Alver

En alv

Alver har alltid haft en särställning i rollspel. Ja, enda sedan Tolkien favoriserade dem i sina böcker, har dessa übermäktiga varelser skapat konflikt bland rollspelare. Hur mäktiga ska de egentligen vara, hur ska man relatera en tusenårig varelse till ett erfarenhets baserat utvecklingssystem. 100 år och bara level 1, känns lite lustigt.

I gamla Warhammer Fantasy roleplaying game har alverna ett väldigt högt initiativ, vilket borde vara lugnt om det inte var så att hälften av alla slag baseras på initiativ. Detta får de igen i Blood Bowl reglerna, där alver som blivit tacklade i detta fantsy-amerikanska-fotbolls-spel måste vara på bänken en runda extra. Inte för att de blir mer knockade än andra, utanför att de måste sminka om sig och rätta till frisyrerna.

I den nordiska mytologin, som är alvernas urhem, är förvisso dessa ljusa och vackra varelser en sorts demigudar, så det borde vara okay att de har lite bättre värden än andra. kanske borde det, av samma anledning, inte vara en spelbar ras. Då kan dom sitta i sina träd och sjunga urgamla sånger på obegriplig tunga, så kan alla andra äventyra ifred.

Själv spelar jag helst dvärg...