Alltid en chans

Bra på ett kasst vis

Jag gillar att spela Rolemaster/MERP. Varför kan man fråga sig då spelsystemet är krångligt och egentligen ganska dåligt. Även MERP (Middle Earth Roleplaying Game) som är en förenkling av Rolemaster är inte riktigt direkt mot spelaren.

MEN få spel ger och andra sidan spelaren känslan av att alltid ha en chans. Rent teoretiskt kan man slå ihjäl en drake på ett slag med en tesked, även om sannolikheten är låg. Anledning till detta är att man slår en openended D100 när man slår för sina färdigheter. Det betyder att på ett slag på 96-100 får man slå igen och addera resultaten. Slår man 96-100 på andra slaget fortsätter man att slå, vilket kan ge extremt höga värden. Detta jämförs sedan på en tabell, och sedan ser man hur bra man lyckas. Krångligt och kul. Det kräver att SL och spelare kan sina tabeller för att spelet ska flyta väl, men när man gör det där fantastiska är det värt det

Annars är det bästa slaget jag slagit i något rollspel är i Drakar och Demoner Expert där jag en gång slog tre ettor i rad. En chans på 1 på 8 000. Det var också rätt häftigt...

När gott inte är nog

Rock-Paper scissors-lizard spock

Ni som följer "Big Bang Theory" har säkert sett att de spelar en egen variant av "Sten-sax-påse" som är något mer avancerad. Den heter "Rock-Paper-Scissors-Lizard-Spock". Spelet finns på riktigt och uppfanns för att vänner ofta känner varandra så bra att valmöjligheterna är för få. I ovan nämnda TV-serie spelar detta lite roll då alla hela tider väljer Spock. Rätt roligt.

Markanden har varit rätt full av liknande experiment 3-manna schack, 3D-fyra i rad, Waterloo (4manna schack med kort), och 3D-schack à la Star Trek. Frågan är om man kan se dessa spel som nya designer eller helt nya spel. Jag är i vilket fall som helst lite skeptisk och kan inte komma på någon variant som är speciellt rolig. Men Rock-Paper-Scissors-Lizard-Spock är i alla fall humoristisk som idé.

Rollspelsmuseum: Call of Cthulhu

En artefakt i rollspelsvärlden

Sitter och funderar på hur jag ska utveckla mitt museum. Just nu är det bara en massa produkter löst samlade efter företag, men det känns som om jag skulle vilja skriva lite om det som står där med. Är man ute på nätet och surfar runt lite är det inte svårt att hitta massor av hemsidor och bloggar som staplar fakta om olika spel och dess historia.

När jag tänker text så skulle jag hellre skriva om min egen rollspelshistoria kopplad till de olika objekten. Lite som folklivsforskning, fast kring rollspel. För på något vis är det ju ens egen historia man vill dokumentera för eftervärlden (vilka nu är i de här sammanhangen).

Om vi tar spelet ovan skulle jag tänka mig en text lik den här:

Call of Cthulhu
Publicerat: 1981 (Chaosium)
Författare: Sandy Petersen
Genre: Skräck

Nördiga fakta:
Spelet baseras på de galna skräckböckerna av HP Lovecraft och utspelar sig i 20-talets USA. Reglerna bygger på konceptet "Basic roleplaying". Första gånget detta mytos presenterades var i "Gateways Bestiary" till Rune Quest. Lär vara det största rollspelet efter Dungeon and Dragons.

Mitt liv och spelet
Började spela Call of Cthulhu med äventyret "Shadows of Yog-Sothoth"(som också är det första äventyret till CoC). Hade ingen aning om hur man skulle spela spelet, så jag gjorde en karaktär med namnet Johnny Hawk, som tillhörde den lokala maffian. Kunde egentligen bara tre saker: Dodge, Spot Hidden och skjuta med pistol. Med dessa tre färdigheter överlevde han nästan hela kampanjen. Någon magisk varelse på botten av en vulkan satte stopp för en annars lysande karaktär.

