Orcher, ett måste...

Grönt ska det vara

Egentligen tycker jag att en riktig dungeon ska innehålla orcher. För de har ju bara en egentlig roll, nämligen att ta mycket stryk. Helst ska de vara många och ledas av en något smartare orch vid namn Krsshht eller Chrodd, som givetvis också ska ha en massa stryk.

Väl färdig med den tanken börjar jag fundera på vilka kända dungeons som faktiskt har orcher. I Glorantha finns inga orcher, även om äventyrsmodulen "Griffin Mountain" i vissa upplagor har dessa varelser med. Detta innebär att nästan inga RQ-äventyr har orcher. Faktum är att de även är ganska få i äventyr till Drakar och Demoner. Tror det är i "Helvetesfortet" som de faktiskt förekommer i riklig mängd, men det äventyret är inget att ha för övrigt.

AD&D har jag spelat ganska lite, men kan aldrig minnas att jag träffat någon orch. I MERP finns det gott om orcher, men där är de rätt dödliga, så dem vill man helst inte träffa utan Boromir. I Warhammer finns det gott om orcher på slagfältet och som spelar  fotboll, men man ser dem i väldigt få äventyr. I Doomstone-kampanjen ska man försvara ett kloster mot en hel armé orcher, vilket känns befriande och väger upp den övriga avsaknaden.

Hade tänkt utse det ultimata äventyret med orcher, men kom inte på något som jag kände riktigt för. Får bli nästa projekt att skriva detta äventyr.

Glada Hjulet III

Början på något nytt

Nu blev jag sugen på att starta en spelförening för dem som älskar att spela gammal hardcore-rollspel. För oss som älskar RQ, Drakar och Demoner och för all del gamla AD&D. Vi som anser att det egentligen bara finns fyra klasser: Krigare, Trollkarl, Tjuv och Lärd/Präst, och som tycker att slå ihjäl monster och ta skatter, fortfarande är ett intellektuellt tidsfördriv.

Om du är intresserad av att gå med i spelföreningen "Glada Hjulet" kan väl lägga ett mail till mig, så ser jag om det finns ett underlag för att realisera detta.

Glada hjulet II

Nu är det bara resten kvar

Var på loppis idag. Av en händelse kom jag hem med tingesten ovan. Ett riktigt fint gammalt vagnshjul. Är detta månde ett omen på att det är dags att realisera mina idéer om Värdshuset Glada Hjulet?
Jag menar nu har jag skylten som ska hänga över dörren. Nu saknas bara resten...

Museum

Nu börjar det ta sig

Jaha, då har man överlevt en resa till IKEA bara för att kunna börja uppbyggnaden av ett rollspelsmuseum på vinden. Just nu är det mesta av mina samlingar nedpackade i plastbackar, så jag får börja med de spel som jag har framme för stunden.

Ger en rätt tillfredsställande känsla att visa upp sina favoriter på en boklist, som ovan. För det mesta trycker man bara in dem i en hylla så man bara kan se ryggen på lådan eller boken.

Det fina med bilderna i det här inlägget är annars att man inte ser allt skräp som ligger runtomkring, men det blir ett senare projekt.

Gott och blandat

Den farliga dolken

En farlig liten sak

Varje nyårsdag brukar många av oss slötitta på "Ivanhoe" på TV. Vet inte om ni tänkt på det men på torneringens andra dag, när de slåss som ett regelrätt litet slag, så säger härolden att de får använda en massa farliga vapen men dolken är förbjuden. Tänk tuffa riddare i full rustning får inte använda en liten tandpetare till vapen.

Men faktum är att en dolk är ett dödligt vapen. I alla fall i händerna på en mästare. I Rune Quest löser man det genom sina regler för spetsande  vapen (impale). I MERP/Rolemaster är alla vapen dödliga om man slår rätt slag. I Drakar och demoner blir en dolk farlig om man använder reglerna för kroppsdelar, men inte dödlig. I AD&D kan man nästan inte dö om man kommit upp på 20 nivåer, oavsett om man använder dolk eller kanon.

Nä faktum är att jag i skrivandes stund finns det få system där en dolk blir så farlig som den faktiskt är. Men det kanske är ett litet problem.

Det där med rustningar

Jabbaplast i sin högglans?

Det där med rustning i rollspel är lite svårt. Då menar jag inte bara den eviga diskussionen om hur gott man sover i en ringbrynja, utan om hur mycket skada en rustning verkligen tar upp och på vilket sätt. De flesta rollspel gör det enkelt. Ju tyngre rustning desto mer skada tar den upp och så klart gör den karaktären långsammare och klumpigare med. Enkelt och praktiskt.

