Pit of the Mutant Gladiators

Det mesta man kan se.

Ja ha. Just som jag jobbar med att förbättre "Boss Mania" får man idén till ett nytt spel. Ett arena spel där alla spelar varsin mutant som ska banka på de andra spelarna. Det nya är att jag funderat ut ett nytt strategimoment som ska bli roligt att speltesta.

Man använder tokens, som man lägger på sina motståndare innan en runda börjar och sedan spelar man kort (se ovan) för att kunna använda sina utlagda tokens på bästa sätt. Borde kunna bli något. Snart finns en  spelbar testversion.

Spelet går under arbetsnamnet "Pit of the Mutant Gladiators". Återstår och se om idén lever över sommaren...

En lyckad blandning

Väl värd att se

Det här klippet korsade mitt liv idag. Blandar två bra saker. Årets hittills bästa låt och frustrationen över att de nya Star Wars-filmerna är så patetiska; i alla för oss vintage Star Wars fan.

Titta och njut. När får man se Darth och George göra en duett igen?

Ärans väg. Som fantasy ska vara.

Fortfarande i topp.

I början på 80-talet kom det gamla fina spelet Drakar & Demoner. Inget att säga om det just nu men i samma veva kom äventyrsserien "Ärans väg" ut. Som man kan se ovan består serien av tre delar: Döda skogen, Maktens portar och Mörkrets hjärta. Viktigt i sammanhanget är att de skrevs innan Äventyrsspel lanserade sin värld Ereb Altor.

Ärans väg har allt man kan kräva av traditionella fantasyäventyr från den tiden. Man börjar på ett värdshus, ger sig ut i världen för att söka lycka (typ slå ihjäl och ta skatterna) och slutar som hjältar i ett större maktspel, där någon måste offra sig för att man ska klara äventyret.

Äventyren är väl kanske lite naiva men de går snabbt att spela och man behöver inte hålla reda på tusentals personer, politiska intriger eller högar med handouts. Man kan spela och ha kul helt enkelt. På den tiden fanns det inga högar av äventyr att tillgå, så många i min generation har säkert spelat dessa äventyr ett flertal gånger.

Ärans väg är sedan länge out of print, men går fortfarande att få tag på på Tradera t ex. Väl värda att leta efter för er som gillar gammal hederligt fantasyrollspel. Dessa tre äventyr är en klassiker och kommer nog att vara så länge...

Onkel Olof omdöme:
Prisvärt: Absolut
Spelvärt: Tycker jag bestämt

Ärans väg får åtta starka och nostalgiska rökringar av en bestämd Onkel Olof.

Tur eller skicklighet?

Den tärningen kräver skicklighet.

Det finns en debatt i spelvärlden huruvida vissa spel bygger på tur eller skicklighet. Om man bestämmer sig för att alla ska slå samma tärning och den som slår högst vinner, kan man tala om ett turspel, och splar man schack så brukar normalt den skickligaste vinna.

Sedan har vi de där andra spelen som både har ett slumpmoment och ett spelmoment, som t ex Backgammon och Fia med knuff. Hur mycket är tur och hur mycket är skicklighet här? När den skicklige vinner är det skicklighet och när amatören vinner är det tur. Hmmmm...

Sanningen är väl den att dessa spel kan bara avgöras över en sisådär 100 omgångar. Om mästaren vinner mer än 83 av dessa så är det ett skicklighetsspel, annars inte (jo, så är det; 83 är det exakta talet).

Trots detta kommer nog debatten att fortsätta...

Bibelspelet. Seriöst bra.

Bättre en första intrycket

För något år sedan hittade jag ett spel på en loppis med det spännande namnet "Bibelspelet". Priset var av karaktären värt att prova, det vill säga ganska lågt. Jag tog hem spelet och testade det med min sambo och fann att det var långt mycket bättre än vad layouten och reglerna berättade i det första intrycket.

Bibelspelet är ett frågespel av karaktären slår en tärning, svara på fråga och kom först i mål. Inget särskilt med, och hela spelet verkar vara en lågbudgetsatsning för att göra bibelstudier lite roligare. Borde vara något som  ickekristna skulle finna lite löjligt. Men spelet är bra och man blir engagerad, och man förvånas över att man blir engagerad.

Nyckeln till detta spels framgång är att spelets frågor är väl genomarbetade, och fast alla frågor berör de bibliska berättelserna så är det en bra bredd på dem ger både en novis och en biskop huvudbry. Jag är själv inte konfirmerad, men har vunnit spelet på min allmänbildning inom religion. Hans Ljungqvist, som är spelets upphovsman, har gjort ett gediget arbete. Trivial Pursuits idiotfrågor om hur många ögon en fladdermus har och dess 50-50-frågor lyser, Gud ske lov, med sin frånvaro. Detta gör att man känner sig kunnig när man vinner.

