Nytta och nöje

Vill ha!

Vår trädgård är något min fru har första och sista ordet i, men när min syster skickade den här trädgårdstomten blir man nästan lite sugen att skapa en rollspelsträdgård. Alltså där man går in genom "Gates of Doom" (grinden) och slutar i "The Den of the Lurking Fears" (komposten).

Värt att tänka på när våren snart kommer tillbaka.

Essen II

Skribenten med rätt t-shirt

Idag (igår) har jag flugit hem från Tyskland. Spiel 2014 har varit väldigt roligt och jag har spelat många riktigt bra spel. Naturligtvis är det omöjligt att spela alla spel som presenteras i Essen. Av de 35 olika spelen jag spelade under mässdagarna och på kvällarna efteråt var de här mina favoriter i omvänd ordning. 

5. Imperial Settlers (1-4 spelare, 45-90 min)

På fredagen hjälpte jag till att visa Imperial Settlers från polska Portal Games. Spelet gjordes av Ignacy Trzewiczek som åkte till Essen med resten av sitt mycket trevliga team. Jag lärde mig själv spelet sent kvällen innan och lärde sedan ut det till två spelare i taget från klockan tio till klockan två. Det var det enda demobordet för spelet som detta lilla företag hade och intresset var stort, inte minst för att det låg bra till i BoardGameGeeks omröstning GeekBuzz om mässans bästa spel där det sedan slutade som sexa. Bordet fylldes på med nya spelare gång på gång. Jag förklarade reglerna och satt med medan de spelade. Det var mycket roligt och mässans höjdpunkt för min del. För besväret fick jag en kopia av spelet som sedan sålde slut, vilket många spel gör under mässans gång. Ignacy var nervös innan mässan för hur det skulle gå, men han kan åka hem lättad. Jag köpte också hans bok om spelutveckling som ska bli rolig att läsa. För övrigt verkar Polen vara ett stort land inom brädspel, och det var flera företag därifrån på mässan.

Utgångspunkten i Imperial Settlers är att nytt land har upptäckts, och olika nationer beger sig dit för att bygga upp kolonier. Det finns fyra nationer totalt, och i demospelet spelade de två spelarna romare respektive barbarer. Spelet spelas över fem rundor, och varje runda har olika faser. Viktigast av dessa är handlingsfasen (action phase), i vilken större delen av spelandet äger rum. Spelarna gör då en sak var i tur och ordning och det går snabbt så det blir ingen dötid. Det går ut på att samla resurser som t.ex. sten och bygga olika byggnader i sin koloni. Varje byggnad är ett kort och kortet ger en fördel, som t.ex. mer sten. Det finns byggnader som är tillgängliga för alla spelare, samt att varje spelare har en extra kortlek med byggnader som är specifika för de olika nationerna. På slutet får man poäng för sina byggnader och den med flest poäng vinner. Spelet är engagerande och komplexiteten är ganska låg. Dock är en del saker lite ologiska, och det som främst vållade problem för folk var hur man förstör byggnader. Man kan förstöra vissa av motståndarens byggnader, men inte sina egna, fast man kan förstöra sina egna om man har dem på handen, och det var svårt att få grepp om.

4. Waggle Dance (2-4 spelare, 30-90 min)

Detta är ett spel som från början finansierades genom Kickstarter där det fick ett massivt stöd. Man spelar en bidrottning och kontrollerar sin koloni som utgörs av hexagoner som i en vaxkaka. Bin representeras av tärningar som alla spelare slår samtidigt när en runda börjar. Sedan får man i tur och ordning sätta ut en tärning i taget på olika kort. Om man t.ex. har slagit en tvåa får man sätta den på en plats där det står en tvåa. Man kan utöka kolonin, lägga ägg och kläcka dem för att få fler tärningar, och samla pollen. När man har samlat fyra pollenkuber i samma färg på samma cell i vaxkakan kan man omvandla den hexagonen till honung. Man spelar tills ett på förhand bestämt antal hexagoner fyllts med honung, minst tre men fler för ett längre spel. Ett snyggt, elegant och snabbspelat spel i en fin färgskala. Jag fick min kopia signerad av konstruktören Mike Nudd.

3. Five Tribes (2-4 spelare, 40-80 min)

Det här spelet beskrev jag i det föregående inlägget.

