Rollspelsmuseum: Call of Cthulhu

En artefakt i rollspelsvärlden

Sitter och funderar på hur jag ska utveckla mitt museum. Just nu är det bara en massa produkter löst samlade efter företag, men det känns som om jag skulle vilja skriva lite om det som står där med. Är man ute på nätet och surfar runt lite är det inte svårt att hitta massor av hemsidor och bloggar som staplar fakta om olika spel och dess historia.

När jag tänker text så skulle jag hellre skriva om min egen rollspelshistoria kopplad till de olika objekten. Lite som folklivsforskning, fast kring rollspel. För på något vis är det ju ens egen historia man vill dokumentera för eftervärlden (vilka nu är i de här sammanhangen).

Om vi tar spelet ovan skulle jag tänka mig en text lik den här:

Call of Cthulhu
Publicerat: 1981 (Chaosium)
Författare: Sandy Petersen
Genre: Skräck

Nördiga fakta:
Spelet baseras på de galna skräckböckerna av HP Lovecraft och utspelar sig i 20-talets USA. Reglerna bygger på konceptet "Basic roleplaying". Första gånget detta mytos presenterades var i "Gateways Bestiary" till Rune Quest. Lär vara det största rollspelet efter Dungeon and Dragons.

Mitt liv och spelet
Började spela Call of Cthulhu med äventyret "Shadows of Yog-Sothoth"(som också är det första äventyret till CoC). Hade ingen aning om hur man skulle spela spelet, så jag gjorde en karaktär med namnet Johnny Hawk, som tillhörde den lokala maffian. Kunde egentligen bara tre saker: Dodge, Spot Hidden och skjuta med pistol. Med dessa tre färdigheter överlevde han nästan hela kampanjen. Någon magisk varelse på botten av en vulkan satte stopp för en annars lysande karaktär.

Har senare förstått att spelet bör spelas av en historiskt intresserad vetenskapsman med kunskaper i arabiska. För egentligen kan man inte stoppa varelserna i spelet med vanliga vapen, utan man ska stoppa dem genom  konstiga ritualer och annat. Man kan egentligen bara sluta spelet på två sätt: Död eller galen. Eller både och, eftersom en lång kampanj ofta gör att man någon gång under spelet måste göra en ny karaktär för att den gamla blivit, just det, död eller galen.

Trots detta verkar spelet ha blivit populärt utanför en ogalen persons fattning, och det finns fler utgåvor, äventyr och tillbehör än en samlare kan skaffa sig under en normal livslängd.

Under min ungdom har jag också varit med och illustrerat äventyret "Efter Örnen" som spelades på LinCon (här kan man fylla i årtalet efter lite efterforskning).
Jag har också läst några av Lovecrafts böcker, men har haft lite svårt att se hur vissa kopplingar mellan böckerna och spelet kommit till. Båda är bra på sitt sätt dock.

Eftersom jag aldrig varit spelledare för spelet har jag egentligen aldrig förstått alla detaljer i mytologin och den världen CoC utspelar sig i, men har alltid tyckt att just det har gjort spelet roligare. För visst tror man som amerikan under förbudstiden att en tommygun biter på det mesta? När den inte gör det blir världen ganska spännande.

Call of Cthulhu är, hur man än ser på det, en av de stora klassikerna i rollspelsvärlden och det är välförtjänt då det är ett extremt roligt spel.

Här kan man läsa mer.