TORG, kort och tärning. Unikt på sitt sätt.
TORG
Publicerat: 1990 (West End Games
Författare: Greg Gorden, Bill Slavicsek
Genre: SF, och allt annat med
Nördiga fakta:
TORG hade arbetsnamnet The Other Roleplaying Game. I brist på bättre namn fick det heta TORG tillslut. Spelet är mest känt för två saker: Att man kan spela kort för att få fördelar och effekter i spelet och den mycket speciella 20-sidiga tärningen (som idag inte får någon att lyfta på ögonbrynen). TORG utspelar sig i en snar framtid där olika dimensioner, cosms, har intagit jorden. High Lords, mäktiga bossar i olika zoner, tömmer jorden på possibilities. Man kan spela i, och vara karaktärer från, en massa olika genre. Allt från fantasy till cyberpunk och gothic horror. Spelarna är Storm Knights, mäktiga hjältar som försöker stoppa invasionen. Hela spelat är byggt för att få ett flöde som ska påminna om hur en film är uppbyggd. Det roliga ska vara viktigare än det realistiska.
Mitt liv och spelet
Man kan säga mycket om det här rollspelet. Det dök upp på marknaden när rollspelen började bli lite experimentella och nytänkande. TORG var både något nytt och en massa gammalt. Något nytt i sitt användande av kort, "Drama deck", och något gammalt i att man drog in de flesta andra genre som fanns. Måste ändå säga att man lyckades rätt bra. Det kändes fräscht och kul när man testade det första gången. Korten gav lite extra krydda åt striderna och possibility points, typ hjältepoäng, fungerade också bra, precis som för de flesta rollspel som har detta. Att någon spelade barbar och en annan cyberkrigare eller varulv, var inte lika tongivande som konstruktörerna kanske trodde. Här har spelet "Rifts" t ex lyckats bättre.
Jag minns att bossarna, "High Lords", var sjukt mäktiga, så ett direktanfall på dessa var det aldrig tal om. Istället skulle man spela hjältar som fick paja det som pajas kundes. Lite som att välta ett tält. Man kunde inte blåsa omkull det, men man kunde dra upp en tältpinne i taget och välta tältet på längre sikt. Det fanns också en mekanism som gjorde att man kunde bli nojig om man spelade i fel realm för sin karaktär. En cyberkrigare i en fantasymiljö hade en viss risk att helt plötsligt stå och inte fatta något alls, eller så fungerade inte hans/hennes förmågor.
På det hela taget var TORG ett väldigt roligt och smidigt spel. Tyvärr tappade korten sin effekt efter ett tag, och det var lite omständligt att börja varje spelmöte med att plocka fram sin karaktärs kort från den allmänna högen. Kanske gav de inte heller den där teatraliska effekten som speldesignern hade hoppats på heller. Så här i efterhand har jag funderat på om inte TORG hade blivit bättre som brädspel eller figurspel. Då hade korten haft en bättre funktion och jag tror även att det känts mer filmiskt. På det sättet var TORG lite före sin tid, med tanke på att liknande spel kom 20 år senare.
TORG har, hur man än ser på det, en given plats i rollspelandets historia och jag tror att många haft mycket roligt med det här spelet.
Läs mer här
I min samling:
TORG 1st ed (-90)
Aysle
The Land Below
The Living Land
The Nile Empire
The Relic of Power:
The Destiny Map
The Possibility Chalice
The Forever city





