Warhammer, galet rollspel...

Inte bäst, men roligast...

För en herrans massa år sedan dök det upp, Warhammer Fantsy Roleplaying Game (WHFRPG). Ett rollspel baserat på det kända fantasystrategispelet. Ingen kan ha missat det sistnämnda eftersom det på något sätt blivit standarden för figurspel i sin genre. Men nu är det rollspelet som gäller, och då 1st edition.

Världen är baserat i en tyskspråkig 1500-tals värld. Spelets regler är dock på engelska, tack och lov. Spelidén är att man ska göra karriär inom sin klass. När man klarat av ett yrke hoppar man över till ett mer avancerat yrke och får nya färdigheter och kan köpa upp sina stats lite mer. man får samma rad med stats som figurerna har i strategispelet. Systemet är egentligen ganska dåligt, men det spelar inge roll. Man älskar det ändå. Som magiker går man från värdelös (aprentice) till übermäktig (lvl 4). Totalt obalanserat, precis som alverna som är den ras som har det högsta värdet på initiativ. Nästan alla färdigheter bygger på initiativ på något sätt.

Spelet går ut på att motarbeta chaosgudarnas styrkor och kulter, som hotar att fräta upp imperiet inifrån. Helst innan man blir galen. Dör gör man när ens hjältepoäng är slut eller man blir muterad. Som ni märker är spelet galet,  och har inga ambitioner att vara något annat. Alla brister i reglerna förlåter man snabbt och supplementen är några av rollspelshistoriens bästa.

Warhammer Fantasy Roleplaying Game 1st edition är en av mina absoluta favoriter.

Onkel Olofs omdöme:
Prisvärt: Om du får tag på ett exemplar i gott skick, absolut
Spelvärt: Ett måste för alla som vill spela rollspel och inte bryr sig om regeldetaljer.

WHFRPG får 9 rökringar utan prut.

Svengelska II

Troll (samma på engelska och svenska)

Då var undersökningen klar. Det verkar som en svag minoritet tycker att engelska passar bäst till Boss Mania. Eftersom det råder diktatorisk demokrati, vilket betyder att man får rösta men att jag ändå bestämmer, så kommer huvudspråket i spelet att bli engelska.

Så var det bestämt. 

Star Warriors

Ett spel med force...

Sitter och läser reglerna till Star Warriors, ett gammalt dogfightspel baserat på Star Wars filmerna (de gamla äkta, inte de nya barnsliga). Spelet är dessutom kompatibelt med rollspelet (det gamla baserat på T6:or och inte det nya T20-systemet). Hittar du ett exemplar av detta spel i gott skick är det väl värt att köpa. Mitt ex köpte jag på en auktion, och det är i väldigt fint skick som gjorde Onkel O glad.

Spelet bygger mycket på att ha en duktig pilot som kan göra många och svåra manövrar. Reglerna är inte enkla, men överkomliga, och ger en rättvis spelkänsla. Man måste dock se spelet mer som ett strategispel än ett snabbspelet actionspel. Att spela många rymdskepp tar mycket tid om du inte kan spelet på dina fem fingrar.

Personligen gillar jag spelet mycket och ser fram emot att spela det igen. När jag gjort det återkommer jag med en riktig recension.

Star Warriors får 6 rökringa baserade på dogfights ur det förflutna.

RISK utan risk

Risk av senare datum.

Man kan inte prata om spel och speldesign utan att förr eller senare komma till spelet Risk. Ett spel som funnits så länge man kan komma ihåg och som finns i ett otal utförande och utgåvor. Risk lärde oss nordasiens geografi som ingen lärare i världen kunnat.

Spelet går ut på att ta över världen. Genom att ta vissa landområden får man fler arméer och arméer behöver man många av för att vinna. Om man är några spelare som kan spelet kan det ta mången god timme att spela klart. Därför har man i senare upplagor (senare menar jag från 70- 80-talet) infört uppdragskort. Den spelare som först uppnår sitt uppdrag vinner, vilket snabbar på spelet betydligt även om det kanske inte gör det roligare.

Risk har ett av stratgispelsvärldens bästa stridssystem. Enkelt och balanserat. Attackeraren får slå fler tärningar, men försvararen vinner på lika. En liten armé kan därför, med bra tärningsslag stå emot en större armé. I slutändan vinner ändå alltid den som taktiskt skaffar sig flest arméer.

På senare år har det kommit ut varianter på detta spel som är riktigt bra. I sagan om Ringen Risk, låter man ringens färd avgöra hur många omgångar man spelar, och strategiska kort kan vända striderna dramatiskt vilket gör spelet både roligare och snabbare om än kanske balansen i spelet rubbas något.

Risk är ett spel man borde ha i sin samling.

Onkel Olofs omdöme:
Prisvärt: Om det är komplett är det värt några hundralappar.
Spelvärt: Absolut. Splelet har hållt sig genom decennierna och det är ingen slump.

RISK får 7 starka rökringar, främst för sitt geniala stridssystem.

Nonanza

 Bröderna rider hem, och bör stanna där.

För ett tag sedan köpte jag spelet "Bonanza". Ni vet pappa Ben och bröderna Cartwright jag boskapstjuvar och annat slödder. Kartongen är fylld av målade plastkobojsare och väldesignade spelbrickor. Det här ska bli kul tänker man och sen tittar man på reglerna. Efter det letar man efter de "riktiga" reglerna, men finner att reglerna i kartongens insida är allt som finns. Man vet inte om man ska skratta eller gråta, så dåliga är dom. Faktum är att jag inte kan minnas regler som är sämre, och det säger en hel del.

Man vet inte hur man ska ställa upp brickorna, man blir inte klok på hur många "tuffingar" man måste ringa in för att vinna och allt är översatt på en väldigt hemmagjord svengelska. I slutet står det att man inte behöver snurra pistolen så blir spelet ett rent skicklighetsspel, då får jag lust att bara garva rakt ut.

Jag sätter på locket och lägger tillbaka spelet i hyllan.

Onkel Olofs bedömning:
Prisvärt: Nej, oavsett pris.
Spelvärt: Inte en aning

Bonanza får 1 rökring. Det är trots allt bröderna Cartwright och man får en massa plastkobojsare.

Svengelska

En språkfråga

En sak märker jag när jag designar spel och det är att jag spontant skriver både på engelska och svenska. Allt i en härlig blandning. Om spelet är ok, är det få som bryr sig men på längre sikt är det en viktig fråga. Att skriva på svenska gör spelet mer tillgängligt för en större grupp, men engelska låter fortfarande häftigare. Svenska kan få ett spel att kännas lite "bonnigt", medan engelska har fackuttryck som bara spelnördar kan hantera.

Så innan jag fortsätter utveckla Boss Mania, så måste jag nog välja vilket språk som passar bäst. Därför får du gärna rösta i undersökningen i högermarginalen. Innan resultatet är klart fortsätter jag med illustrationer. De har i alla fall inga språkproblem.

Efter LinCon

Jodå, han dök upp.

Hemma igen från LinCon. Det har varit en kul men krävande resa. Har varit SL i mer än 11 timmar totalt.
Boss Mania fungerade bra, men det har hittats "hål" i systemet och högavis med stavfel. Det var spännande strider mot bossarna, spelsystemet var smidigt och lätt och de som spelade verkade ha kul.

Nu blir det att spotta i nävarna och ge Boss Mania nästa push mot perfektionen. Till nästa år ska det varaa snyggare och roligare att spela.

Grattis till Team Mjölby, som lyckades bäst och vann varsin mugg med Elaka dvärgen!