Zombier i källaren

Kartongmonster

Hittade en påse med zombier och skelett i källaren. Ska använda dem till Boss mania som trash mobs. Annars lever man i högar just nu. I matrummet har jag fullt med olika sorters kartong som ska bli spelplan, markörer och en massa annat.

Livet som speldesigner är ett liv i kaos. Ett kreativt kaos.

Last spark...

Spelet där man ska ligga sist

Har haft en mycket trevlig spellördag med några vänner. Lyckades placera mig enligt följande:

Kungs and Things (sist)
Carcasonne (sist)
Fist spark (sist)

Ingen av mina bättre spelhelger, men det var kul ändå.

Spelet First spark är ett intressant spel. Alla spelar varsin stenåldersklan som ska utvecklas och bli flera. Genom att placera sig strategiskt på kartan och köpa rätt teknologi, kan man roffa åt sig mest från bären och mammutbeståndet. Hela strategin med spelet är att ligga lågt hela spelet utom de sista runorna, då ska man explodera i en orgie av klanmedlemmar. Jag låg bland de första hela spelet utom just sista omgången. Tydligen var det så att när filade på min supertekniska båge, så lyckades de andra döda merparten av mammutarna med sina grovt tillyxade pinnar till spjut.

Spelet är väldesignat även om man ibland önskat en fördel för dem som ligger längst fram i sin utveckling.

Onkels omdöme om First spark:
Spelbart: Absolut
Prisvärt: Beror på vad man jämför med.

Onkel Olof ger spelet 6 mammutrökringar för ett genomtänkt och väldesignat spel.

Boss Mania IV

Kommer den här gladiatorn med?

Håller på med att se över vilka figurer jag vill ha med i spelet och i så fall om det behöver målas några fler. Har en hatkärlek till målandet av tennfigurer. Älskar att sitta och måla en och annan gubbe, men olika arrangemang på konvent har lett till maratonmålning några gånger, och då känner man sig mer som en barnarbetare än en konstnär.

I år har jag lyckligtvis en massa gubbar färdigmålade, så förhoppningsvis slipper man att torrpensla en massa figurer tre dagar innan. Funderade ett tag på att göra pappfigurer till spelet. Det ser trevligt ut, men ger inte direkt någon spelkänsla, så tenn/plast får det bli.

Nästa steg är annars att börja tillverka spelplaner. Med min nya ritplatta har det visat sig vara en ganska rogivande sysselsättning. Jämfört med att måla 50 gubbar över en natt i alla fall.

Game of Thrones

Boken, Spelet, TV-serien. Alla lika välgjorda

Äntligen visar de TV-serien Game of Thrones på SVT. Första avsnittet var superbt. Påminner mycket om boken den bygger på och boken/böckerna är något av det bästa som skrivits i fantasygengren. Som bonus finns brädspelet, som också är ett enormt bra spel.

Kommer att recensera både boken, spelet och TV-serien mer noga i framtiden. Till dess njuter vi av TV-serien.

Collage

Ett litet bildspel på senaste tillverkade bilder för spelet "Boss Mania". 

Mycket nöje!

En gammal saga...

Så såg den ut. Min första produkt...

Efter en liten konversation på Face book kändes det som det var dags att berätta om det första rollspel jag producerat och tryckt, nämligen "Saga". Det trycktes i 20 exklusiva exemplar i hardback 1993. Då kallade jag min verksamhet för Othala productions. Något senare släpptes också supplementet "Thandheim", som är en beskrivning av en värld väldigt inspirerad av nordisk mytologi.

Spelet i sig själv är ett ganska dåligt, om än välgenomarbetat, spel. Tanken var att man skulle kunna lyckas med det mesta bara man slog tillräckligt bra slag. Systemet påminner mycket om det i Rolemaster, med en öppen T100. Detta system blev lite rörigt och ganska svårt att spelleda. Det positiva i spelet är att det finns en massa specialegenskaper som karaktärerna kan ha. En slumptabell på 100! olika egenskaper tyder på att den som skrivit spelet har haft för mycket fritid. En vapentabell på fem sidor (A4) och ett karaktärsblad på fyra sidor skvallrar om detsamma.

