Blood Bowl-sug

Det var ett tag sedan

Av någon anledning kom jag att tänka på Blood Bowl här om dagen. Ni vet Games Workshops brädspel för amerikansk fotboll i fantasymiljö. Brutalt, snyggt och enormt roligt att spela. För en massa år sedan spelade man det regelbundet, mest i expansionsformen "Dungeon Bowl". Har spelet uppe på vinden någonstans. Kanske dags att ta ner det igen.

På söndag är det dags för Super Bowl. San Fransisco 49ers mot Baltimore Ravens i årets största TV-händelse. Blood Bowl är den ultimata uppvärmningen.

Huddle up!

Nattens härskare

Drömmarnas konung

Då har jag kommit igång med att illustrera lite till mina nya Portaläventyr. Det blir en serie figurer som jag kallar "Nattens härskare". Inga trevliga personer så klart. Först ut är Drömarnas konung.

Hur han hänger ihop med Marah, Knäppvättar, Skuggugglor och Nindjor, måste man så klart spela äventyret för att få reda på.

Marah

Robin Hood i tiden

Den bäste av dem alla

Det har gjorts många filmer med Robin Hood. Ja, redan som stumfilms gjordes det, en i mitt tycke riktigt bra film med Douglas Fairbanks i huvudrollen. Idag har jag listat mina fem favoriter på filmer med Robin som huvudkaraktär. För visst är det så: "Det är Robin Hood jag vill ha!"

1. Robin Hood (1991)
I rollerna Patrick Bergin och Uma Thurman. Den absolut bästa medeltidskänslan och de bästa skådespelarna. Skulle kommit på plats två med om det gick.

En glad 2:a

2. Robin Hood (1973)
Walt Disneys klassiska tecknade Robin. Jag var fyra när den kom. Då var allt tecknat gudomligt vilket kan ha påverkat omdömet.

Errol som Robin. En klassiker under sin egen livstid

3. Robin Hood (1938)

Errol Flynn i sitt esse. Här får man allt man vill ha. Färglada trikåer, långa fjädrar och blixtrande fäktning. Vad mer kan man begära.

Kevin Costner i sin glans.

4. Robin Hood- Prince of thieves (1991)

Kevin Costner och Morgan Freeman tar på sig trikåerna i en film som fortfarande står sig. Tyvärr är den lite för amerikans för att ligga i topp.

Gillar Russel, men detta är inte hans bästa.

5. Robin Hood (2010)

Nu drar Russel Crow på sig trikåerna och lyfter bågen. Ridley Scott regisserar. Filmen är okay, men har inte den självklarhet som de övriga filmerna.

Tycker att det är roligt att två av tidernas bästa Robin Hood filmerna kom samma år (1991). Det råder ju manusbrist i Hollywood sedan länge tillbaka. Kanske ända sedan medeltiden.

Hobbitar i rollspel

Ännu ett "barn" med många namn.

Alla som läst Sagan om Ringen är väl förtrogna med hobbitar, eller hober som Åke Ohlmarks  valde att kalla dem. har inte hittat dem i någon annan litterär genre, så de får ses som ett verk av Tolkien själv. Däremot efter hans död har rollspelsvärlden sugit upp den här företeelsen och exploaterat den. Kanske lite väl mycket. Tycker inte att dessa småmänniskor passar i alla rollapel.

Det räcker egentligen att se hur många olika namn denna humanoid har i olika sammanhang: Hobbit (som jag tycker är mest rätt), Hob (Åke O's förvrängning), Humpe (en ännu sämre svensk översättning), halvlängdsman/hafling (accepterbar), Kender (Dragon Lance), Pyssling (aj aj aj). Det finns säkert en hög med andra namn. I AD&D världen "Dark Sun" har man dessutom valt att göra dem till små elaka, flintskalliga (tror jag) kanibaler som ligger väldigt långt från Tolkiens godmodiga hobbitar.

Huruvida hobbitar passar i rollspel kan man diskutera. Jag tycker bäst om dem i Sagan om ringen rollspelet, och i de spel som är lite mer allmänna (utan särskild spelvärld) som t ex Drakar och Demoner.

Kanske ska hobbitarna stanna i Fylke.

Elder sign

Som HP skrev det

I rollspelet Call of Cthulhu finns den mytiska magiska symbolen "Elder sign". För det mesta skrivs den som en femuddig stjärna med ett brinnande öga i mitten. Forskar man i saken, så beskrev Lovecraft det mer som en svastika. Dock gjorde hen en teckning i ett av sina brev. Den femuddiga stjärnan lär härstamma från någon senare författare som skrev böcker baserade på HPs mytologi.

Har spelet Call of Cthulhu många gånger och har fortfarande inte riktigt förstått vad man ska ha ett elder sign till. Tydligen ska det skydda mot något, och jag tror det är Deep ones, fiskliknande varelser från haven, men jag är inte helt säker.

Men faktum är att det är just det som är lite coolt. Att man inte riktigt vet vad det gör, och skulle det inte göra någonting så är det ännu häftigare. En amulett som alla tror på, ingen vet vad den gör och som i praktiken är totalt oanvändbar.

Det är sånt som skapar myter...

Tärningsskålar

En bra lösning

Jag gillar att använda tärningar av metall. Det ger den där lilla extra tyngden och känsla man vill ha. Tyvärr har de en tendens att antikbehandla bordet man rullar dem på, vilket är lite synd. Man lösningen finns ofta runt hörnet. Av en händelse spelade jag spel men en man på BSK som faktiskt tillverkar tärningsskålar (se ovan).

Beställde ett par, och dig kam de med posten. De är verkligen perfekta, och den ena passar i den andra, så de tar inte så stor plats. Undersidan har någon sorts gummi runt kanterna så de glider inte iväg när man slår lite häftigt med tärningarna.

Känner på mig att dessa kommer att användas med regelbundenhet på mina spelmöten. Mannen som tillverkar dem vill inte att jag lägger ut hans uppgifter på min blogg, men skulle du vilja ha ett par tärningsskålar du med, så har jag lovat att vidarebefordra uppgifterna.

Tärningarna är kastade!

Att balansera att äventyr II

Dags att pumpa bly! Eller?

Sitter och skissar på de kommande äventyren till "Portal". En sak är lite svårt att balansera och det är blandningen av action och mysterie. Alltså vill man slåss och skjuta mycket (action), eller hålla på att reda ut och undersöka (investigation). Olika spelare gillar olika äventyr. Har märkt att om det blir för mycket investigation så tappar äventyret tempo, och blir det för mycket action tappar äventyret intresse.

I de kommande äventyren tänkte jag att det ska finnas två olika sätt att lösa problemen. Antigen presenteras ledtrådar enkelt och striderna blir svåra, eller så kan man spela äventyret så att stora delar går åt till att lösa problem och då blir striderna kortare och lättare att lösa på annat sätt än att ha det tyngsta vapnet.

Detta kräver lite att den som skriver äventyret har en tydlig struktur och ett flöde, tidslinje, som kan påverkas på många sätt. Jag gillar den utmaningen...