Har senare förstått att spelet bör spelas av en historiskt intresserad vetenskapsman med kunskaper i arabiska. För egentligen kan man inte stoppa varelserna i spelet med vanliga vapen, utan man ska stoppa dem genom  konstiga ritualer och annat. Man kan egentligen bara sluta spelet på två sätt: Död eller galen. Eller både och, eftersom en lång kampanj ofta gör att man någon gång under spelet måste göra en ny karaktär för att den gamla blivit, just det, död eller galen.

Trots detta verkar spelet ha blivit populärt utanför en ogalen persons fattning, och det finns fler utgåvor, äventyr och tillbehör än en samlare kan skaffa sig under en normal livslängd.

Under min ungdom har jag också varit med och illustrerat äventyret "Efter Örnen" som spelades på LinCon (här kan man fylla i årtalet efter lite efterforskning).
Jag har också läst några av Lovecrafts böcker, men har haft lite svårt att se hur vissa kopplingar mellan böckerna och spelet kommit till. Båda är bra på sitt sätt dock.

Eftersom jag aldrig varit spelledare för spelet har jag egentligen aldrig förstått alla detaljer i mytologin och den världen CoC utspelar sig i, men har alltid tyckt att just det har gjort spelet roligare. För visst tror man som amerikan under förbudstiden att en tommygun biter på det mesta? När den inte gör det blir världen ganska spännande.

Call of Cthulhu är, hur man än ser på det, en av de stora klassikerna i rollspelsvärlden och det är välförtjänt då det är ett extremt roligt spel.

Här kan man läsa mer.

Design

Passande form för en gladiator

Inte sällan handlar speldesign om just det, design. Utformningen på pjäser, karaktärsblad och markörer passar den känslan man vill uppnå. Tärningarna ovan hittade jag i en affär på LinCon och passar utmärkt till mitt spel "Pit of the Mutant Gladiators". Att de är gjorda av metall förstärker bara spelkänslan ytterligare.

Det är detaljerna som gör det, som gubben sa.

Spel i plast II

Vad gör man?

Då fick jag till slut tag på ett ex av "Worlds of Wonder". Hittade en i Schweiz som hade ett oöppnat spel som han gärna sålde till mig. Nu kommer den vanliga haken. Ska man som samlare ta av plasten eller inte. Staffan har ju givit ett kort och brutalt svar på den frågan, det vill säga "ja".

Kommer ändå att ha lite öppnaångest ett tag...

Mycket 3D lite film. Star Trek

Snygg men inte Star Trek

Jag är så trött på effekttrenden inom kulturen just nu. Man gör snygga produktioner där man inte sparar på effekterna, men innehållet är tunt och uttjatat. Senast i den här raden är "Star Trek- Into darkness". Galdis och jag var och såg den för en vecka sedan och blev inte direkt imponerade.

Jag blev tvungen att skriva en bit in i filmen eftersom jag lovat göra just detta om Leonard Nemoy skulle dyka upp, vilket han så klart gjorde. Han kan bara inte låta filmerna vara, suck.

Handlingen är väl ok, men tempot och scenografin är mer Star Wars än Star Trek, med mycket action, asteroider och rymdstrider i högfart. Kul, men absolut inte Star Trek som ska vara vetenskapligt. Man vill ha smarta lösningar inte action.

Det som är mest Star Trek är att man lagt mycket jobb på att hitta skådespelare som väl liknar de gamla karaktärerna. Scotty, Zulu och Uhura är väldigt övertygande precis som Dr McCoy.

Men det som verkligen tar död på hela Star Trek känslan är att federationen har skepp som bara är för strid och inte vetenskap, en så kallad "Dreadnaught". Där dog hela myten om Star Trek tyvärr.

Filmen är snygg och så men tyvärr satte jag några rökringar i halsen. De få som kom ut var tre i antalet.

Veckans Cthuluh

Varje vecka har sin version av Cthulhu. Nu kör vi den mer pampiga klassiska körversionen. Feel the horror, feel your soul be eaten...

Föreläsning och annat

Ett tema att välja

Minns ni mitt föredrag i Stockholm förra året? Inte det. Nä, det var egentligen bara Galdarbjelke och ett ytterst fåtal som bevittnade det. Det handlade om speldesign, men tyvärr hade väl inte reklamen kommit ut på TV4 med tanke på uppslutningen.

