ARK

Mycket pyssel

Just nu är det "tomtestuga" hemma. Det målas gubbar, skrivs regler och plastas in spelkort och spelmarkörer. Det blir rätt ok, även om speltestandet får stå tillbaka lite. Man får lita på sin spelkänsla helt enkelt. Tanken är att jag tar med det till WSK (Wexiö Spelkonvent) på fredag och ser om någon är intresserad av lite speltest.

Spelet går under arbetsnamnet "ARK" och är ett scifi-spel i dungeonmiljö. Lite som "Doom" fast med lite mer rollspelsinslag. Som jag skrev i förra inlägget har jag använt mycket från Doom-lådan för att göra det lite enklare. Man får ofta göra så för att kunna göra en speltestversion. ARK utspelar sig på ett stort drivande generationsskepp, som först verkar övergivet, men vid en närmare granskning är fullt av hemskheter. Dock finns det mycket skatter och artefakter att finna.

Mycket figurer

 Till spelet använder jag figurer från en massa olika andra spel. Förutom "Doom" finns det figurer från Warhammer 40K, "Ronin- the Duel", "Infinity" och även lite figurer som inte är bundna till något särskilt spel. Sammanlagt har jag hittills målat kring 80 figurer, så det blir inget litet spel.

Mycket spänning

I ARK kommer man att spela tre olika fraktioner. Alla spelare kan spela i samma fraktion och har då varsin figur, eller så spelar man en fraktion var och då har man fem figurer. Varje fraktion har olika uppdrag och får poäng för olika saker. De olika fraktionerna är:

Inter Stellar Corps

De är lite som en besättning i Star Trek. Här är det kunskap och vetenskap som lockar. Man ska försöka samla så mycket fakta om Arken man kan, helst innan ärkefienderna Screx hinner ta allt. 

Renegades

Detta är gruppen som bara är där för att tjäna pengar. Sno så mycket man kan och sälja det dyrt. Gruppen består av ett gäng avdankade militärer som nu bytt livsuppgift.

Demonhunters

Detta är, hör och häpna, ett gäng agenter från rollspelet "Portal" som hamnat på Arken efter att ha följt efter ärkedemonen Asmodeus genom en portal. De vill nu hitta en portal som kan ta dem hem och helst döda Asmodeus innan de försvinner.

Så ser spelet ut i snabba drag. Spelsystemet är snabbt och ganska dödligt, baserat på T20-slag. Är du intresserad av att testa kanske vi ses på WSK.

Ha det bäst så länge...

Det där med att måla figurer

Kunde man gjort för länge sedan

Ja ha, så här är det: Om en vecka är det Wexio Spelkonvent (WSK) och jag tänkte försöka spela ett spel jag pysslar med just nu som jag kallar ARK. Ett sånt där spel som är ett brädspel och rollspel i ett liksom.

Till detta behövs det en massa figurer och för att spara lite tid har jag bestämt mig för att använda mina gamla Doom-spel som grund. Dels för att få en bra spelplan, men också för alla demoner som finns med. Så nu har jag målat merparten av figurerna i spelet på två dagar.

När man sedan ser figurerna stå där så får man ju såklart tanken i huvudet: "Varför har jag inte målat dem tidigare?".

Tror att vissa figurer är som whisky, de måste mogna ett tag innan de är redo. Kan inte se någon annan anledning...

Veckans Cthulhu

Lite från "The world of Cthulhu":

Tillbaka till ritbordet

Det var ett tag sedan

Har verkligen varit oproduktiv de senaste halvåret. Har inte blivit mycket skrivet eller tillverkat. Det blir så ibland. Man har liksom varken suget eller draget. Sedan tidigare erfarenhet vet jag att det kommer, bara man inte pressar.

MEN. Nu är han på gång igen. Har börjat skriva på mitt gamla rymdrollspel igen. Ni vet det där grundegenskaperna till viss del bestämdes av kort, och där den samlade expertisen på den här bloggen tyckte att det var för många färdigheter.

Det senaste är löst nu. Istället för en massa färdigheter har man färdighetsgrupper. Vill man kan man välja att specialisera sig på någon enskild färdighet, som då ger en rejäl bonus i spelet. Jag har också tagit bort en del grundegenskaper som inte behövdes och börjat skissa på ett nytt stridssystem.

Sedan skriver jag på ett äventyr som ska kunna spelas på tre sätt: Lite Star Trek-inspirerat där man är besättning på ett stort federalt rymdskepp, som rymdäventyrare och så är tanken att man ska kunna spela det som en modul till mitt gamla rollspel "Portal".

Förhoppningsvis finns det en spelbar version till LinCon, så är ni nyfikna kanske vi ses där.

Nytta och nöje

Vill ha!

