En sida som recenserar spel, film och böcker samt diskuterar speldesign

torsdag 28 februari 2013

Orcher, ett måste...

Grönt ska det vara

Egentligen tycker jag att en riktig dungeon ska innehålla orcher. För de har ju bara en egentlig roll, nämligen att ta mycket stryk. Helst ska de vara många och ledas av en något smartare orch vid namn Krsshht eller Chrodd, som givetvis också ska ha en massa stryk.

Väl färdig med den tanken börjar jag fundera på vilka kända dungeons som faktiskt har orcher. I Glorantha finns inga orcher, även om äventyrsmodulen "Griffin Mountain" i vissa upplagor har dessa varelser med. Detta innebär att nästan inga RQ-äventyr har orcher. Faktum är att de även är ganska få i äventyr till Drakar och Demoner. Tror det är i "Helvetesfortet" som de faktiskt förekommer i riklig mängd, men det äventyret är inget att ha för övrigt.

AD&D har jag spelat ganska lite, men kan aldrig minnas att jag träffat någon orch. I MERP finns det gott om orcher, men där är de rätt dödliga, så dem vill man helst inte träffa utan Boromir. I Warhammer finns det gott om orcher på slagfältet och som spelar  fotboll, men man ser dem i väldigt få äventyr. I Doomstone-kampanjen ska man försvara ett kloster mot en hel armé orcher, vilket känns befriande och väger upp den övriga avsaknaden.

Hade tänkt utse det ultimata äventyret med orcher, men kom inte på något som jag kände riktigt för. Får bli nästa projekt att skriva detta äventyr.

tisdag 26 februari 2013

Glada Hjulet III

Början på något nytt

Nu blev jag sugen på att starta en spelförening för dem som älskar att spela gammal hardcore-rollspel. För oss som älskar RQ, Drakar och Demoner och för all del gamla AD&D. Vi som anser att det egentligen bara finns fyra klasser: Krigare, Trollkarl, Tjuv och Lärd/Präst, och som tycker att slå ihjäl monster och ta skatter, fortfarande är ett intellektuellt tidsfördriv.

Om du är intresserad av att gå med i spelföreningen "Glada Hjulet" kan väl lägga ett mail till mig, så ser jag om det finns ett underlag för att realisera detta.


söndag 24 februari 2013

Glada hjulet II

Nu är det bara resten kvar

Var på loppis idag. Av en händelse kom jag hem med tingesten ovan. Ett riktigt fint gammalt vagnshjul. Är detta månde ett omen på att det är dags att realisera mina idéer om Värdshuset Glada Hjulet?
Jag menar nu har jag skylten som ska hänga över dörren. Nu saknas bara resten...



lördag 23 februari 2013

Museum

Nu börjar det ta sig

Jaha, då har man överlevt en resa till IKEA bara för att kunna börja uppbyggnaden av ett rollspelsmuseum på vinden. Just nu är det mesta av mina samlingar nedpackade i plastbackar, så jag får börja med de spel som jag har framme för stunden.

Ger en rätt tillfredsställande känsla att visa upp sina favoriter på en boklist, som ovan. För det mesta trycker man bara in dem i en hylla så man bara kan se ryggen på lådan eller boken.

Det fina med bilderna i det här inlägget är annars att man inte ser allt skräp som ligger runtomkring, men det blir ett senare projekt.

Gott och blandat

fredag 22 februari 2013

Den farliga dolken

En farlig liten sak

Varje nyårsdag brukar många av oss slötitta på "Ivanhoe" på TV. Vet inte om ni tänkt på det men på torneringens andra dag, när de slåss som ett regelrätt litet slag, så säger härolden att de får använda en massa farliga vapen men dolken är förbjuden. Tänk tuffa riddare i full rustning får inte använda en liten tandpetare till vapen.

Men faktum är att en dolk är ett dödligt vapen. I alla fall i händerna på en mästare. I Rune Quest löser man det genom sina regler för spetsande  vapen (impale). I MERP/Rolemaster är alla vapen dödliga om man slår rätt slag. I Drakar och demoner blir en dolk farlig om man använder reglerna för kroppsdelar, men inte dödlig. I AD&D kan man nästan inte dö om man kommit upp på 20 nivåer, oavsett om man använder dolk eller kanon.

Nä faktum är att jag i skrivandes stund finns det få system där en dolk blir så farlig som den faktiskt är. Men det kanske är ett litet problem.


onsdag 20 februari 2013

Det där med rustningar

Jabbaplast i sin högglans?

Det där med rustning i rollspel är lite svårt. Då menar jag inte bara den eviga diskussionen om hur gott man sover i en ringbrynja, utan om hur mycket skada en rustning verkligen tar upp och på vilket sätt. De flesta rollspel gör det enkelt. Ju tyngre rustning desto mer skada tar den upp och så klart gör den karaktären långsammare och klumpigare med. Enkelt och praktiskt.

I Hârn gör vapnen olika skadetyper, och en rustning har tre olika värden beroende på om vapnet är av kross-, stick- eller eggkaraktär. Ganska smart, men som så mycket annat i realistiska rollspel, ganska omständligt.

I Stormbringer har rustningarna ett värde baserat på ett tärningsslag. Olika absorbtion vid olika attacktillfällen. Också ganska smart, men det blir ett tärningskast extra, vilket inte uppskattas av alla. En annan sak som är bra i Stormbringer är att rustningar har en skadepoäng. När de tagit tillräckligt mycket stryk faller de isär. Kräver en reservrustning som ingen orkar bära på.

I AD&D har man inget direkt rustningsvärde, utan en chans att bli träffad utan att rustningen gör skada, tror jag. Lite klurigt är det i alla fall, och väldigt frustrerade för oss som uppfostrades basic roleplaying gengren.

Men mest spännande är rustning i Rolemaster/MERP. Där är rustningen en kolumn i en tabell, som allting annat. Ett vapen, en tabell och en massa siffror skadetyper och ännu fler tabeller. Men aj vad skada man kan göra med en tesked! Slutar aldrig att imponeras av konstruktörernas gedigna arbete med dessa tabeller.

Slutligen måste man som vanligt återkomma till Rune Quest. I de tidiga reglerna (presenterat i "Plunderer") kan man smeta in sig med härsket fett från noshörningar. Det ger extra rustningspoäng, och antagligen färre kompisar. Sådana saker gillar vi...


måndag 18 februari 2013

Astrala varelser

En projektion?

Har fått tummarna ur och fortsatt skriva lite på äventyren till "Portal". Gjort klassificering av olika astrala varelser. Nu vet jag vad det är för skillnad på en illusion, projektion och en manifestation.

Alltid gör det någon lycklig...