I Hârn gör vapnen olika skadetyper, och en rustning har tre olika värden beroende på om vapnet är av kross-, stick- eller eggkaraktär. Ganska smart, men som så mycket annat i realistiska rollspel, ganska omständligt.

I Stormbringer har rustningarna ett värde baserat på ett tärningsslag. Olika absorbtion vid olika attacktillfällen. Också ganska smart, men det blir ett tärningskast extra, vilket inte uppskattas av alla. En annan sak som är bra i Stormbringer är att rustningar har en skadepoäng. När de tagit tillräckligt mycket stryk faller de isär. Kräver en reservrustning som ingen orkar bära på.

I AD&D har man inget direkt rustningsvärde, utan en chans att bli träffad utan att rustningen gör skada, tror jag. Lite klurigt är det i alla fall, och väldigt frustrerade för oss som uppfostrades basic roleplaying gengren.

Men mest spännande är rustning i Rolemaster/MERP. Där är rustningen en kolumn i en tabell, som allting annat. Ett vapen, en tabell och en massa siffror skadetyper och ännu fler tabeller. Men aj vad skada man kan göra med en tesked! Slutar aldrig att imponeras av konstruktörernas gedigna arbete med dessa tabeller.

Slutligen måste man som vanligt återkomma till Rune Quest. I de tidiga reglerna (presenterat i "Plunderer") kan man smeta in sig med härsket fett från noshörningar. Det ger extra rustningspoäng, och antagligen färre kompisar. Sådana saker gillar vi...

Astrala varelser

En projektion?

Har fått tummarna ur och fortsatt skriva lite på äventyren till "Portal". Gjort klassificering av olika astrala varelser. Nu vet jag vad det är för skillnad på en illusion, projektion och en manifestation.

Alltid gör det någon lycklig...

Glada hjulet

En kommande kedja?

I alla mina rollspelsäventyr har värdshuset man startar på alltid hetat "Glada Hjulet". Ett bra namn på en bar/restaurang man kan hitta i alla universum och alla världar. Jag när fortfarande en önskan om att en dag öppna ett "Glada Hjulet" i vår egen värld.

Ett ställe där man kan äta och dricka billigt, och där man kan sova över på en halmmadrass i en lada för några guldpengar. Givetvis ska man även kunna spela ett spel eller två i genuin och rustik miljö.

Kanske kommer det första "Glada Hjulet" att öppna i Broby, där jag bor, inom de närmaste åren. Tanken lockar...

Elaka dvärgar

En elak dvärg

Idag lärde jag mig något nytt. Det finns inte bara en elak dvärg (ni vet Den elaka dvärgen) utan flera. Hittade den lilla figuren på ebay, och den var beskriven som en elak dvärg. Det var en liten länk till fler liknande figurer, och hör och häpna. Det fanns horder av elaka dvärgar. De kallas tydligen Duergar, och är en ras till AD&D.

Tänk att efter 30 års rollspelande, så visar det sig att Elaka dvärgen inte är ensam, eller Elaka duergen, som han egentligen borde heta.

Elaka Duargen

För mer information
Duergar

Spännande världar

Ring World. En av de mer spektakulära världar som skapats

Det har gjorts många spännande världar till fiktion och rollspel. Eller så har man skapat världen, och sedan har rollspelen tagit över. Här har jag beskrivit några av de mer fantasifulla:

Disc World (Terry Prachett)
Denna fantasyvärld som skapats av Prachett består av en platt skiva, som hålls upp av fyra elefanter som i sin tur står på en jättelik sköldpadda som simmar genom universum. Det finns teorier om att sköldpaddan letar efter en annan sköldpadda för att para sig. Ett fenomen som kallas för "Big bang"

Ring World (Larry Niven)
En väldigt stor ring. Ja kanske den största ring man sett i ett rollspel, och som inte ens lössen lyckats mäta. Världen är placerad inne i ringen*. Världen kom till i en serie med science fiction-böcker, men är kanske mest känd i rollspel, och ett datorspel tror jag.

Dark Sun (AD&D)
En värld där det nästan inte finns något vatten, öken alltså, men som ändå lyckas befolkas av mer eller mindre flintskalliga fantasyvarelser. Till och med haven är av damm, silt. Kanske den bästa världen som skapats till AD&D

Midgård (Nordisk mytologi)
Lite löst kan man säga att världen är ett träd. Mer än så behöver man inte säga.