Skulle Bibelspelet bli ett riktigt toppspel så krävs det fler frågor och kanske lite bättre layout.

Ser du ett exemplar av Bibelspelet så köp det om inte priset är djävulskt högt. Det ger dig några intressanta spelomgångar.

Onkel Olofs omdöme:
Prisvärt: Upp till en hundring får du mycket spel för pengarna
Spelvärt: Ja, även för en hedning som jag

Bibelspelet får 6 glorialiknande rökringar för det gedigna arbetet med frågorna.

Portal. Bortom skuggorna.

Så ser den ut.

När jag var ung i början på 80-talet kom de fösta rollspelen på svenska. Detta öppnade en helt ny värld. Spel som Drakar & Demoner, Mutant och Chock skapade något nytt. Reglerna var väldigt enkla, precis som intrigen i äventyren. På en timme hade man läst igenom regler, fattat noll och börjat läsa dem igen. Rollspelen var tillgängliga även för dem som var lite lata eller lite lagom korkade.

Annat är det idag. De flesta rollspel är flera hundra sidor tjocka. Fulla med regler och en textmassa som tar dagar att läsa igenom. På sätt och vis är de skrivna för dem som redan spelar rollspel, som varit med från början eller nästan från början.

Det var därför jag skapade spelet "Portal" för några år sedan. Tanken med detta spel var att det skulle vara enkla regler (T100-baserade), enkel intrig och en massa action. Huruvida jag lyckades får andra recensera. Jag försökte hålla nere priset med för att det inte skulle kosta för mycket att prova på.

Portal har inte varit en försäljningssuccé och jag har fortfarande halva garaget fullt av dessa spel, men jag tror fortfarande på grundidén bakom Portal med enkla prova på-spel för en ny generation spelare. När de senare lärt sig spela kommer de lättare att kunna ta sig an de moderna tegelstensreglerna.

Min teori stöds av att Äventyrsspels gamla produkter fortfarande säljer bra, och det är många som inte var födda då som köper dess, inte bara vi nostalgiska gamla samlare.

BRIO Boccia

Historiskt svårdokumenterad.

Köpte ett spännande spel i en antikaffär igår. Ett Boccia från BRIO som har många år på nacken. Spelet är i superbt skick och säkert väldigt roligt om man har ett bord stort nog att spela på.

Tänkte jag skulle ta reda på exakt hur gammalt det är, så jag spenderade en god stund på nätet igår för att se om det fanns listor på tidiga BRIO-produkter. Fann ingenting intressant. Här är tydligen inte nätet med. Inte tillräckligt coolt eller nördigt för att någon skulle bry sig om att göra en juste lista. Söker man på produkter från TSR t ex kan man hitta hur mycket som hellst.

Känns som om det är dags att göra det man gjorde förr, och gräva ner sig i ett dammigt arkiv eller liknande. I alla fall om jag seriöst ska fortsätta samla på gamla spel. Detta känns lite spännande också, så det kan hända att jag återkommer med hur det går på den här bloggen.

Om någon har en historisk produktkatalog från BRIO är ni varmt välkomna att höra av er.

Skelett. Hur svårt ska det va?

Stryktålige Benjamin

Hur tar man sönder ett skelett i en rollspelsvärld? En fråga som diskuterats sedan urminnes tider känns det som. Dessa animerade benhögar finns ofta i stora mängder och måste räknas som trash mobs, och därmed också vara relativt enkla att "basha bort". Men ska man sätta sig in reglerna lite så kanske dessa tysta krigare inte är så enkla.

Eftersom de inte har kött, blod och inget nervsystem så tar de ingen skada av vapen som skär eller sticker, och inte heller någon elektrisk skada. Bort med knivar, spjut, och lätta svärd samt all magi som baseras på elektricitet som blixt t ex. Eftersom de, enligt vissa regler, hela tiden återanimerar sig så funkar det inte heller att sprida ut dem över större yta. De skulle bara komma tillbaka, kanske saknandes ett båtben eller stigbygeln.

Eld borde vara nyckeln, kan man tycka, men alla som har grillat vet att det krävs rejält varm eld för att få ben att brinna, och en sådan hetta borde vara lika farlig för hjältarna som för skeletten. hanteras varsamt alltså.

Enligt reglerna så är de enda vapen som biter på skelett krossvapen och yxor, där det senare ger halv skada. Man kan alltså mala ner dem till benmjöl. Man får då hoppas att den elaka spelledaren inte gett skeletten en juste vadderad läderrustning med plåt utanpå. Då är man verkligen illa ute.

Med allt detta sagt, så borde alla rollspelspartyn i en fantasyvärld alltid ha med en präst som kan "vända" dessa benhögar. Om inte. Spring snabbt därifrån...

Spelfinansiering

Jag är på!

