"Traveller- the new Era", allt är uppfunnet

Kom i fel era

I slutet på 1800-talet sa Charles Duell: "Everything that can be invented has been invented", vilket på modern svenska skulle kunna översättas med "Allt som kan uppfinnas har uppfunnits". Vi är många idag som inte håller med om detta uttalande ens om det varit sagt idag, men inom rollspelsvärlden kan man ibland se att om inte det mesta är gjort, så är mycket väldigt likt varandra.

Varför mumlar jag om detta just nu? Jo, jag sitter och läser regelboken till rollspelet "Traveller. The new Era". Detta är ett spel, som till skillnad från klassiska Traveller, jag minns var ganska roligt och spännande spel. När jag nu sitter och skissar på ett nytt sf-rollspel kändes det kul att läsa detta alster igen. Vad jag då upptäcker är att världen är otroligt lik den värld jag själv håller på med. Ett raserat rymdimperium och äventyrare som ger sig ut för att återupptäcka den förfallna världen. En tanke flera huvuden. Igen.

Vi har sett det många gånger i spelvärlden och då håller vi företag som Äventyrsspel och Games Workshop utanför, som började sin storhet med att översätta tidigare utgivna rollspel eller göra upplagor för den inhemska marknaden, eller Steve Jackson Games, som gör ett bassystem och införlivar allt annat i detta. Nä, nu menar jag olika spel- och spelsystem som i värld och spelmekanik nästan är identiska. En eldboll är en eldboll och en barbar är en barbar, om ni förstår hur jag menar.

Kanske är det just detta som gör att rollspelsmarknaden är lite seg. Vi gamla gnetar tycker att vi har sett det förr och håller oss till det vi känner sedan gammalt. Väldigt lite nytänkande. Nästa år kommer en ny version av Mutant ut, om man räknar "Gamma World" som den första utgåvan är det fjärde företaget som tar upp samma värld. Vad säger det om den innovativa spelvärlden?

I detta perspektivet börjar man förstå varför "Vampire" slog så stort -91. Det var ovanligt nytänkande och fräscht. När "Traveller-The new Era" kom 1993 var det egentligen redan omodernt. Detta är säkert orsaken till att det aldrig slog på allvar, vilket är synd eftersom det är ett riktigt bra spel som jag gärna skulle spela igen. Men rent historiskt skulle det heta: "Traveller- In the wrong Era.

Veckans Cthulhu

Något för barnen, kanske?

Det var längesedan jag publicerade något mindre seriöst från cthulhu-världen. Här finns några produkter att hålla tillgodo med:

Gulligt ska det va'

Den fria konsten

Det där med strid i 3d

Ingen dum idé

Vi har väl sett det förr: 3D-schacket från Star Trek. Det finns att köpa på riktigt och lär inte vara helt ospelbart. Finns enorma mängder variationer på detta urgamla spel och detta är ett av de coolare.

Men anledningen att jag kom att tänka på den här rymdklenoden beror på att jag funderar över ett bra system för rymdstrider. Är en riktigt svår nöt att knäcka hur man ska spela strider som rör sig i tre dimensioner. Jag vet att det finns spel där rymdskepp/flygplan lägga på markörer för att visa höjdläge, jag har sett ubåtsspel där båtarna flyttades på långa pinnar och en massa varianter. Egentligen blir det aldrig bättre än i 2D.

Så nu sitter jag och funderar på en spelplan med genomskinliga plattor där man kan flytta markörerna fram, tillbaka, upp och ner. Men då slog det mig att Mr Spock redan spelat ett sådant spel.

Aldrig kan man vara först...

Rollspelsmuseum: Vampire the masquerade

Jämställaren

Vampire
Publicerat: 1991 (White Wolf)
Författare: Mark Rein Hagen
Genre: Gothic

Nördiga fakta:
Det första spelet från White Wolfs långa serie av rollspel som utspelar sig i deras World of Darkness. Andra titlar i den här serien är Werewolf, Mage, Mummy m.m. Detta är det första riktigt seriösa rollspelet där man spelar den onda sidan. Spelet nominerades 1992 till 1991 års bästa rollspelsregler. Spelet bygger på något som kallas för Story telling, en sorts rollspel där man vill ha mer rollspelande och mindre tärningsslag. Viktigaste insatsen som Vampire gjort är att det fick tjejer att spela rollspel som aldrig förr. Tidigare var de få eller ägnade sig åt lajv.