The Floating Vagabond
Denna värld, till rollspelet med samma namn, består av en bar, vilket nog måste ses som en av de mer märkliga världarna. Till och från den här världen kan man ta sig till alla andra världar, vilket inte gör den lika speciell. Spelet var i alla fall först med rymdnazister, om det nu är en bedrift.

TÅG
I tåg finns det ingen värld alls. Riktigt mysko...

*omskrivet efter lite debatt :)

Nedlagd loppis

Dyr som pocker!

För ett tag sedan la jag ut en massa prylar på loppis på den här sidan. Allt för att bli av med en massa spel som högade sig på vinden. Var beredd att skänka dem till någon som ville ha dem.

Men det var då det.

Nu har jag varit ute på Amazon för att vad dessa prylar egentligen var värde. Det vill säga vad folk vill ha för dem som vet vad det är. Det visade sig att ett Kriegspiel (1970), som man kan se ovan, i sämre skick än mitt vill man ha 100 $ för!! Mitt D&D classic i det skick som mitt är, det vill säga oanvänt, låg i prisnivå 120 - 900 $!!!

Nu kom snållänningen fram och något fick mig att lägga tillbaka dem på hyllan. Märkligt vad trevliga de ser ut numera...

Tydligen någon som såg det fina i den här.

Nu har den landat

Så här ser den ut

Efter en lång och vindlande resa från USA, har den äntligen landat. Eune Quest 1st ed first print. Den är i så bra skick man kan förvänta sig av en 35-åring. Den har den rätta känslan kan man säga.

It made my say...

Var det bättre förr?

Mer, mer, mer, mest!

Brukar tycka att moderna spel är mycket yta och lite innehåll. Att det är så lätt att göra snygg layout billigt att spelvärdet kommer lite vid sidan av. I samma anda tänker man att det var bättre förr. Numera tror jag inte att man kan dra så snäva slutsatser.

I Chaosiums ungdom lär man ha tänkt ungefär så här: Om man tar riktigt mycket dåligt och gör det ännu mer, så kanske det blir bra. När första Rune Quest kom ut (1978) så producerade man snabbt tre supplement med namnen "Trolls and Trollkins", Militia and Mercenairies" och "Creature of Chaos". Dessa är riktigt dåliga och innehåller bara framslumpade NPCs, inte mycket annat.

Märkligt nog var man vid den här tiden beredd att betala en del av sin veckopeng för att köpa dem, och på något sätt gav nog detta Chaosium blodad tand, för 1980 kom boken "Foes" ut, som innehåller ännu mera framslumpade NPCs. 1 200 st! Så mycket kvantitet och nästan ingen kvalitet.

Idag är de lite roliga att läsa, och har väl sin plats i rollspelshistorien, men de ger inga bestående intryck.

Så allt var inte bättre förr...

Judges Guild. Med från början

En tid lika gammal som de andra.

På den här bloggen brukar de hela tiden diskuteras AD&D kontra Rune Quest lite då och då. Ja en massa andra rollspel med för den delen. Som tur för oss alla finns det en del företag som drar i alla dessa. Games Workshop är väl den mest kända, men sedan får man inte glömma gamla hederliga företaget "Judges Guild".

Judges guild har sedan mitten på 70-talet producerat rollspelstillbehör, supplement och äventyr till både D&D, Rune Quest, Traveller och en massa andra spel. Ganska välgjorda saker dessutom. Har själv en liten samling med produkter från detta företag. 

Men fast de varit med från början, så har de som så många andra fått lägga ner. Men de finns fortfarande kvar på sidan som jag länkat nedan. Vilket som. Judges Guild har förtjänat sin plats i rollspelandets Hall of Fame.

Judges Guild

PreCuthulhu

1st edition CoC?

Fick ovanstående supplement till Rune Quest igår. Den heter "The Gateway Bestiary" och är en bok som beskriver olika monster och varelser. I Chaosiums anda från den här tiden staplar man olika monster på varandra, men till skillnad från andra liknande supplement så är monsterna indelade i kategorier. Det är olika mytologier, djur och så klart de där dinosaurierna som envisas med att vara med i alla monsterböcker. Har fortfarande inte slagits mot någon dinosaurie, men tydligen är de viktiga på ett sätt som jag inte förstår.

Vilket som. Ett kapitel handlar om varelser ur H P Lovecrafts böcker. Väldigt övergripande, men ändå. "The Gateway Bestiary" kom ut 1980 och första utgåvan av "Call of Cthulhu" kom ut 1981. Samma företag. Är detta alltså Call of Cthulhu preedition?

Jag föredrar att tro detta.