2. AquaSphere (2-4 spelare, 60-100 min)

Man spelar forskare i en forskningsstation på havets botten där man studerar bläckfiskar. Själva forskningen är emellertid en bisak och man håller mest på och samlar poäng på andra sätt, t.ex. genom att bygga upp det bästa laboratoriet. Man gör saker i spelet genom att själv gå runt med sin figur, och att samtidigt programmera och skicka ut robotar som hjälper en att göra det man vill göra. Spelet är mycket snyggt, inte minst bläckfisk-pjäserna, och jag gillade det verkligen. Men det är lite för krångligt för att vara riktigt bra. Inte lika bra som Kanban, men nästan.

1. Kanban (2-4 spelare, 60-120 min)

Mitt favoritspel på Spiel 2014 var Kanban. I Kanban jobbar alla spelare i en bilfabrik och det går ut på att bygga bilar. Brädet är indelat i olika avdelningar, från kontoret till provkörningsbanan. I början av en runda väljer man till vilken avdelning man ska jobba i. Man måste få tag på en ritning och olika delar till en bil innan man kan bygga den, och sedan ska den testköras innan man får poäng för den. Ibland blir det styrelsemöte och då kan man få poäng för andra saker. En chef, Sandra, går runt på brädet och ger en beröm eller gör livet surt för en beroende på hur man sköter sig. Temat fungerar mycket bra i spelet, och det är lagom svårt och snyggt designat. Ett självklart köp och jag fick tag i en av de sista kopiorna.

Det är otroligt att en brädspelsmässa kan samla 150 000 besökare. Jag var där med ett härligt gäng, är mycket nöjd och kommer säkert att komma tillbaka till Spiel. 


(Vi tackar Stefan särskilt för de här recensionerna)

Essen i ärmen

Gästskribenten bland annat

Idag är det en gästbloggare, Stefan Termén, en gammal spelkompis till mig som skriver på bloggen. Mycket nöje:

En massa spel på Spiel i Essen

Spiel är världens största brädspelsmässa. Den äger rum varje år i Essen i Tyskland i oktober, och pågår just nu torsdag till söndag. Jag åkte hit med nio glada kamrater från Primordial Group i Glasgow. Vi landade i Düsseldorf på onsdagseftermiddagen, och tog taxi därifrån till Essen. Vi bor på Hotell Ibis som ligger intill centralstationen. Rummen är väldigt små men fördelen är att det bor en massa brädspelare här och man kan använda matsalen och hotellpuben till att spela spel i.

Visst märks det att man är i Tyskland men inte särskilt mycket efter som mässbesökarna kommer från en mängd olika länder. Jag har inte kollat upp det men om Essen fanns före 1945 blev staden antagligen sönderbombad för det finns inga gamla hus vad jag har sett. Dock finns det trevliga restauranger och pubar, främst på den gatan som går mellan mässhallarna och stationen.

Själva mässan började idag klockan tio. Vi drog runt i de enorma hallarna i grupper om tre till sex personer och spelade spel där vi kunde få plats. Det optimala är nog att vara fyra personer eftersom många spel är avsedda för fyra spelare. Här följer en genomgång av några av de spel som jag spelade:

Castles of Mad Ludwig

Gjort av de som gjorde Suburbia, men istället för att bygga upp en stad bygger varje spelare ett slott. Det gäller att pussla ihop olika typer av rum och samla poäng. Rätt krångligt och lite kaotiskt tyckte jag.

Subdivision

Från samma spelförlag, Bézier Games, och till utseendet liknar det Suburbia mycket. Varje spelare har en spelplan att bygga en stadsdel på. Man ska placera ut bostadsområden, skolor etc. och också tänka på att man måste ha vägar så att folk kan köra bil överallt. Detta tyckte jag var roligt och det var mer strömlinjeformat och lättare att få grepp om än Castles of Mad Ludwig. Det var också kul att speldedignern själv lärde oss spelet. Dock pysslade var och en bara med sitt eget stadsbyggande och interaktionen spelare emellan var minimal. Därför är det inget spel som jag kommer att köpa.