Mitt liv och spelet
På något sätt är det få spel som satt sådan prägel på rollspelsvärlden som Vampire. Jag minns fortfarande när det förbaskade spelet gjorde sitt intrång på konventen. Det skapade en viss boom och kanske kom det i en tid när rollspelandet behövde lite nytändning. Det man också säga att detta är att detta skapade en trend av rollspel som man vissa tyckte om att läsa lika mycket som att spela. Vampirevärlden är stark, mörk och lite unik och talar till dem som känner sig lite udda och utanför (som de flesta riktiga rollspelare).

När jag fick höra om spelet blev jag enormt skeptisk. Vam fasen ville spela rollspel utan- eller med få tärningsslag? Vi vet ju hur töntigt "Prince Valiant", ett av de tidiga stotytellingspelen, var. Nä, mycket tärningsslag ska det vara. När jag nu spelat spelet så måste jag säga att jag inte riktigt förstår skillnaden mellan story telling och rollspel. Ok, man slår kanske lite mindre slag, men och andra sidan slår man en jäkla massa tärningar varje slag, och man slår fortfarande slag.

Jag gillar dock världen i Vampire och de gånger jag har spelat spelet har det varit riktigt roligt. Gillar också idén med de olika klanerna och själva maskeraden. TV-serien som dök upp och försvann var också riktigt bra. Dock har jag aldrig fastnat i någon av Whitw Wolfs utgåver. Det enda jag spellett är "Street fighter", som bygger på samma principer, men är långt ifrån lika spelbart som den smarta fårstår redan på namnet.

Men jag måste sälla mig till skaran som erkänner att Vampire verkligen har varit en milstolpe i spelvärlden, och kanske mest gillar jag att det gjorde könsfördelningen i spelvärlden bättre, om än inte jämlik.

Läs mer här


I min samling:
Vampire 1st ed

Socialt rollspel

Alla vill va med.

Egentligen är ju faktiskt datorspel de bästa rollspelen. Eller borde vara det. Inget jäkla krångel med regler, procentchanser och och annat jox. Datorn räknar ut och fixar allt, och sanningen är nog den att jag helst spelar AD&D på en dator. MEN. På något sätt är rollspelens styrka den sociala biten. Att man faktiskt träffas och umgås kring ett gemensamt intresse. Dessutom räknas inte delade kalorier, så det är ett bra sätt att äta lite saker som dietister rynkar på näsan åt.

Rätt bra faktiskt...



Bildens hemsida

Helande rollspel

Nu när jag sitter och läser de gamla reglerna till Drakar och Demoner så slås man än en gång av att spelet aldrig lyckades göra någon healer-klass eller ett bra religionssystem. Antingen får man ge en lärd eller en munk trollformeln "Hela" eller så får man ha en trollkarl som får den här uppgiften. Lite synd kan man tycka lite så här i efterhand. Det hade gett spelet ännu mera bredd ganska enkelt.

Sedan började jag fundera på vilket rollspel som har de bästa helandet i sitt system. Helst skulle man vilja ha helande både som förmåga och besvärjelse och gärna både på individ och gruppnivå. Rolemaster har en massa spännande listor för helande av olika sorters skador, men systemet är lite onödigt krångligt. AD&D har ett spelvänligt system, men är som vanligt lite för fyrkantigt. I Runequest kan man både ha healing som devine- eller spiritmagic, men man skulle önska mer stridsvänliga besvärjelser där en spell helar flera personer.

Men kanske tänker jag fel. kanske räcker det egentligen med trollformeln "Hela" och färdigheten "Första hjälpen", som i de tidiga utgåvorna i Drakar och Demoner, men efter att ha varit healer i WoW inser man att det finns mer att önska.


Bildens hemsida

Dimön, en gammal goding

Avdammad och klar

På lördag är det dags för lite retrospel igen. Det är sex kollegor, med nästan inge rollspelserfarenhet, som kommer över för att spela lite. Jag har så klart valt Drakar och Demoner andra utgåvan som regler, och äventyret är det klassiska "Dimöns hemlighet". Eftersom ingen spelat rollspel tidigare tyckte jag att det var kul att spela en gammal goding och andra utgåvan av D&D är väldigt spelarvänlig. Det här kan bli hur kul som helst.

Nu är det bara lite snacks som saknas...