Vi hade i alla fall kul när vi spelade det och sitter du på ett exemplar så har du kanske det första rollspelet som gjorts med namnet "Saga". För det var det diskussionen på Face book handlade om. Hur många rollspel, fanzines och liknande som gjorts med det namnet. Jag hävdar att mitt Saga var först.

Mission Command Air

Det spelet ska du prova.

Enkelt och genialt, skulle jag vilja säga om brädspelet "Misson Command Air". Fast det är gjort för en yngre spelargrupp, så ger det en gammal gubbe som mig stor spelglädje. Spelet är för 2 till 4 spelare som manövrerar två små plastflygplan var i dogfight.

Genom att spela manöverkort styr man sina flygplan i läge för sina missiler och sin kulspruta. Spelet har en stor portion tur, men när man lärt sig det kan man lätt räkna ut vissa manövrar. Då turordningen baseras på vilket kort du spelar så är turordningsnumret på korten kanske det mest strategiska i spelet. Men de små plastplanen och spelet övriga design gör den strategiska biten lite ointressant.

En dogfight tar cirka 20 minuter att spela, vilket passar den stressade nutidsmänniskan. Jag rekommenderar en välkyld starköl och goda vänner till detta spel. Det går att beställa på nätet för ca 20 US $, vilket det är väl värt. För er som vill ha långa strategiska spel, kanske detta inte är ett första val, men som uppvärmning på en trevlig spelkväll finns det få spel som kan mäta sig.


Onkels omdöme:
Prisvärt: Ser du ett så köp det!
Spelvärt: Det kan du hoppa upp och sätta dig på.

Mission Command Air får 9 efterbrända rökringar.

Conan 3D

Conan i nyproduktion

Som vi barbarfilmsälskare har väntat på den nya Conan-filmen. Det har ju varit lit tunnt med dessa filmer sedan guldåldern på 80-talet, starkt knutet till ett kroppsbyggarideal. Vem mins inte sådana givna kultrullar som "The Beastmaster", "Conan", "Barbarian brothers" och "Fire and Ice". Jag har en fin liten samling av dessa bortglömda bioklassiker på vinden. Ingen av dessa filmer är dock lika känd som just Schwartzenegers Conan.

Den nya filmen börjar otroligt bra, med Ron Pearlman som Conans fader och mentor. Det är snö, hudar och otympliga svärd, som lovar att detta kan bli en riktigt bra film i sin genre. Hela beskrivningen av Conans barndom är grymt bra, men så fort detta tar slut får man en ciniastisk klubba i bakhuvudet. Helt plötsligt är Conan inte bara vuxen, han har blivit pirat med.

Efter detta minns jag fasen inte mycket av filmen. Conan springer runt i snygga miljöer och slåss mot elaka trollkarlar och monster och räddar barbröstade kvinnor, men historien vill liksom inte fastna mellan öronen. Jag, som sett hela Beastmaster massor med gånger, orkan nästan inte se färdigt filmen.

Mitt råd till er som vill se den här filmen är att ni ser den första halvtimmen, sedan tar ni en kopp kaffe och ser en annan film eller kanske spelar ett passande rollspel.

Onkels omdöme:
Sevärd: Sevärd? Woa ha ha ha ha...
Prisvärd: Om den kostat 15 kr kanske

Conan the Barbarian 3D får 2 rökringar för Ron Pearlmans del av filmen.

Tillägg:
Följande blogg instämmer att så här ska en sann barbar se ut:

Boss Maia III

Tabell, markörer och floorplan.

Har fortsatt arbeta med Boss Mania. Hela spelet bygger på att man slår ut poäng kallade "Move". Alla karaktärer börjar med tre sexsidiga tärningar (3T6) i Move. Från detta drar man sedan bort poäng för saker man bär på sig som rustning och vapen.

För sina Move kan man sedan göra olika saker. Hur mycket det kostar kan man se i tabellen ovan. Vid speltest har 3T6 visat sig vara en lagom pott med poäng. Det blir ett snitt på 11 Move per runda, vilket ger en skicklig krigare 3 attacker och kan spara 2 Move till att parera eventuella monsterattacker.

Boss Mania II

Så här ser årets design ut.