Det är tuffa tider för spelutvecklare i Sverige. Marknaden är liten och det är svårt att tjäna pengar på rollspel och liknande produkter. På 80-talet kunde man sälja det mesta, men de tiderna är långt borta. Trots detta finns det en del entusiaster som fortsätter, som föreningen Myling t ex. som gör spelet "En garde!".

Fick ett uppslag från en vän som berättade att man kan gå in och vara medfinansiär på ett av deras projekt. Tyckte detta var en genial idé. Sverige behöver sina spel och sina spelutvecklare, så jag drog mitt strå till stacken och la en slant på projektet.

Är lite spänd på att se hur det går och önskar Myling spel all framgång!


För mer information om Myling spel och deras produkter kolla följande länkar:

Mylings hemsida: http://www.mylingspel.se/index.php?lang=sv&sidid=1
Mylings Nyhets sida: http://www.mylingspel.se/index.php?lang=sv&sidid=20
Finansiärs projektet :  http://fundedbyme.com/projects/2012/06/skeppskortlek-till-en-garde-3-och-pirater/
 
 

Fortuna loppis

Senaste loppisfyndet...

Var på loppis i går och hittade detta ryska fortunaspel i ett dammigt hörn. Just detta spel skjuter man iväg kulan med en metallmekanism och inte med en träpinne, som de svenska spelen brukar ha. Eftersom jag samlar på mig spelatiraljer så hade jag perfekta kulor på vinden.

Har nu spelat det ett par gånger och dra mig baklänges på en tallpinnevagn, spelet är förvånandsvärt roligt. Nästan lika roligt som när man var lite, kanske roligare eftersom man skjuter kulorna och inte föser dem.

Spelet får inga rökringar eftrsom jag inte vet vilken kategori det tillhör. För leksaker kan man ju inte recensera på en blogg om spel.

De stora klassikerna

Go. ett av de äldsta spelen.

Vissa spel har alltid funnits. Till viss del kan man säga att vissa spel funnits så länge det funnits skriven historia och en del av dem spelas på samma sätt idag som då. Nedan har jag gjort en lista på de spelen som jag anser vara klassiska spel som varje spelintresserad bör känna till och kunna spela.

Har också lagt till moderna spel som blivit klassiker på väldigt kort tid.


Kalaha
Kanske det äldsta spelet som ännu spelas. Kan vara äldre än 3 000 år och har sina rötter i Afrika, möjligen Asien.

Go (Wei-chi)
Ännu ett spel som anses vara äldst. Härstammar från kina och kan vara så gammalt som 4 000 år, men det är Japanerna som gjort det känt för västvärlden.

Backgammon (Bräde)
Verkar ha sitt ursprung i Iran 3 000 år f Kr och har spelats i olika kulturer genom den mänskliga historien. I Sverige hette det förr Bräde och man har funnit ett sådant spel på regalskeppet Wasa som sjönk 1628.

Mah Jong
Sägs ha uppfunnits av Konfutsius i Kina för ca 2 500 år sedan. Introducerades i västvärlden i slutet på 1800-talet.

Schack (Chaturanga)
Troligen från 500-talets Indien. Utvecklades av perserna. Vissa regler har kommit till under århundradena.

Dam (Checkers)

Ett spel med anor så långt tillbaka som 3 000 f Kr. I Egypten var det populärt 1 400 år  f Kr. Spelet har utvecklats under åren och att spela på ett schackbräde är en uppfinning av fransmännen. Därför får man räkna spelet som yngre än dess ursprung.

Domino

Har sitt ursprung i 1500-talets Kina och spreds via Italien till resten av världen på 1700-talet.

Moderna klassiker

Othello (Reversi)

Uppfunnet i England på 1880-talet. Får därför räknas som ett modernt spel med klassisk status. Av Onkel Olof utsett till världens bästa spel.

Fia med knuff (Ludo)

En förenklad version av det indiska spelet Pachisi som dök upp 1896. Det känns som det borde vara äldre än så (Onkel Olofs kommentar)

Monopol (Monopoly)

Lanserat 1935 och bygger på spelet "The Landlords game" från 1904. Spelet känns fortfarande modernt och aktuellt trots över 70 års spelande.

Alfapet (Scrabbles)

Lanserades 1938 som en utveckling av spelet Lexiko. Numera kanske det mest spelade spelet under namnet Word Feud.

RISK (La Conquêt du Monde)
Utgavs första gången i Frankrike 1957, men det känns som om det alltid funnits.

Boss Mania
Spelades första gången på LinCon 2012. Reglerna har varit de samma sedan dess.

Idag börjar EM

Titta vad som finns på vinden!

Idag börjar EM i fotboll, och då tar Onkel O fram sitt fotbollsspel från sent 60-tal. Tror spelet är gjort i Tjeckien, vilket passar bra när Tjeckien spelar sin första match ikväll.