Vilket som. Nu har jag fått en ny inbjudan att komma och föreläsa i Stockholm, men nu på på självaste Fryshuset. Jomen. Problemet är att jag kanske inte känner för att tala om speldesign, men kanske de brinner av längtan av att få höra om mitt rollspelsmuseum?

Kanske inte.

Vill ni veta mer om det kommande konventet kan li läsa länken nedan:

Akt

Hard core III

Här kan man börja

En av reflektionerna från LinCon är att det spelas för lite rollspel på konventen. Blev lite sugen på att kanske hålla i ett rollspelsarrangemang nästa år. Låta dem som vill kunna kalla sig "oldtime hard core players" få  spela de gamla klassikerna.

Satte tidigare upp vilka rollspel och äventyr man borde ha spelat för att kalla sig hard core-spelare. Listan hittar du här. Kanske skulle man börja beta av dem på konventet så att fler spelare, framför allt de som inte var med när det begav sig, kan få en chans att sälla sig de gamla rävarna. Om inte annat är det viktigt att bevara vår kulturhistoria.

Funderar på att köra "Dimöns hemlighet", "Apple Lane" eller liknande. Den här tanken piggade upp...

Warhammer en egen historia...

Början på en epok...

Games Workshop är en historia för sig. Från att vara den engelska utgåvan av en lång rad spel, har de lyckas skapa en egen nisch i figurspels- och rollspelshistorien och den största framgången heter såklart "Warhammer".

Warhammer har hängt med sedan början på 80-talet och är fortfarande en av de största på figurspel, men det bästa de gjort är ändå rollspelet med samma namn. En fantasyvärld i tysk 1500-talstappning, hur bra kan det bara vara. Krydda detta med hela chaoskonceptet och succén är given. Faktum är att inget rollspel har jag haft så roligt när jag spelat som med Warhammer.

Nu har det kommit nya upplagor med nya regler. Trots att jag inte är helt bekväm med det nya spelsystemet, så hoppas jag ändå att spelet ska fortsätta att produceras och utvecklas. För Warhammer är det närmaste en myt under sin levnad man kan komma i en kommersiell värld...

Efter LinCon

Plague på hugget

Då var man hemma igen från årets upplaga av LinCon. I vanlig ordning har man spelat spel, men det bästa är alltid de trevliga människor man träffar. Många diskussioner har det blivit om spel, spel och nördiga ämnen med stark historisk koppling.

Hann spela mitt spel "Pit of the Mutant Gladiators" så pass många gånger att jag nu kan gå vidare och utveckla konceptet. Jag vill göra spelet ännu mer skruvat och gärna ännu elakare (ja faktiskt). De roligaste partierna under konventet var de där alla spelarna verkligen gick in för att vara så brutala mot varandra som möjligt. Vill ha in "publiken" lite mer i spelet på något sätt, kanske genom extra effekter på korten, vi får se.

Nästa LinCon ska jag också unna mig att spela andras spel lite mer än jag hann nu. Mindre arrangerande och mer socialiserande med andra ord. För övrigt tar jag med mig följande:

• Mer rollspel på konventen
• Rollspelsloppis vore roligt
• Artemis ska jag försöka testa någon gång
• Steampunk är häftigt

För övrigt känner jag att det är dags att börja spela Mah Jong igen. Jag har ju trots allt en passande glasveranda. Dags att damma av reglerna...

På konvent

LinCon 2013

Mannen som grillade hamburgarna

Pit of the Mutant Gladiators

The man, the myth, the legend

Fullt party

Galdarbjelke och Sudden var där med...

Dan före dan

RED ALERT, på LinCon i morgon

Sista halvan av dagen har ägnats åt att packa inför LinCon. Nu börjar jag bli färdig så det saknas bara att Galdarbjelke Taxi & Co dyker upp för samåkning.

För er om har svårt att vänta så har jag lagt in ännu än något töntig Cthulhu produkt att titta på. Det braiga med den här filmen är att man får hela HP Lovecrafts mythos presenterad på ett mycket pedagogiskt sätt. Håll till godo

Traveller to come...

En resa i sig...

Efter den lilla debatten om Twilight 2000  bland annat, så blev jag frestad att bjuda på ett gammalt Traveller 1st edition på eBay. Kanske hädelse, med tanke på vad jag egentligen tycker om spelets spelsystem. Men va fasen! Spelet är från -77 och med i Hall of Fame-listan, så därför måste man samla på det. Till och med min fru börjar förstå den logiken.