Rollspelsturism

Det finns så många platser att uppleva!

Oavsett om man gillar att spela rollspel som en enda lång fight eller bara vill spela sin karaktär, så måste man ändå besöka olika spels berömda platser. Man kan bli en sorts turist i de olika världarna. Jag har satt ihop en lista på på bra resmål för alla sorters karaktärer. Jag har också gjort en lista på de bästa platserna att svinga en bägare eller två.

Följande platser borde man ha varit på, en eller annan gång med en eller annan karaktär om man vill kalla sig berest inom rollspelen:

Ankh Morpork
Arkham
Big Rubble
Bree
Bögenhafen
Chronopia
Kandra
Linköping
Melniboné
Middenheim
Mirkwood
Miskatonic University
Moria
Mos Eisley
Pan Tang
Pavis
Pyrisamfundet
Sanctuary
Waterdeep

Följande värdshus borde man ha svingat en bägare, eller goblin, på:

The Broken Drum
Cafe at the end of the universe
The Floating Vagabod
Gimpys
Glada Hjulet
Jabbas Palace
The Prancing Pony
The Raging Lion
The Vulgar Unicorn

Glöm inte att uppleva det lokala köket med...

Been there, done that got the t-shirt!

Artefakter

En tärning? Nej en myt under sin livstid.

Artefakt är ett begrepp som bara används av arkeologer och rollspelare. En artefakt är ett gammalt föremål från svunna tider, men i rollspel är det ofta ett begrepp på mytiska och mäktiga föremål, ofta magiska. Funderade på om det finns några sådana tingest bland alla produkter som skapats genom rollspelens historia. Det har skapats många konstiga produkter i små och svåråtkomliga upplagor.

Jag menar att en riktig artefakt har fått sin status genom den myt som skapats omkring den genom rollspelandets historia och som det fortfarande viskas i buskarna om.

Kom fram till följande lista:

• Drakar och Demoner 1:a utgåvan
• Originaltärningen till TORG
• "Black Lotus" i Magic the gathering
• Shadows of Yog-Sothoth 1st ed
• Dungeon and Dragons 1st edition
• Roboten i Space Crusade
• Sinkadus, första numret
• Frigolitplanen till Blood Bowl 2nd ed
• Dune, brädspelet från 70-talet

Kanske någon av er därute som redan har alla dessa artefakter, kanske tycker något från lista ska bort eller vill lägga till något. Frågan är öppen...

Alltid saknad

Jag minns mitt 70-tal

Vem är det här egentligen? Och vart tog bröstvårtorna vägen?

När jag var liten älskade jag att läsa serietidningar med superhjältar. Nästan alla kom från USA, eftersom Fantomen inte riktigt kan kallas en superhjälte. Det roliga med den här tiden var att nästan alla namn översattes, vilket man slutat med idag. Något vi tackar särskilt för. Jodå, de flesta översättningarna var ok. Stålmannen är bra, liksom läderlappen och spindelmannen. Men det finne en mörk baksida på detta.

Värst var nog serien "Rymdens Hjältar", där bland annat Stålpojken var med. Hela serien var full av tonåringar med töntiga namn som Eldpojken, Klorofyll och Isflickan (tror jag). Det enda positiva med detta var att man som femåring kunde komma på lika seriöst töntiga hjältar. Tegelmannen och Molnpojken, som var egna påhitt, hade kunnat vara med i Rymdens hjältar utan att skämmas.

Men 70-talets största djupdyk när det gäller namn var när Atlantic valde att kalla Namor, eller Submariner som han också kallas, för Ubåtsmannen. Ja, ni hörde rätt: U-b-å-t-s-m-a-n-n-e-n.

Sämre än så blev det inte, Inte vad jag vet i alla fall.

Det där med tenngubbar...

Så ska det se ut

Kan inte hjälpa det, men jag tycker att de tennfigurer som gjordes förr var bättre. Jag menar de som står på en platta som var gjuten med själva gubben. Inte en sådan där fastlimmad plastplatta, och ännu sämre med figurer som också är i plast. Inte samma tyngd, inte samma känsla och förvisso inte samma naiva konstnärliga uttryck.

Vi som varit med sedan urtiden minns med glädje företag som Ral Partha, Essex, Prince August och för all del Citadell med ett visst nostalgiskt uttryck i våra ögon. Att de där gamla figurerna nu har mörknat för att de är fulla av bly, och att de inte är så miljövänliga, det verkar man ha glömt, precis som den där färgen från Humbrol som gjorde en hög av lösningsmedlen som var däri.

Ja, minns de gamla figurerna...