Spelet består av en plan med upphöjda kanter. Runt om på densamma har man gröpt ut skålar och i varje skål står en spelare på en styv fjäder. När bollen landar i en skål kan man skjuta den vidare genom att "spoinga" spelaren. Har man tur spoingar man bollen till en grop där man har en egen spelare, pass, eller i motståndarens mål och får ett poäng. Har man otur hamnar den i motståndarens skålar eller i ens eget mål.

Spelet är ganska kul de första fem minuterna, sedan tappar det liksom spänningen. Spänningen finns dock kvar i fjädrarna under spelarna som man kan spoinga med i evigheter. Efter en kvart lägger man tillbaka spelet i lådan igen, för att några år senare komma ihåg det som "det där skojiga forbollsspelet" och så börjar man om...

Onkel Olofs omdöme:
Prisvärt: Ett bra ex på en loppis kan väl vara värt en tjuga eller två.
Spelvärt: När man är sex år och låssas att alla spelarna är Messi, så kanske.

Spelet "Football" får 3 rökringar för alla de goda minnena det skapar.

Eclipse. Finsk succé

Ett spel värt att spela

Idag har vi spelat det finska spelet Eclipse. Nej, ni behöver inte oroa er. Reglerna är på engelska. Eclipse är ett science fiction-spel och är av arten, utveckla, utforska och slåss. Spelsystemet är enkelt och väldigt smart. Man flyttar små träkuber från sitt utvecklingskort till spelplanen och då kan man enkelt se hur mycket resurser man har att tillgå, och om man har råd att göra en runda till.

Man kan välja olika strategier. Man kan välja både forsknings och krigsstrategier. Man kan dock inte bara ha den ena eller andra. Har man ingen armé blir man överkörd och har man inte en bra teknologi blir man överkörd. Jag valde en fredligare vägen och satsade på att ha en stark ekonomi och mycket forskning, vilket betalde sig väl. I slutet visade det sig att man fick massor av poäng att bygga monoliter (tänk 2001). Monoliter gör ingenting mer än ger poäng. Jag hade massor med resurser att bygga dessa och det var nog detta som gjorde att jag till slut vann spelet.

Eclipse är ett mycket välbalanserat spel. Det enda man kan reta sig på är att stridssystemet är lite segt och tar lite tid. Man kan  spela många stridsomgångar utan att någon tar skada eller blir utslagen. Jag tror spelet skulle vinna på att ha en extraregel som säger att varje stridsrunda måste det utdelas skada. Om så inte sker så ska båda sidor få varsin skada att fördela på sin armén. På detta sätt kan inte en strid bli oändlig.

Det är bara att gratulera Finland till detta spelmästerverk. Jag förutspår en framtida klassiker.

Onkel Olof omdöme:
Prisvärt: I jämförelse med andra liknande spel, ja.
Spelvärt: Har man några timmar så är det väl värt att spela.

Eclipse får åtta starka rökringar. Hade stridssystemet fungerat bättre hade det varit en given tia.

Prometeus, ett vackert hantverk

Filmen man väntat på.

Igår var jag och såg filmen "Prometeus". Den senaste i raden av filmerna om Aliens. Den första, och kanske bästa, kom redan i slutat av 70-talet. Sedan dess har det nästan gått inflation och den fjärde Alienfilmen var väldigt nära en kalkonfilm. Men nu ska kvalitén upp, bestämde filmbolagen, och man tog tillbaka regissören från första filmen, Ridley Scott. Man har har också, äntligen, låtit Ripley få ro i sin grav.

Handlingen är enkel. En grupp forskare har hittat bevis i grottmålningar och annat för att vi har haft kontakt med en utomjordisk ras. Spåren leder till en planet i ett solsystem långt borta. Man åker givetvis dit och finner en massa spännande spår av den utomjordiska rasen, men också av en massa andra äckligheter, vilka jag inte tänker gå in på. Svenskan, Naomi Rapace spelar huvudrollen, och man får väl tycka att hon gör ett bra jobb, även om manuset kanske inte tillåter karaktären att bli personlig.

Filmen är verkligen otroligt snyggt gjord. Man utnyttjar modern filmteknik till sitt max, och till viss del kan man se filmen bra på dessa grunder. Tyvärr gör man modern films störst misstag, Man satsar alldeles för lite på att låta de olika karaktärerna få vara just det, häftiga personligheter man vill engagera sig i. Närmast kommer kaptenen, men även han får för lite personlig tid.

Filmen är bra, men man kan inte låta bli att jämföra den med den första filmen och det gör att man inte till fullo kan njuta av helheten. Om man inte sett den första filmen kan jag tänka mig att man tycker det är en riktigt bra film.

Jag tycker den i alla fall är värd en titt, och därför filmen "Prometeus" 5 rökringar. Fansen kommer att diskutera filmen länge, och det måste vara värt något.