Vem är det här egentligen? Och vart tog bröstvårtorna vägen?
När jag var liten älskade jag att läsa serietidningar med superhjältar. Nästan alla kom från USA, eftersom Fantomen inte riktigt kan kallas en superhjälte. Det roliga med den här tiden var att nästan alla namn översattes, vilket man slutat med idag. Något vi tackar särskilt för. Jodå, de flesta översättningarna var ok. Stålmannen är bra, liksom läderlappen och spindelmannen. Men det finne en mörk baksida på detta.
Värst var nog serien "Rymdens Hjältar", där bland annat Stålpojken var med. Hela serien var full av tonåringar med töntiga namn som Eldpojken, Klorofyll och Isflickan (tror jag). Det enda positiva med detta var att man som femåring kunde komma på lika seriöst töntiga hjältar. Tegelmannen och Molnpojken, som var egna påhitt, hade kunnat vara med i Rymdens hjältar utan att skämmas.
Men 70-talets största djupdyk när det gäller namn var när Atlantic valde att kalla Namor, eller Submariner som han också kallas, för Ubåtsmannen. Ja, ni hörde rätt: U-b-å-t-s-m-a-n-n-e-n.
Sämre än så blev det inte, Inte vad jag vet i alla fall.
Översättningen av Wasp till Get-Inga är rätt hemsk också.
SvaraRaderaMen man kan se redaktionens nöje efter den översättningen :)
SvaraRaderaBooster Gold till "Guldkalven" och The Thing till "Bamsen" var lågvattensmärken men Get-Inga var ju i nivå med de gamla Kalle Anka karaktärerna som Dr Inge Frisk, jösses vad översättaren måste ha haft roligt...
SvaraRaderaKom på att Kingpin översatts med "Storsläggan" också. Men då hans huvudfiende i samma nummer översattes med Våghalsen eller Demonen, så kanske han inte kände sig så mobbad.
SvaraRadera