Kort om kort.
Har lagt lite tid på att designa kort till Boss Mania. Kort är ett bra sätt att få flyt i ett spel och kanske framför allt ett sätt att styra utan att behöva en massa regler. Bra kort gör ofta ett bra spel.

I Boss Mania drar man kort för att se vilka monster som dyker upp. Vissa monsterkort är fällor. Dödar man ett monster får man dra skattkort. Skattkort kan också vara en ledtråd. Några skattkort ger Experience Points (XP). För XP kan man öka sina färdigheter. Bossarna har givetvis egna kort med speciella förmågor. Detta gör att en boss aldrig blir den andra lik.

Se så enkelt ett spel kan göras varierat, snabbt och, så klart, snyggt.

Illustrera med ritplatta

Teknik med ny teknik.

Har skaffat en ritplatta till min dator. Den har verkligen underlättat illustrerandet. Genom att man kan måla i olika lager kan man experimentera med färger och bakgrunder på ett lättare sätt. Bilderna i detta inlägg är gjorda de senaste veckorna. Ge gärna kommentarer och kritik.

Ett val av tärning.

 Vad ska man välja?

Spelvärlden innehåller en uppsjö av olika sorters tärningar. Från 4-sidiga och uppåt. Den tärning jag äger med flest antal sidor är en 30-sidig tärning eller T30, som vi spelnördar skulle säga. Men det finns en god anledning att använda olika tärningar till olika spel. Fler sidor blir större möjlighet till variation och realism och mindre antal sidor ger ofta ett snabbare spel. Jag tycker man ska välja tärningar efter den spelkänsla man vill ha. Vill man ha ett snabbt spel ska ha så få tärningsslag som möjligt. Här är rollspelet Pendragon ett föredöme. Vill man däremot ha ett lite mer "realistiskt"spel kanske Phoenix Command kan passa.

Tycker man inte alls om tärningar kan man ju alltid spela Prince Valiant. Detta storytelling game använder mynt i stället, vilket borde vara väldigt roligt i början av spelet, och smått frustrerande efter någon timme. Till sanningen hör ju att egentligen är ju alltid spelsystemet och tärningarna underställt spelledarens skicklighet.

Själv tycker jag om T6:or när jag spelar strategispel eller brädspel och T100 när jag spelar rollspel. Det säger kanske något om min personlighet, i alla fall i spelvärlden.

30 år med Drakar och Demoner

I år är det 30 år sedan första boxen såg dagens ljus.

Det slog mig häromdagen att det är 30 år sedan första utgåvan av Drakar och Demoner publicerades, och därmed är det också 30 år som jag har spelat rollspel. Varje gång jag tittar i den här svenska pionjärboken får man nostalgirysningar längs med ryggraden.

Spelet är, i ärlighetens namn, ganska dåligt. Det bygger på basic roleplaying, som i sig själv är klart spelbart, men är ganska opedagogiskt upplagt. Men vem brydde sig om det 1982. Bilderna är ascoola och häftet är så kort att man hinner läsa det flera gånger om man inte förstår. I den äldsta utgåvan finns det även regler för religion och gudar, vilket man saknade i senare upplagor.

Nuförtiden är det svårt att få tag på ett exemplar till hyfsat pris. Är spelet komplett och i gott skick får man vara beredd att punga ut 1 500 -2 500 kr för den här rariteten. Är det värt det? Inte som spel, men som en bit av den svenska spelhistorien. Drakar och Demoner 1st edition är en samlarprodukt, även om jag fortfarande gärna spelar ett hederligt grottsystem då och då.

Onkel omdömen:
Prisvärt: Nej
Spelbart: Absolut

Drakar och Demoner 1st edition får 7 nostalgiska Pipor i betyg.

Boss Mania I

Framsida till kommande spel.

Mitt speldesignprojekt just nu är ett dungeoncrawling spel som heter Boss Mania. Meningen med detta är att jag ska hålla i det som en aktivitet på LinCon. Just nu håller jag på att utforma kort och andra illustrationer. Spelsystemet är klart så nu återstår all "apgöra" i form av att skriva regler, måla gubbar och bygga ett spelbräde.

Kommer att återkomma till spelet här efter hand som jag skapar nya delar av det.