Namnet Traveller blir lite roligt med tanke på att det ska fraktas från Australien. Inte ett annat stjärnsystem, men ganska nära. Själv blir jag Traveller på torsdag. Då far einsign Galdarbjelke och jag till moderskeppet LinCon. Väl mött där!

När man sett det mesta

Ännu någonting töntigt från Cthulhu-världen...

Worlds of Wonder

Intressant

För mig kommer alltid rollspelet nummer ett att vara "Drakar och Demoner". Det var med det spelet jag började spela rollspel i början på 80-talet, och även om jag spelat bättre spel så är det ändå där mitt rollspelshjärta bor.

Nu är det ju så att första utgåvan, blå boxen, lär vara en direktöversättning av "Magic World" från lådan "Worlds of Wonder" som Chaosium gav ut till Basic Roleplaying-reglerna. Som samlare lät det som en spännande produkt att sätta tänderna i. Har varit ute och sökt nätet runt utan att hitta ett enda ex som är till salu.

Tålamod med andra ord. Men samtidigt är det just detta som gör samlande roligt, just att hålla ögonen öppna och att vara beredd när chans ges. Just detta förhållningssätt har gjort att man kommit i kontakt med många spännande personer världen över.

Men trots detta. Är det någon av er som har ett bra exemplar av boxen "Worlds of Wonder" till salu så får ni gärna höra av er.

På väg till LinCon 2013

Packat och klart

Igår, när jag städade vinden, passade jag på att packa mitt arrangemang till LinCon, det givna Pit of the Mutant Gladiators. Så nu kan man bara vänta, om än en smula otåligt.

The Hobbit, oförutsedd medioker

Ser ju bra ut på håll

Igår såg jag den då äntligen, filmen "The Hobbit". Filmen som ska handla om vad som hände innan det de tre filmerna "Lord of the Rings", och som bygger på boken som på svenska heter "Bilbo". En av mina absoluta favoritböcker så jag hade hoppats på en underhållande film, men blev lite besviken.

Filmen är såklart välgjord i de flesta aspekter. Scenografin är otrolig, skådespelarna är bra och effekterna välgjorda. Men där slutar det. Att man ska göra tre filmer på en bok som i sig själv är kortare än någon av de andra tre, som var underlaget för de tidigare filmerna, märks tydligt. Man drar ut på storyn, lägger in actionscener som inte behövs och larvar till vissa karaktärer så man inte vet om man ska skratta eller gråta.

Det som är bra är att man varit noga med nyckelscenerna. I det här fallet scenen där Bilbo och Gandalf möts för första gången och gåtgissartävlingen mellan Gollum och Bilbo. De är korrekta i minsta detalj och en fröjd för den som älskar boken. Man har också, precis som i de tidigare filmerna, lagt till dialoger och extra scener som bättre förklarar varför saker händer som de gör.

Men jag saknar en massa saker och önskar att andra inte varit med. Till och början med saknar jag att dvärgarna har luvor i olika färger. Kanske inte den viktigaste detaljen, men ändå. Jag saknar lekfullheten i filmen som är så tydlig i boken. Nu väljer man att försöka göra en actionfilm av en bok där klurighet har större plats en rå styrka. Nu har man t ex lagt in en strid mellan Thorin och Azog (var nu han kom ifrån) som är totalt onödig och inte finns i boken.

Mest besviken är jag dock att man hela tiden måste ha en töntig figur med i filmen för att liva upp med lite komiska inslag. Den rollen fick tyvärr Gimli i grundfilmerna, här väljer man den mäktige trollkarlen Radagast. Han beskrivs som en byfåne till eremit som åker i en släde dragen av kaniner och som filmen igenom har en stor fågelskit som täcker stora delar av huvudet och ansiktet. Bedrövligt, och inte ett dugg roligt.

Tyvärr tycker jag att filmen var en stor gäspning på två timmar och fyrtio minuter, så den får bara 2 rökringar och inga starka sådana. Vi hoppas på att del två spottar upp sig annars blir detta en flopp endast jämförbar med Jar Jar Binks.