörrar (6 st)
Portalmarkörer (12st)
Karaktärsblad (50st)
Tabellblad (20st)
Magitabeller (8st)
Förmågtabeller (8st)
Rasförmågor (1st)
Omgångsmarkörer (10 st)
Monster (63 st)
Karaktärer (12 st)
Bossar (6 st)
Varulv (1st)
Specialmarkör (1st)
Bosskort A5 (6 st)
Monsterkort (63 st)
Skattkort (54st)
Bossförmågor, kort (18 st)
Allmänna markörer (1 påse)
Leaderboard (1st)

Dessutom finns muggar som pris och en massa regler i datorn. LinCon var konventet, salen var nummer 19.

Välkomna!

Prince August i våra hjärtan

Så där ska det se ut.

Det har producerats enorma mängder med tennfigurer genom tiderna. På 17- och 1800 talet gjorde man gjutformarna i skiffer. På den tiden hade man tid att karva några timmar för en tillplattad figur föreställande en karolin. Inget green stuff där inte.

Idag är de flesta figurer gjutna i plast då tenn börjar bli ganska eller väldigt dyrt. Inget fel i det, men de saknar den där tunga känslan som en riktig figur ska ha. 

För mig är det så klart de gamla figurerna från Prince August som är de "rätta" fantasyfigurerna. Även om inte PA finns kvar i Sverige (de har lokaliserat sig till Irland), så kan man fortfarande lätt få tag på de gamla hederliga gjutformarna (har dem allihop i källaren). Har du tålamod kanske du till och med kan få en komplett äventyrardvärg med hela spjutet intakt.

Svårt är inte alltid sämst. Prince Augusts figurer må vara kluriga att gjuta, men dom har den där känslan man söker.

Ett ganska bra system...

Två tärningar, ett slag och ett resultat.

Har inte beskrivit själva spelsystemet i Boss Mania. Egentligen är det ganska enkelt. Varje karaktär slår ut sin Move, vilket är ca tre stycken sexsidiga tärningar. För detta gör man sedan olika handlingar som kostar olika Move.

Varje karaktär har också olika färdigheter med ett värde på 1-5. När man ska se hur bra man lyckas så slår man två tärningar. En som avgör om man lyckas, och en som avgör hur bra man lyckas. Success och Effect, med andra ord.

Systemet fungerar förvånandsvärt smidigt. Är man mästare slår man två tärningar och väljer vilken tärning som ska vara Success och vilken som ska vara effect. Hur coolt som helst.

Det tar sig...

Skynda er! Snart börjar det.

Oj, oj, oj vad man ligger i nu! Hade jag inte haft ett heltidsjobb och en uppsats att skriva hade det varit konventsförberedelse dygnet runt. I helgen har jag klippt ut alla 135 korten som ska vara till spelet och gjort passande plattor för figurerna att stå på.  Jag har också fått karaktärsblad och små tabeller tryckta. Muggarna stod på trappan när vi kom hem.

Nu ska bara banorna limmas, 19 greenskins målas, reglerna skäras ut, tärningar hämtas från lagret och så ska allt packas, sen kan vi börja spela som galningar, elller maniacs...       ...boss maniacs.

Favorit

Bilden av en vinnare.

Då är omröstningen klar. Det verkar som om de flesta är överens om att Elaka Dvärgen ska vara en av bossarna i Boss Mania på LinCon.

Då får det bli så.

Tryckt stämning

So far so good...

Var över på Allkopia i Kristianstad idag för att hämta trycken till Boss Mania. Kopiorna var perfekta och det var riktigt bra service. Så nu kan jag ta fram sax och skärmaskin och göra färdigt kort, spelmarkörer, tabeller och golvplaner. Det är faktiskt roligare än det lågter, fast det är ett riktigt apgöra.

Stämningen blev minsann lite bättre efter det trycket.

Skeletten och dom onda burkarna...

Infanteri anorexi.

Målade färdigt ett gäng skelett idag. Inget särskilt med det. Man ger dem några lager wash och sen är det färdigt. Men när jag tog fram min låda med färger så slog det mig att några av burkarna har jag haft i 20 år, kanske mer, och de fungerar fortfarande. Sen tittar jag på mina senaste köpta burkar. Nästan samtliga börjar torka ut.

kanske insåg GW att de gamla burkarna var så bra att de inte kunde tjäna några pengar på dem. Mindre burkar med sämre lock innebär mer såld färg. Alltså, i det här fallet VAR det bättre förr. Fast går man tillbaka ännu längre i tiden så fanns inga vattenbaserade hobbyfärger. Det var dåliga tider, även om färgångorna nog fått de flesta att glömma detta.

Till vänster de goda burkarna och till höger de onda burkarna.