Vår trädgård är något min fru har första och sista ordet i, men när min syster skickade den här trädgårdstomten blir man nästan lite sugen att skapa en rollspelsträdgård. Alltså där man går in genom "Gates of Doom" (grinden) och slutar i "The Den of the Lurking Fears" (komposten).

Värt att tänka på när våren snart kommer tillbaka.

Essen II

Skribenten med rätt t-shirt

Idag (igår) har jag flugit hem från Tyskland. Spiel 2014 har varit väldigt roligt och jag har spelat många riktigt bra spel. Naturligtvis är det omöjligt att spela alla spel som presenteras i Essen. Av de 35 olika spelen jag spelade under mässdagarna och på kvällarna efteråt var de här mina favoriter i omvänd ordning. 

5. Imperial Settlers (1-4 spelare, 45-90 min)

På fredagen hjälpte jag till att visa Imperial Settlers från polska Portal Games. Spelet gjordes av Ignacy Trzewiczek som åkte till Essen med resten av sitt mycket trevliga team. Jag lärde mig själv spelet sent kvällen innan och lärde sedan ut det till två spelare i taget från klockan tio till klockan två. Det var det enda demobordet för spelet som detta lilla företag hade och intresset var stort, inte minst för att det låg bra till i BoardGameGeeks omröstning GeekBuzz om mässans bästa spel där det sedan slutade som sexa. Bordet fylldes på med nya spelare gång på gång. Jag förklarade reglerna och satt med medan de spelade. Det var mycket roligt och mässans höjdpunkt för min del. För besväret fick jag en kopia av spelet som sedan sålde slut, vilket många spel gör under mässans gång. Ignacy var nervös innan mässan för hur det skulle gå, men han kan åka hem lättad. Jag köpte också hans bok om spelutveckling som ska bli rolig att läsa. För övrigt verkar Polen vara ett stort land inom brädspel, och det var flera företag därifrån på mässan.

Utgångspunkten i Imperial Settlers är att nytt land har upptäckts, och olika nationer beger sig dit för att bygga upp kolonier. Det finns fyra nationer totalt, och i demospelet spelade de två spelarna romare respektive barbarer. Spelet spelas över fem rundor, och varje runda har olika faser. Viktigast av dessa är handlingsfasen (action phase), i vilken större delen av spelandet äger rum. Spelarna gör då en sak var i tur och ordning och det går snabbt så det blir ingen dötid. Det går ut på att samla resurser som t.ex. sten och bygga olika byggnader i sin koloni. Varje byggnad är ett kort och kortet ger en fördel, som t.ex. mer sten. Det finns byggnader som är tillgängliga för alla spelare, samt att varje spelare har en extra kortlek med byggnader som är specifika för de olika nationerna. På slutet får man poäng för sina byggnader och den med flest poäng vinner. Spelet är engagerande och komplexiteten är ganska låg. Dock är en del saker lite ologiska, och det som främst vållade problem för folk var hur man förstör byggnader. Man kan förstöra vissa av motståndarens byggnader, men inte sina egna, fast man kan förstöra sina egna om man har dem på handen, och det var svårt att få grepp om.

4. Waggle Dance (2-4 spelare, 30-90 min)

Detta är ett spel som från början finansierades genom Kickstarter där det fick ett massivt stöd. Man spelar en bidrottning och kontrollerar sin koloni som utgörs av hexagoner som i en vaxkaka. Bin representeras av tärningar som alla spelare slår samtidigt när en runda börjar. Sedan får man i tur och ordning sätta ut en tärning i taget på olika kort. Om man t.ex. har slagit en tvåa får man sätta den på en plats där det står en tvåa. Man kan utöka kolonin, lägga ägg och kläcka dem för att få fler tärningar, och samla pollen. När man har samlat fyra pollenkuber i samma färg på samma cell i vaxkakan kan man omvandla den hexagonen till honung. Man spelar tills ett på förhand bestämt antal hexagoner fyllts med honung, minst tre men fler för ett längre spel. Ett snyggt, elegant och snabbspelat spel i en fin färgskala. Jag fick min kopia signerad av konstruktören Mike Nudd.

3. Five Tribes (2-4 spelare, 40-80 min)

Det här spelet beskrev jag i det föregående inlägget.

2. AquaSphere (2-4 spelare, 60-100 min)

Man spelar forskare i en forskningsstation på havets botten där man studerar bläckfiskar. Själva forskningen är emellertid en bisak och man håller mest på och samlar poäng på andra sätt, t.ex. genom att bygga upp det bästa laboratoriet. Man gör saker i spelet genom att själv gå runt med sin figur, och att samtidigt programmera och skicka ut robotar som hjälper en att göra det man vill göra. Spelet är mycket snyggt, inte minst bläckfisk-pjäserna, och jag gillade det verkligen. Men det är lite för krångligt för att vara riktigt bra. Inte lika bra som Kanban, men nästan.

