Var det bättre förr?

Mer, mer, mer, mest!

Brukar tycka att moderna spel är mycket yta och lite innehåll. Att det är så lätt att göra snygg layout billigt att spelvärdet kommer lite vid sidan av. I samma anda tänker man att det var bättre förr. Numera tror jag inte att man kan dra så snäva slutsatser.

I Chaosiums ungdom lär man ha tänkt ungefär så här: Om man tar riktigt mycket dåligt och gör det ännu mer, så kanske det blir bra. När första Rune Quest kom ut (1978) så producerade man snabbt tre supplement med namnen "Trolls and Trollkins", Militia and Mercenairies" och "Creature of Chaos". Dessa är riktigt dåliga och innehåller bara framslumpade NPCs, inte mycket annat.

Märkligt nog var man vid den här tiden beredd att betala en del av sin veckopeng för att köpa dem, och på något sätt gav nog detta Chaosium blodad tand, för 1980 kom boken "Foes" ut, som innehåller ännu mera framslumpade NPCs. 1 200 st! Så mycket kvantitet och nästan ingen kvalitet.

Idag är de lite roliga att läsa, och har väl sin plats i rollspelshistorien, men de ger inga bestående intryck.

Så allt var inte bättre förr...

Judges Guild. Med från början

En tid lika gammal som de andra.

På den här bloggen brukar de hela tiden diskuteras AD&D kontra Rune Quest lite då och då. Ja en massa andra rollspel med för den delen. Som tur för oss alla finns det en del företag som drar i alla dessa. Games Workshop är väl den mest kända, men sedan får man inte glömma gamla hederliga företaget "Judges Guild".

Judges guild har sedan mitten på 70-talet producerat rollspelstillbehör, supplement och äventyr till både D&D, Rune Quest, Traveller och en massa andra spel. Ganska välgjorda saker dessutom. Har själv en liten samling med produkter från detta företag. 

Men fast de varit med från början, så har de som så många andra fått lägga ner. Men de finns fortfarande kvar på sidan som jag länkat nedan. Vilket som. Judges Guild har förtjänat sin plats i rollspelandets Hall of Fame.

Judges Guild

PreCuthulhu

1st edition CoC?

Fick ovanstående supplement till Rune Quest igår. Den heter "The Gateway Bestiary" och är en bok som beskriver olika monster och varelser. I Chaosiums anda från den här tiden staplar man olika monster på varandra, men till skillnad från andra liknande supplement så är monsterna indelade i kategorier. Det är olika mytologier, djur och så klart de där dinosaurierna som envisas med att vara med i alla monsterböcker. Har fortfarande inte slagits mot någon dinosaurie, men tydligen är de viktiga på ett sätt som jag inte förstår.

Vilket som. Ett kapitel handlar om varelser ur H P Lovecrafts böcker. Väldigt övergripande, men ändå. "The Gateway Bestiary" kom ut 1980 och första utgåvan av "Call of Cthulhu" kom ut 1981. Samma företag. Är detta alltså Call of Cthulhu preedition?

Jag föredrar att tro detta.

Rollspelsturism

Det finns så många platser att uppleva!

Oavsett om man gillar att spela rollspel som en enda lång fight eller bara vill spela sin karaktär, så måste man ändå besöka olika spels berömda platser. Man kan bli en sorts turist i de olika världarna. Jag har satt ihop en lista på på bra resmål för alla sorters karaktärer. Jag har också gjort en lista på de bästa platserna att svinga en bägare eller två.

Följande platser borde man ha varit på, en eller annan gång med en eller annan karaktär om man vill kalla sig berest inom rollspelen:

Ankh Morpork
Arkham
Big Rubble
Bree
Bögenhafen
Chronopia
Kandra
Linköping
Melniboné
Middenheim
Mirkwood
Miskatonic University
Moria
Mos Eisley
Pan Tang
Pavis
Pyrisamfundet
Sanctuary
Waterdeep

Följande värdshus borde man ha svingat en bägare, eller goblin, på:

The Broken Drum
Cafe at the end of the universe
The Floating Vagabod
Gimpys
Glada Hjulet
Jabbas Palace
The Prancing Pony
The Raging Lion
The Vulgar Unicorn

Glöm inte att uppleva det lokala köket med...

Been there, done that got the t-shirt!

Artefakter

En tärning? Nej en myt under sin livstid.

Artefakt är ett begrepp som bara används av arkeologer och rollspelare. En artefakt är ett gammalt föremål från svunna tider, men i rollspel är det ofta ett begrepp på mytiska och mäktiga föremål, ofta magiska. Funderade på om det finns några sådana tingest bland alla produkter som skapats genom rollspelens historia. Det har skapats många konstiga produkter i små och svåråtkomliga upplagor.

Jag menar att en riktig artefakt har fått sin status genom den myt som skapats omkring den genom rollspelandets historia och som det fortfarande viskas i buskarna om.

Kom fram till följande lista:

• Drakar och Demoner 1:a utgåvan
• Originaltärningen till TORG
• "Black Lotus" i Magic the gathering
• Shadows of Yog-Sothoth 1st ed
• Dungeon and Dragons 1st edition
• Roboten i Space Crusade
• Sinkadus, första numret
• Frigolitplanen till Blood Bowl 2nd ed
• Dune, brädspelet från 70-talet

Kanske någon av er därute som redan har alla dessa artefakter, kanske tycker något från lista ska bort eller vill lägga till något. Frågan är öppen...

Alltid saknad

Jag minns mitt 70-tal

Vem är det här egentligen? Och vart tog bröstvårtorna vägen?

När jag var liten älskade jag att läsa serietidningar med superhjältar. Nästan alla kom från USA, eftersom Fantomen inte riktigt kan kallas en superhjälte. Det roliga med den här tiden var att nästan alla namn översattes, vilket man slutat med idag. Något vi tackar särskilt för. Jodå, de flesta översättningarna var ok. Stålmannen är bra, liksom läderlappen och spindelmannen. Men det finne en mörk baksida på detta.

Värst var nog serien "Rymdens Hjältar", där bland annat Stålpojken var med. Hela serien var full av tonåringar med töntiga namn som Eldpojken, Klorofyll och Isflickan (tror jag). Det enda positiva med detta var att man som femåring kunde komma på lika seriöst töntiga hjältar. Tegelmannen och Molnpojken, som var egna påhitt, hade kunnat vara med i Rymdens hjältar utan att skämmas.

Men 70-talets största djupdyk när det gäller namn var när Atlantic valde att kalla Namor, eller Submariner som han också kallas, för Ubåtsmannen. Ja, ni hörde rätt: U-b-å-t-s-m-a-n-n-e-n.

Sämre än så blev det inte, Inte vad jag vet i alla fall.

Det där med tenngubbar...

Så ska det se ut

Kan inte hjälpa det, men jag tycker att de tennfigurer som gjordes förr var bättre. Jag menar de som står på en platta som var gjuten med själva gubben. Inte en sådan där fastlimmad plastplatta, och ännu sämre med figurer som också är i plast. Inte samma tyngd, inte samma känsla och förvisso inte samma naiva konstnärliga uttryck.

Vi som varit med sedan urtiden minns med glädje företag som Ral Partha, Essex, Prince August och för all del Citadell med ett visst nostalgiskt uttryck i våra ögon. Att de där gamla figurerna nu har mörknat för att de är fulla av bly, och att de inte är så miljövänliga, det verkar man ha glömt, precis som den där färgen från Humbrol som gjorde en hög av lösningsmedlen som var däri.

Ja, minns de gamla figurerna...