Five Tribes

Bäst idag var Five Tribes från Days of Wonder. Ett medelsvårt spel med snygga komponenter som var lagom klurigt. Brädet består av ett antal brickor som läggs ut i ett rutmönster och således blir olika från gång till gång. På varje bricka ställs tre meeples (gubbar) i fem olika färger. När man spelar flyttar man runt dessa meeples och försöker få sådana med samma färg i samma ruta. Till exempel om man lyckas få två eller fler gula i samma ruta får man ta dem till sig, och om man har fler gula än någon annan får man poäng för det på slutet. Om man lyckas tömma en ruta på meeples så får man poäng för det. Som sagt gillade jag spelet och jag kommer nog att köpa det innan jag åker hem.

Coyote

Bland spel med lite kortare speltid, "fillers", märks Coyote. Det liknar Perudo en del, men istället för att man slår tärningar får man en fjäder med en siffra på som man sätter i ett pannband utan att man själv ser vad man har för siffra. Man ser vad de andra har för siffror och kan lägga ihop dem. Sedan bjuder man i tur och ordning över varandra och gissar på så sätt vilken summa som gruppen totalt kommer upp i. Budgivningen pågår tills någon tror att den som bjudit bjudit för högt. Den personen säger då "Coyote". Den av de två som då har fel får en prick och efter tre prickar åker man ut. Detta håller på tills bara en spelare är kvar.

Allting bra så här långt i Essen utom att det är svårt att hinna med att sova. Imorgon fortsätter det och jag kommer att hjälpa till att lära ut ett spel på mässan.

Mott skuggorna...

Boxen är bara början

Mylingspel håller fortsatt på med rollspelet "Skuggornas Mästare" och nu håller de på med att producera tillbehör och äventyr. Spelet kommer att breddas med ett antal produkter och i vanlig ordning finansieras detta genom fundraising på nätet.

Fördelen med att köpa spel på detta sättet, förutom att man ofta får bättre produkter, är att skaparna redan i ett tidigt stadium får de medlen man behöver men också att vi som är handlare kan vara med och påverka hur den slutliga produkten kommer att bli. Man kan också få en massa spännande samlarmaterial. I ovanstående fall heter bonusmaterialet "Skuggornas Gömmor", som man senare inte kommer att kunna köpa i affärerna. Något för hard core-samlare med andra ord.

Har de senaste åren handlat många spel på detta viset och det är bara att konstatera att detta är framtiden för många spel och spelutvecklare.

Här kan du vara med och beställa ditt kommande ex.

När man trodde julen var över...

Tomten kom tidigt det året…

Igår ramlade den ner i brevlådan: "Skuggornas Mästare"-boxen. Är verkligen förtjust i att Mylingspel fortsätter att göra spel i boxformat, och den här boxen kommer inte att göra någon besviken. Här får man förutom regelbok, tärningar och inplastade regelblad ett gäng lösa karaktärsblad. Eftersom man förr eller senare hamnar bakom en kopieringsmaskin för att få några extra karaktärsblad är det skönt att ha dem lösa. Sliter inte på regelboken, om ni förstår vad jag menar.

Kanske var boxen den lilla spark i baken jag själv behöver just nu. I och med att jag gått ner i arbetstid och sänkt mitt livstempo så har också tempot i speltillverkningen och spelsamlandet sjunkit drastiskt. Något som inte minst har märkts på den här bloggen. Nästa vecka är jag ledig och hoppas då på att få igång kreativiteten. Fram till dess ska jag njuta av min box från Mulingspel.

Ännu en artefakt...

I sanning…

Ja ha då börjar det där museet på vinden att se mer och mer färdigt ut. Idag landade en Sinkadus no 1 i oläst skick. Väcker vissa minnen och känslor i en gammal spelare som fortfarande sitter fast med skägget i det förflutna.

kanske dags att börja samla på Magic-kort. Kanske inte…

Cthulhu i tiden

Alla vill jaga monster

Cuthulhu verkar bara bli mer och mer populärt. Bilderna i detta reportaget är inskickade av allas vår cthulhuspanare Henrik och landade i min brevlåda nästan samtidigt som jag fick programmet till årets GothCon (18-20 april i Göteborg för er som är intresserade).

Årets GothCon har en nyhet: Man kommer att spela musikalen "En shogoth på taket". Kanske något för alla er därute som tycker att våra favorit monstergudar får för lite plats i kulturflödet.

För er som är lite ensamvargar kan jag också berätta att John Dever kommer dit också. För er lite yngre läsare kan jag berätta att han var den som skrev soloäventyren om Ensamma Vargen. Rätt kultigt det med...

Vilket har sin förklaring...