1. Kanban (2-4 spelare, 60-120 min)

Mitt favoritspel på Spiel 2014 var Kanban. I Kanban jobbar alla spelare i en bilfabrik och det går ut på att bygga bilar. Brädet är indelat i olika avdelningar, från kontoret till provkörningsbanan. I början av en runda väljer man till vilken avdelning man ska jobba i. Man måste få tag på en ritning och olika delar till en bil innan man kan bygga den, och sedan ska den testköras innan man får poäng för den. Ibland blir det styrelsemöte och då kan man få poäng för andra saker. En chef, Sandra, går runt på brädet och ger en beröm eller gör livet surt för en beroende på hur man sköter sig. Temat fungerar mycket bra i spelet, och det är lagom svårt och snyggt designat. Ett självklart köp och jag fick tag i en av de sista kopiorna.

Det är otroligt att en brädspelsmässa kan samla 150 000 besökare. Jag var där med ett härligt gäng, är mycket nöjd och kommer säkert att komma tillbaka till Spiel. 


(Vi tackar Stefan särskilt för de här recensionerna)

Essen i ärmen

Gästskribenten bland annat

Idag är det en gästbloggare, Stefan Termén, en gammal spelkompis till mig som skriver på bloggen. Mycket nöje:

En massa spel på Spiel i Essen

Spiel är världens största brädspelsmässa. Den äger rum varje år i Essen i Tyskland i oktober, och pågår just nu torsdag till söndag. Jag åkte hit med nio glada kamrater från Primordial Group i Glasgow. Vi landade i Düsseldorf på onsdagseftermiddagen, och tog taxi därifrån till Essen. Vi bor på Hotell Ibis som ligger intill centralstationen. Rummen är väldigt små men fördelen är att det bor en massa brädspelare här och man kan använda matsalen och hotellpuben till att spela spel i.

Visst märks det att man är i Tyskland men inte särskilt mycket efter som mässbesökarna kommer från en mängd olika länder. Jag har inte kollat upp det men om Essen fanns före 1945 blev staden antagligen sönderbombad för det finns inga gamla hus vad jag har sett. Dock finns det trevliga restauranger och pubar, främst på den gatan som går mellan mässhallarna och stationen.

Själva mässan började idag klockan tio. Vi drog runt i de enorma hallarna i grupper om tre till sex personer och spelade spel där vi kunde få plats. Det optimala är nog att vara fyra personer eftersom många spel är avsedda för fyra spelare. Här följer en genomgång av några av de spel som jag spelade:

Castles of Mad Ludwig

Gjort av de som gjorde Suburbia, men istället för att bygga upp en stad bygger varje spelare ett slott. Det gäller att pussla ihop olika typer av rum och samla poäng. Rätt krångligt och lite kaotiskt tyckte jag.

Subdivision

Från samma spelförlag, Bézier Games, och till utseendet liknar det Suburbia mycket. Varje spelare har en spelplan att bygga en stadsdel på. Man ska placera ut bostadsområden, skolor etc. och också tänka på att man måste ha vägar så att folk kan köra bil överallt. Detta tyckte jag var roligt och det var mer strömlinjeformat och lättare att få grepp om än Castles of Mad Ludwig. Det var också kul att speldedignern själv lärde oss spelet. Dock pysslade var och en bara med sitt eget stadsbyggande och interaktionen spelare emellan var minimal. Därför är det inget spel som jag kommer att köpa.

Five Tribes

Bäst idag var Five Tribes från Days of Wonder. Ett medelsvårt spel med snygga komponenter som var lagom klurigt. Brädet består av ett antal brickor som läggs ut i ett rutmönster och således blir olika från gång till gång. På varje bricka ställs tre meeples (gubbar) i fem olika färger. När man spelar flyttar man runt dessa meeples och försöker få sådana med samma färg i samma ruta. Till exempel om man lyckas få två eller fler gula i samma ruta får man ta dem till sig, och om man har fler gula än någon annan får man poäng för det på slutet. Om man lyckas tömma en ruta på meeples så får man poäng för det. Som sagt gillade jag spelet och jag kommer nog att köpa det innan jag åker hem.

Coyote

Bland spel med lite kortare speltid, "fillers", märks Coyote. Det liknar Perudo en del, men istället för att man slår tärningar får man en fjäder med en siffra på som man sätter i ett pannband utan att man själv ser vad man har för siffra. Man ser vad de andra har för siffror och kan lägga ihop dem. Sedan bjuder man i tur och ordning över varandra och gissar på så sätt vilken summa som gruppen totalt kommer upp i. Budgivningen pågår tills någon tror att den som bjudit bjudit för högt. Den personen säger då "Coyote". Den av de två som då har fel får en prick och efter tre prickar åker man ut. Detta håller på tills bara en spelare är kvar.

Allting bra så här långt i Essen utom att det är svårt att hinna med att sova. Imorgon fortsätter det och jag kommer att hjälpa till att lära ut ett spel på mässan.